Drömmer om att vara hemmfru

Du är bra trög du? Återigen jag kommer inte diskutera vad jag har att erbjuda en man på privatplan intellektuellt, varken här eller med dig. Är det så svårt att få in i din lilla hjärna?:)

Det säger faktiskt mer om din relation än om hemmafruar generellt. Det finns massor att prata om även om ena inte jobbar, låter fruktansvärt tråkigt att bara kunna tjata på om sitt jobb för sin partner.

Alla har inte möjlighet till lyxjobb. Jag rekommenderar att du googlar vilka jobb kvinnor arbetar mest inom. Och ofta kan man INTE välja hur mycket man vill jobba.
Själv har jag jobbat med många olika jobb, Det gick inte att gå ner i arbetstiden. 
Men nu undrar jag om du har ett arbete för du sitter här hela dagen och skriva på FL.

Det är många män som har  stressade fruar som bara mal på om sitt jobb, hela kvällarna,  Faktum är att de flesta kvinnor verkar döstressade. Väldigt många högutbildade kvinnor jag känner, så fort vi kopplar av några kvinnor tillsammans, så är det alltid någon som säger att hon vill sluta jobba. Ingen trivs på sina jobb.  Alla är stressade. 

1,2 miljoner svenskar äter antidepressiv medicin. De flesta är kvinnor. 

 

Ja, det är olika saker. 
Men i Sverige idag verkar många inte längre se familjen, som viktig och värd att kämpa för. Man ser alla människor som individer som bara har ansvar för sig själva. Barnen verkar ingen riktigt ta ansvar för och engagera sig i längre. De skall delas 50/50 och gärna skickas varanna vecka mellan föräldrarna, så att föräldrarna får egentid varannan vecka. 
Föräldrarnas egentid är viktigast och föräldrarnas träning och intressen går före barnen. 
Ja, men hur var det på artonhundratalet , brukar många invända, då brydde sig ingen om barnen. Nej , det är sant, men vill vi ha 1800 tal? Man kan se i studier att IQ hos barn ökade kraftigt varje år för barn födda mellan 1930 och 1974, efter det så faller nu IQ kontinuerligt. Jag skulle gissa att det beror på att familjerna blev mindre från 30-talet och föräldrarna fick färre barn att ta hand om och därför ökade IQ. I samband med välståndet på 50, 60 talet kunde fler vara hemmafruar och familjernas och barnens livsvillkor förbättrades ytterligare. Från och med 74 börjar de flesta barn gå i förskola istället för att vara hemma och sen dess faller IQ. Det är inget fel på förskola som princip, men barn behöver nära kontakt med vuxna, det är kontakt och samtal vuxna som utvecklar barn, i all fall upp till fyraårsåldern. I stora och stimmiga barngrupper får barnen inte så mycket kontakt och kommunikation med en vuxen. Det handlar också om trygghet och anknytning, för att utvecklas optimalt måste ett barn känna sig tryggt och säkert. I dagens förskola med stora grupper och ofta stor personalomsättning tror jag att många barn inte känner sig trygga. Jag tror förskolan var bättre på åttiotalet med mindre grupper och mer persona och mindre personalomsättninge. 

Och återigen är man inte automatiskt isolerad bara för att man är hemma med barnen på heltid. Det går att diskutera dagsaktuella frågor också då man träffar andra människor.
Herregud, består dina dagar av att fundera på barnets bajs så förstår jag att du inte har något viktigare eller lämpligare att komma med när du väl är hemma under någon period. Men det är liksom inte det vanliga. 

Man KAN vara isolerad och bara träffa sina barn när man går hemma, men det innebär inte automatiskt att det MÅSTE vara så.

Det är ju inte alla barn som har det så bra.

Barn mår dåligt av föräldrars stress | SVT Nyheter
Stressade föräldrar = ledsna barn (kollega.se)

Barnskötare larmar om långa dagar ? Kommunalarbetaren (ka.se)
Problematiskt med långa förskoledagar | SVT Nyheter
Barnen går allt längre dagar på förskolan (vt.se)
Förskollärare: Jag har tröttnat på 11-timmarsdagar för barnen (corren.se)
?Barn är på förskolan från 6 till 18 ? föräldrarna är hemma? (varldenidag.se)
Varför talar vi inte om barnens 50 timmars arbetsvecka? ? Sveriges friaste byråkrat (sverigesfriastebyrakrat.se)

Men man kan ju plocka russinen ur kakan. Gör om gör rätt, så att säga. Vi vet att det blev en kvinnofälla där dagens kvinnliga pensionärer är stora förlorare. Vad händer om vi som är yngre idag ser till att ordna med sparande till pensionen, så vi och männen har samma villkor i familjen? OM man nu vill vara hemma och sköta om familjen.Jag tror även att fler kvinnor idag (även de som vill vara hemmafruar) både har möjlighet och ser värdet i att göra sådant som är utvecklande för en själv. Gå kurser, ha hobbys, vara involverade i föreningar osv. Där får man ju både erfarenhet, ett kontaktnät och social stimulans på ett annat sätt än förr. 

