"Hur äär läääääget *kvitter kvitter* till deprimerad

1. De tänker inte på att "hur är läget?" och liknande är en fråga. De ser det bara som en hälsningsfras. Ett hej med några extra stavelser. 

2. De kvittrar för att det många gånger fungerar för att muntra upp människor, åtminstone litegrann. Men ibland är det ju som du säger. Att man är så nere att det där kvittret mest känns som att de vill att man ska vara gladare än vad man faktiskt har förmåga till.

Som autist lär man sig att anpassa sig, eftersom de flesta är konstiga i jämförelse med en själv. Människor som är som "alla andra" lär sig inte det på samma vis. De går inte på alls lika många nitar som de kan dra lärdom av.

Man skulle förstås önska att alla som jobbar med att hjälpa autister hade bättre koll. Men att komna till rätta ned kompetensbristen kostar pengar - pengar som inte finns.