Ledsen över att det inte blir fler barn...

Hej

Jag ville verkligen ha fler barn. Jag vara "bara" 33 när yngsta föddes så det hade nog gått åldersmässigt...men maken ville verkligen inte. 
Och ett nej trumfar alltid ett ja i de här sammanhangen. Och jag ville absolut inte ha någon annan.
Så det blev 2 barn, 2 killar precis som för dig.
Och det var tufft i början att låta åren gå och veta att snart kan jag inte på riktig och tufft när andra samtidigt  blev gravida och fick fler barn...
Nu är jag 45...och jag tänker inte så mycket på det...

Ska jag vara ärlig, så hade det nog inte spelat någon roll för mig hur många barn vi än skulle skaffa. Jag tror att det skulle blivit sorgligt oavsett. Jag är väldigt emotionell och sentmental...

Jag gav mig rätten att sörja men bestämde även tidigt att inte låta sorgen ta över. Jag har ju två underbara ungar. En del vet jag tycker det är så jobbigt att de inte kan glädjas eller ens träffa vänner som blir gravida 
Jag gjorde tvärtom. Jag är numera gudmor till 6 stycken fantastiska ungar som jag får skämma bort hur mycket som helst...
Och jag har verkligen sett till att njuta av de två jag har och vara så närvarande jag bara kan i deras liv..och vårda relationen med min man.
Nu är våra barn större så vi kan mer och mer göra saker bara han och jag...så himla fint och härligt...

Eftersom din sambo inte vill så är mitt råd att sörja att det inte blir fler men inte glömma bort att njuta av de små som du faktiskt har. Och vårda din relation med sambon.
Lätt att det kan bli bittra känslor mellan er annars

Massa kramar