De flesta jag känner till som vill leva sådant liv konsumerar inte heller sådant du rabblar upp utan lever snarare "landsbygdsromantik", med hemlagad mat med egenodlade grönsaker, barn som kan springa runt på gården och leka fritt (ingen dyr lägenhet i stan), absolut inga akrylnaglar, restaurangsbesök osv.. Allt det där ser jag mer yngre, barnlösa influencers framför mig och det är inte riktigt dom jag sett prata om hemmafru och familjeliv? Antagligen lever jag i en helt annan bubbla och jag håller med dig om att den där konsumtionen inte är bra. 

Ja, jag har ett sådant exempel i familjen. Min mamma har jobbat sedan hon var 16 år, aldrig varit arbetslös. Ofta jobbade hon helger, storhelger och på våra lov. Nu när jag har barn jobbar hon fortfarande så mycket att hon aldrig hinner hälsa på oss. Hon har missat mitt ena barns dop och hade inte vi hälsat på henne så hade hon nog bara träffat mina barn ett par gånger. (äldsta är 5 år) Vi pratade pension nyligen och hennes är pinsamt dålig! Inte värt allt hon offrade familjen för. Ah, jag förstår. Jag läste det lite fel. Du har ju verkligen helt rätt i det. Det är en otrolig press gällande vad som är normalt och vad som generellt förväntas. Kanske märks det av lite mindre här på landet, men samhället är ju verkligen uppbyggt på konsumtion och där krävs det ju två arbetande i hushållet för att det ska gå runt. Förhoppningsvis slår det tillbaka så trenden vänder snart, för som du säger tror jag många hade tjänat på att båda får mer tid med familjen, inte bara mammorna. 

Varför måste båda gå ner i tid? Det är ofta bättre att en går ner till åttio procent än att båda gå ner till 90%. Jobbar man 80% är det mer tydligt att arbetsuppgifter måste anpassas, 90% är ju nästan heltid tycker man på jobbet. Få har råd med att båda jobbar 80%.

Jag förstår inte vitsen med att båda måste jobba exakt lika mycket, det verkar vara någon jämställdshetside som är jätteviktig för många , båda måste gå ner i tid om det skall deltidsjobbas. Mannen vill oftast inte jobba deltid, och då skall inte kvinnan heller göra det och då får barnen gå längre dagar.

För mig var det självklart att jobba 80% och min man jobbade 100% . För mig var det mycket viktigare att hämta barnen tidigt än det var för min man. Han hade inga synpunkter på om jag ville gå ner i tid och hämta tidigare , men om jag inte gjort det hade han inte gått ner i tid utan barnen hade fått längre dagar. 

Vi har gemensam ekonomi och statlig pension kompenseras tills barnen är fyra år. 

Ovanstående har ju noll och intet att göra med en kvinna som utbildar sig till jurist, arbetar som det några år, gifter sig - kanske med en lite äldre, framgångsrik jurist -, föder barn och blir hemma i 5-10 år innan hon tar upp karriären igen.

I slutändan handlar det INTE bara om att ha mer tid med barnen. Kanske kommer vi som vill vara hemmafruar inte kunna skaffa barn. Vem vet?
Men enligt mig så blir det ofta mer balans i relationen när kvinna är hemma eller arbetar deltid.

De flesta män vågar INTE tala SANNINGEN. De flesta män vill ha en kvinna som ska ta hand om hemmet och familjen..som är kärleksfull. Och en man vill att när han kommer hem möts av en vacker, glad tjej med glatt humör.😉 Inte en tjej som kommer hem helt utmattad och stressad och bara klagar. Men de vågar inte säga sanningen.

Jo. Två heltider under småbarnsåren, och i värsta fall även ett hus med trädgård och renoveringsbehov på det - fungerar helt enkelt inte. INGEN orkar det utan att det blir lidande någonstans. Det är inget LIV. Och särskilt som vi har det så bra i Sverige också att vi egentligen inte skulle behöva arbeta så mycket utanför hemmet, utan det handlar mer om att få råd med skrythus, skrytbilar, skrytsemestrar o.s.v.. Samt att uppfylla normen att kvinnan också måste ha en karriär för att vara lyckad.