Är det verkligen nödvändigt att skaffa sig en diagnos som t.ex adhd i vuxen ålder om allt fungerar?

Anonym (trög?)

Wed 17 Apr 22:16
29 svar

Citera Visa endast Anmäl

Är det verkligen nödvändigt att skaffa sig en diagnos som t.ex adhd i vuxen ålder om allt fungerar?

Jag har så svårt att förstå vuxna som går och skaffar sig en diagnos i vuxen ålder. Då mena jag vuxna som lever ett liv som alla andra, dvs utan större svårigheter. Dvs de behöver ingen stöd av samhället.

Folk säger att det är bra då får man hjälp att förstå vem man är osv osv. Vet man inte redan det?
Hur kan en utredning på några timmar vara så pålitlig och tillförlitlig att sätta en diagnos om hur någon är? Vet man inte det bäst själv?

Många som får diagnos får ju heller ingen hjälp ändå verkar det som. Får diagnosen och sen är det inget mer. Vad är då vitsen?

Jag kanske är helt trög men har själv tänkt att jag nog har en släng av något. Men jag vet exakt vad jag behöver och inte och om jag inte visste det, hur skulle en diagnos hjälpa mig? Vad för svar ger en diagnos som jag inte själv kan läsa mig till på nätet? Där kan jag också läsa om hur adhd kan yttra sig, hur npf kan yttra sig. Tips på metoder i vardagen osv osv. Vad är skillnaden?
- «
- ‹
- Sida 1 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är det verkligen nödvändigt att skaffa sig en diagnos som t.ex adhd i vuxen ålder om allt fungerar?
Tukt

Wed 17 Apr 22:25
#1

Citera Visa endast Anmäl

Det kanske fungerar för dig, men nödvändigtvis inte för omgivningen som också påverkas.
Anonym (Nej)

Wed 17 Apr 22:26
#2

Citera Visa endast Anmäl

Det är enkelt. Lever du utan svårigheter får du ingen diagnos. Så det kanske finns svårigheter som du inte ser?
Anonym (Nähä)

Wed 17 Apr 22:29
#3

Citera Visa endast Anmäl

ingen kollar upp utan att ha problem i sin vardag. De i min närhet:
- bytte jobb som underkläder. sökte ny kick, utmaning, hunger, driv, aldrig nöjd. behövde förstå varför och få hjälp för att stadga sig.
- periodare, går all in för träning, sen all in för chipsätande, all in för måla akvarell, sen all in för nytt intresse.
- en som trots lappar aldrig kunde lära sig och planera för hur få barn i tid till förskola, när det är utflykt, fotbollsträningar. alltid dåligt samvete.
- en som var konstant trött, social högpresterare på jobb men alla sociala kontakter dränerade all energi. ingen ork till laga mat, städa, tvätta.

de är lika normala eller onormala nu som innan (vad är nu normalt?), men fått hjälp. Vissa med medicinering. Fått bättre vardag, bättre förståelse. Men framförallt är snällare mot sig själva, de vet att det är deras diagnos som begränsar vissa funktioner i hjärnan. Och att de är inte lata, slarviga, eller annat.
Anonym (trög?) Trådstartaren

Wed 17 Apr 23:06
#4

Citera Visa endast Anmäl

Tukt skrev 2024-04-17 22:25:17 följande:
Det kanske fungerar för dig, men nödvändigtvis inte för omgivningen som också påverkas.

Så en diagnos är för att hjälpa omgivningen?
Anonym (trög?) Trådstartaren

Wed 17 Apr 23:07
#5

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Nej) skrev 2024-04-17 22:26:07 följande:
Det är enkelt. Lever du utan svårigheter får du ingen diagnos. Så det kanske finns svårigheter som du inte ser?

Anonym (Nej) skrev 2024-04-17 22:26:07 följande:
Det är enkelt. Lever du utan svårigheter får du ingen diagnos. Så det kanske finns svårigheter som du inte ser?

