Är jag mytoman?

Hejsan svejsan, jag är nog den människa som du hoppas ska hålla dig utanför ditt liv. Jag är nämligen en mästare på lögner. Utan att gå in på för mycket har jag ljugit ihop en hel bakgrund som inte stämmer. (Ingen har någonsin konfronterat mig i en lögn och jag kan med all säkerhet säga att de tror mig) Mest för min partner sedan 6 år tillbaka.

Detta beteende började i tonåren och eskalerade sen. Egentligen handlar det nog mest om uppmärksamhet i vardagen. Mitt eget liv är så tråkigt att jag känner att jag behöver dra till lite extra. Bakgrunden är att jag skäms.

Jag har nu en sjuk dröm om att lätta mitt samvete genom att lämna min sambo, familj och allt för att sticka till en ny plats där jag ska vara ärlig från början.

Jag skäms över min egentliga bakgrund. Uppväxt fattig, en farfar till pedofil, en storebror som min våldtäktsman, min pappa förmodligen gay i hemlighet trots över 30 år giftermål med mamma. Det är ingenting jag pratar om, även om jag smått har försökt att berätta saker för min partner.

Jag vill inte ljuga längre, låtsas som att jag inte bryr mig om människor eller massa annan skit. Jag bryr mig egentligen alldeles för mycket men det känns så mesigt. Jag vill hitta mig själv.. Om jag skulle söka hjälp av en psykolog eller annat för mina besvär, tror ni jag är botbar? Är jag bortom räddning? Har någon gjort något lika sjukt?

shitshit1211

Mon 22 Apr 2024 22:50

#4

Anonym (Greta) skrev 2024-04-22 10:37:30 följande:

Ja, du kan bli botbar om du börjar bli ärlig med dig själv och söker hjälp. Det är en lång process och det är inte en quiqfixlösning.

Att dra från familj och barn för att starta om på nytt kommer bara att försämra ditt tillstånd.

Att folk inte har konfronterat dig i dina lögner innebär inte att omgivningen tror dig, många vet nog om det men vill heller inte dra upp det eller är konflikträdda själva. Där är svensken ganska feg och vill inte konfrontera om det absolut inte är nödvändigt, lösningen är att man i stället pratar bakom din rygg.
Mytomaner har en övertro på sig själva och ljuger till och med för sig själv att omgivningen har gått på ens lögner..

Jag själv har en kollega som jag har genomskådat. Det är uppenbart att denne inte mår bra men tenderar att dra Lögner som man inte ens behöver ljuga om. Han börjar få svårt att hålla koll på vad han har sagt. Inget jag konfronterar, enbart konstaterat. Tycker snarare synd om han, han är inte ens medveten om att han förstör det för sig själv.

Jag kan absolut tänka mig att det har varit så förr, under skoltiden då jag började med detta beteende. Men idag tror jag inte det, min partner är helt såld på att jag har en helt annan bakgrund och anar ingenting. Jag ljuger så mycket att jag känner genuina känslor, kan bli arg för en påhittad situation jag själv skapat osv.

Det är sjukligt och jag vet om det. Tidigare har jag inte velat sluta ljuga för att jag vunnit så mycket på det. Nu är det mer av en börda eftersom jag verkligen vill bli en bättre människa. Min partner kommer lämna mig om jag sanningen och det är därför jag håller det för mig själv.

Jag brukar inte dra till med lögner i jobbsammanhang eller liknande då jag inte vill vara i centrum där. Det är med familj och sambo jag känner ett behov av att trycka till lite extra ibland. Mest är det min bakgrund som är det stora problemet.

shitshit1211

Mon 22 Apr 2024 22:55

#5

Goneril skrev 2024-04-22 11:57:07 följande:

Vi har nog alla stött på mytomaner, i våra yrkesliv eller kanske till och med varit gifta med en. Dessa individer har ofta en "grandios personlighet", de kan vara storvulna, dominerande men även verbala och charmiga. Eftersom de är övertygande blir de mestadels trodda. Jag var själv gift med en "Baron von Münchhausen" där allt förskönades och där det fanns en kärna av sanning förskönades den. Jag förstod så småningom att mycket var lögn och förbannad dikt, en kurs han skulle läsa förutsatte goda mattekunskaper, jag läste samma kurs. Jag upptäckte att han inte kunde räkna, mattekunskaper går inte att fejka, det är fakta och resultat som gäller. Den utbildning han påstod sig ha hade han inte klarat. Detta var bara en detalj, där fanns värre saker, skulder som dök upp till exempel.

Grejen är att jag inte skulle påstå att jag vill bevisa något för främlingar. Mer de som är dominanta och bättre än mig. Jag står gärna i centrum med familj eller sambo för att jag känner att jag har något att bevisa. Konstanta misslyckanden i livet gör att man vill trycka upp sig lite, speciellt när man har så pass dåligt självförtroende.

Jag har liknande beteende som du nämner med ditt ex. Ofta säger jag att jag haft kassa betyg och är dålig på allting, men när det kommer till sex och annat. Min sambo tror att jag haft väldigt många sexpartners för jag har sagt det. Egentligen är det han och mitt tidigare ex. Jag har haft så lite livserfarenhet att jag har ljugit ihop berättelser för att vara mer intressant.

Tur att du slipper leva med någon som mig nu och att du kom på honom :) Hade inte själv velat leva med en som mig.

Är jag mytoman?

INNEHÅLL