Förväntning på bonusförälder

Har själv vuxit upp med bonusmamma och nu när jag är det själv så tänker jag att det är en fördel. Hela tiden tänker jag på hur jag ska agera för att min bonusson inte ska känna sig utanför och kritiserad, något jag själv bitvis upplevt. Tror verkligen att min egen bonusmamma försökte göra sitt bästa, men jag har ändå tagit viss skada över hennes ambivalens inför mig - som jag dock inte förebrår henne för idag.  Jag ger min egen bonusson uppmärksamhet och komplimanger, men samtidigt är det också viktigt att kunna säga ifrån ibland - för att inte skapa en osund rädsla för att visa känslor. Man måste sätta gränser för vad man orkar, precis som med biologiska barn. Att säga ifrån är också att visa att man bryr sig genom att ha förväntningar på att barnet ska vara en bra person. Det som jag däremot inte lägger mig i är om det handlar om intag av socker, där mitt och sambos gemensamma barn har helt andra regler. Jag tycker också att han ligger sig för sent och är lite för mycket på sin telefon, men där är jag inte och petar. Jag är trygg med att min partner och hans biologiska mamma älskar honom och är vettiga föräldrar. Själv ser jag mig som en hyfsad vuxen förebild och jag hoppas och tror att han känner jag bryr mig om honom. Det hjälper till att han faktiskt har en halvbror, vår gemensamma son, som är helt besatt av sin storebror. Det som gör min situation förhållandevis enkel är att min partner är bra på att se till att kompensera mig för den tid som han är på träning med sin son då jag får ta mer tid med vårt gemensamma barn. vi har också väldigt lika värderingar vilket gör att jag tycker hans uppfostran är bra. När irritationen växer, vilket den gör ibland, är mitt tips att tänka ?han är barnet och jag är den vuxna? samt att bonussonen faktiskt är den vikigaste i livet för den man själv älskar. Sen är det bra att försöka hitta på saker ibland för att komma närmare varandra för då får man ett starkare band vilket förvisso är ett åtagande men det gör också situationen enklare om alla känner ?vi är en familj?. Vad gäller ekonomi betalar jag för bonussonen ibland men inte på ett sätt som känns fel. Går vi på restaurang eller om det gälelr dyrare saker som betalar sambon. Men det hade känts fel att göra avdrag av bonussonen på mina inköp då han faktiskt är en del av min familj och min sons storebror