Anonym (Ledsen) skrev 2024-04-12 21:25:10 följande:
Har inte så svårt att interagera med andra så länge de är schyssta faktiskt.
Har lätt för att prata och vara glad och skoja. Precis som en vanlig människa.
Det är först efter att jag uppfattar att de gör något fel, och inte erkänner det som allt blir konstigt. Fram tills dess så är det inga problem. Men folk gillar hellre att förneka och skylla ifrån sig framför att faktiskt säga att de gjorde fel alt misstag.
Personligen så erkänner jag sådant då jag anser att det är viktigt. Men ingen annan verkar göra det mer än högst 1 gång sedan om de gör flera fel osv så mer sjunker dom ner i avdjupet. Men kan fortfarande inneha en högre post än mig på arbetet och därmed ställa till hinder för mig.
Nej jag har inte sökt någon hjälp. Räckte med att bupp enbart ville höra skvaller om min pappa (som var snäll) och knappt lyssnade till mammans alla mordförsök på en. Så nej, jag litar inte ett skit när det kommer till att söka "hjälp" förutom om det handlar om äkta fysiska skador.
Men då har du ju problem med det sociala. Att kunna hantera och, i rimlig mån, ha överenseende med andras misstag är att funka socialt. Om du blivit utsatt för andras felaktiga handlingar under uppväxten och aldrig fått upprättelse tycker inte jag att det är ett dugg konstigt om du reagerar starkt på liknande saker nu.
Eftersom du nämner bup gissar jag att du fortfarande är ung (men inte tillräckligt ung för att höra till bup). Då ligger otäcka upplevelser från uppväxten fortfarande väldigt nära. Men du har också förhoppningsvis ett långt liv framför dig och det är ett gott skäl att ge psykiatrin en chans till. Tänk om du kan jobba dig förbi det som är tufft och sen ta dig vidare i livet på ett lättare sätt.
Du skrev någonstans att du inte har någon diagnos och jag gissar att du då menar typ adhd eller autism. Men det finns ju andra diagnoser, PTSD till exempel. Det finns väl utarbetade metoder för behandling av det.