Jag lever sedan 25 år tillbaka med min sambo vi har 2 tonårsbarn, min sambo dricker nästan all sin lediga tid. Dom senaste 3 åren har det blivit mer och mer. När jag säger det till honom är jag löjlig och överdriver. Han kan aldrig köra barnen på helgerna vi bor på landet så dom kan inte gå till sina vänner. För 2 helger sedan drack han så han låg redlös när yngsta sonen fick hem kompisar så han höll på att skämas ihjäl oftast så frågar dom om dom kan ta hem kompisar eller är pappa full. Dessutom är han väldigt otrevlig mot mig, jag är ful, fet och han skäms att synas med mig, trots att jag vet att det inte är så så mår jag dåligt. Helgerna han är ledig är pest vi gör ingenting han dricker och jag ligger oftast i sovrummet och tittar på TV, för att slippa höra han kommentarer. Äldsta sonen har sagt ett par gånger att han vill att vi ska flytta. Men när han är nykter så är han bra. Vet inte hur jag ska göra, jag känner att jag är medberoende men kan inte ta mig härifrån. Jag älskar mitt hus och barn är det pga huset jag inte vill flytta. Vet att vi skulle få det bättre själva. När alla andra ser fram emot helgerna ser jag fram emot måndagen. Vårt sociala liv har helt försvunnit vet inte hur många gånger jag ringt och tackat nej till middagar med vänner i sista sekund skyllt på att yngsta sonen har migrän. Båda mina barn har börjat prestera sämre skolan har börjat fundera på om det kan ha med pappans drickande att göra. Har funderat på att söka psykolg för att ha någon att prata med som kan reda ut mina tankar. Är det någon i samma situation ? Hur har ni löst det?
