Hur mycket hänsyn ska man tvingas ta till autistisk "bonus"?
Bonus är han väl inte med tanke på att han aldrig bott med mig, men det är hur som helst sambons son. Han går i gymnasiet, bor med sin mamma, men tanken är att han ska bo hos oss i sommar.Han har sin diet som han låst sig vid. Hos hans mormor och morfar som "inte tror på diagnoser" fungerar det utmärkt att äta vad som erbjuds, men tydligen inte annars. Det han äter är tex kycklingklubbor och dyl.
Vi är vegetarianer och mitt barn, som också har autism, mår väldigt dåligt av att folk äter kött i närheten. Hon har beviljats en egen plats i matsalen etc för att slippa få det så nära inpå. Vi har pratat mycket om det, om det kan gå bra med nuggets istället, men både bonusen och min dotter säger tvärnej till det. Och ja, vi vet att hon kommer behöva vänja sig, men då ska det inte vara påtvingat, på den plats hon ska känna sig trygg.
För sambon är det självklart att sonen ska få det han "behöver", men ska han verkligen det på bekostnad av mitt barn, som faktiskt bor här? Ska inte hon få må bra i sitt eget hem? Sonen är flera år äldre och kan bevisligen äta annat.
Så vi har kört fast... båda tar sitt eget barns parti. Jag förstår verkligen inte varför inte en 18-åring kan äta något annat än kött när han är hos oss. Han kan ju äta vad han vill när han är iväg.
