Eftersom det är utgångsläget för många antar jag. En positiv inställning, det kanske ger dem energi
Jag är själv deprimerad och psykisk ohälsa jag skulle inte föredra något annat hos personal eller att de drog ner sitt stämningsläge det hjälper ju inte mig, jag förstår inte riktigt problemet. Som deprimerad bryr man sig inte så mycket ändå
Anonym (M2):
Jo jag bryr mig om de hånar mig!!
Anonym (M2):
Jag bryr mig faktiskt inte om hur de menar och deras avsikter!
Jag svarade till en boendestödjare med väldigt arg och ledsen röst: "Jomen det är bra hur är det själv!!?" Hon fattade inte hinten, så jag var tvungen att förklara för henne hur man beter sig, i ett mejl. Hon var även helt pantad då det gällde andra saker. Hon var feg och vågade inte ens bemöta det, utan jag fick en ny boendestörare och de sa att hon inte jobbade kvar. Senare kom det fram att hon faktiskt jobbade kvar men inte hos mig. Tolkar det som att hon blivit sårad. Hon sårade mig väldigt mycket och jag måste ha rätt att säga ifrån då!
Empatisk ska man vara när någon förlorat en anhörig eller annan nära vän. Deppig kan man också få vara men inte i all evinnerlig tid. Det finns faktiskt en gräns hur länge man ska bege sig som 7 svåra år. Har man fastnat i sorg bör man söka samtalsstöd för det. Man kan också välja att inte gå vidare. Tycka att yytre omständigheter får en att må skit. Inte ta tag i något själv. Att inte välja att leva här och nu. Gräva ner sig. Vara en surfis mot alla som försöker hjälpa en. Du vill bli struken medhårs hela tiden. Glöm det! Du får ta tag i dig själv och göra något åt din situation. Du kan inte förvänta dig att alla andra ska lösa det åt dig.
Det hönder att man byter brukare för man blir så jävla less på de ständigt negativ personerna. Som inte vill något. Bara gnälla och bli uppassade. Fy för den lede de ska inte ha någon hjälp alls. Någon form av motprestation bör man kräva. Om det inte funkat så låt dem vara. Lås dörren och kasta nyckeln. Man blir inte sårad bara förbannad på bristen på initiativ. Det hjälper inte om du sopar banan för brukaren det blir ändå inget. Därför byter man för man är sååå jävla less. Vilken tur att det finns olika människor. Både stödjare och brukare.
Allt är samhällets fel! Egenansvar??
Sämsta argumentet är jag har betalat skatt. Bah! Skatt på pengar man får i bidrag. De som förvärvsarbetar betalar skatt som åtnjuts av slackers och parasiter. Drar inte in en krona till staten med rättigheter ska de ha. Försörjningsstöd ska vi absolut ha till de svagaste och de som högst tillfälligt behöver det. De som livnär sig på ekonomiskt bistånd ska tvingas till motprestation.