Stämmer ju inte. Många jobbar, är gifta och har barn och livet fungerar som hos andar men de får ändå diagnos.
Anonym (trög?) Trådstartaren

Wed 17 Apr 23:10
#6

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (Nähä) skrev 2024-04-17 22:29:22 följande:
ingen kollar upp utan att ha problem i sin vardag. De i min närhet:
- bytte jobb som underkläder. sökte ny kick, utmaning, hunger, driv, aldrig nöjd. behövde förstå varför och få hjälp för att stadga sig.
- periodare, går all in för träning, sen all in för chipsätande, all in för måla akvarell, sen all in för nytt intresse.
- en som trots lappar aldrig kunde lära sig och planera för hur få barn i tid till förskola, när det är utflykt, fotbollsträningar. alltid dåligt samvete.
- en som var konstant trött, social högpresterare på jobb men alla sociala kontakter dränerade all energi. ingen ork till laga mat, städa, tvätta.

de är lika normala eller onormala nu som innan (vad är nu normalt?), men fått hjälp. Vissa med medicinering. Fått bättre vardag, bättre förståelse. Men framförallt är snällare mot sig själva, de vet att det är deras diagnos som begränsar vissa funktioner i hjärnan. Och att de är inte lata, slarviga, eller annat.

Å efter diagnos så går personer inte längre all in i olika intressen? Hur kommer det sig isådanfall vad är det med diagnosen som gör att hen inte längre fastnar i sina intressen? Medicinering?
Då är det ju personer som inte har klarat vardagen isådnafall vilket då jag förstår att de behöver en diagnos.
Tukt

Wed 17 Apr 23:25
#7

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trög?) skrev 2024-04-17 23:06:47 följande:
Så en diagnos är för att hjälpa omgivningen?
Det kan vara det. Diagnoser drabbar inte bara personen som har den, utan, inte sällan andra också. Lever man utan kontakt med andra, är det såklart inget problem. Men har man människor runt sig, så påverkas de rätt mycket. En diagnos kan ge förståelse och redskap att hantera detta.
Anonym (Haha)

Wed 17 Apr 23:30
#8

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trög?) skrev 2024-04-17 23:07:36 följande:
Anonym (Nej) skrev 2024-04-17 22:26:07 följande:
Det är enkelt. Lever du utan svårigheter får du ingen diagnos. Så det kanske finns svårigheter som du inte ser?

Stämmer ju inte. Många jobbar, är gifta och har barn och livet fungerar som hos andar men de får ändå diagnos.
Haha - så det är det som är kriterierna för om man har problem? Att man jobbar, är gift och har barn? Du är rolig du... Nånstans tror jag ju ändå att du inser att man kan ha problem som inte syns utåt - eller?
Anonym (Haha)

Wed 17 Apr 23:32
#9

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trög?) skrev 2024-04-17 23:07:36 följande:
Anonym (Nej) skrev 2024-04-17 22:26:07 följande:
Det är enkelt. Lever du utan svårigheter får du ingen diagnos. Så det kanske finns svårigheter som du inte ser?

Stämmer ju inte. Många jobbar, är gifta och har barn och livet fungerar som hos andar men de får ändå diagnos.
Anonym (Haha) skrev 2024-04-17 23:30:56 följande:
Haha - så det är det som är kriterierna för om man har problem? Att man jobbar, är gift och har barn? Du är rolig du... Nånstans tror jag ju ändå att du inser att man kan ha problem som inte syns utåt - eller?

Eller rättare sagt: det är det du anser är kriterierna för att man INTE har problem... var lite för snabb där, haha.
AndreaBD

Wed 17 Apr 23:46
#10

Citera Visa endast Anmäl

Anonym (trög?) skrev 2024-04-17 23:07:36 följande:
Anonym (Nej) skrev 2024-04-17 22:26:07 följande:
Det är enkelt. Lever du utan svårigheter får du ingen diagnos. Så det kanske finns svårigheter som du inte ser?

Stämmer ju inte. Många jobbar, är gifta och har barn och livet fungerar som hos andar men de får ändå diagnos.
Och vad bevisar det - att de är gifta och har barn??? Och att jobba klarar de flesta också. Men ofta långt under sin nivå. ELLER också så klarar de jobbet, men orkar inte göra något på fritiden. Min son har svår ADHD. Ingen som inte är väldigt bra på NPF skulle kunna veta det. Men han orkar bara med jobbet och inget annat.

«
‹
Sida 1 av 2
1
2
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är det verkligen nödvändigt att skaffa sig en diagnos som t.ex adhd i vuxen ålder om allt fungerar?

Är det verkligen nödvändigt att skaffa sig en diagnos som t.ex adhd i vuxen ålder om allt fungerar?

INNEHÅLL