DidoAeneis

Fri 14 Mar 12:33

365 svar

För oss 35+ som försöker bli gravida - fortsättning

Idaho1989 skrev 2025-03-13 16:26:34 följande:

Grattis allihopa!
Jag plussade för fjärde gången (3 tidiga mf innan) vid månadsskiftet, superförvånad då jag testade toknegativt på BIM (enligt ÄL-tester) en vecka tidigare. Just nu är jag i vecka 7 och känner mig mest trött och grinig 😅 Har bokat tidigt ultraljud fredag 21/3 så försöker mest hålla mig sysselsatt fram till dess.

Tack, och vad kul att du är tillbaka här! Den här gången stannar du i sisådär 33 veckor till 🙏 Förstår att du är taggad på ultraljudet, håll oss uppdaterade.

DidoAeneis

Sun 16 Mar 12:58

#290

Idaho1989 skrev 2025-03-14 13:58:05 följande:

Vet inte om taggad är rätt ord, mera skräckblandad förväntan 😅 Givetvis blir jag gravid direkt jag och mannen ens nämnt att kanske ta en liten paus i försökandet 🤷?♀️

Haha en sån klassisk "sluta bara försöka, så ska du se att det går" som retar gallfeber på en när man kämpar järnet. Ja, det är ju superläskigt med tidigt ul, särskilt om man har jobbiga upplevelser i bagaget. Men fredag är snart nu 🙏

DidoAeneis

Wed 19 Mar 19:49

#292

Bunny s skrev 2025-03-16 13:01:57 följande:

Grattis till era fantastiska bebisar! Och graviditeter.

Lite extra vill jag hälsa till Didoenis, EFW och Idaho eftersom vi hann hänga lite i den andra gruppen förra sommaren, då vi försökte tillsammans.

Så glad för er skull 💜

Tack Bunnys! Minns dig. Hur går det på din resa?

DidoAeneis

Sun 23 Mar 15:33

#298

Idaho1989 skrev 2025-03-21 11:55:25 följande:

Idag på förmiddagen har vi varit på tidigt ultraljud, allt såg bra ut, vi fick se ett litet tickande hjärta 😍 Allt såg bra ut och antalet veckor verkar stämma med senaste mens (är i V8 nu).

Vad roligt att höra, Idaho! Hur mår du rent fysiskt? Är det nåt som är annorlunda denna gång?

DidoAeneis

Sun 23 Mar 15:40

#299

Bunny s skrev 2025-03-19 21:14:23 följande:

Hej! Vad roligt att du minns mig 🥰
Ja, alltså det var så rörigt inom mig i det här beslutet om en sladdis eller ej 😅 så vi försökte 2 månader förra sommaren. Sen blev jag rädd, så jag bestämde att jag inte ville längre. Det beslutet kändes jättebra.. i 4 månader 🤣 sen slog barnlängtan till igen med dunder och brak och jag är helt säker på att jag vill nu. Känns som jag "bearbetat" oron jag haft.

Det tråkiga är att min man studerar. Det gjorde han även då men nu, den här gången, så har han tänkt till mer och känner att han måste bli klar och få ett jobb först.
Men han är tydlig med att det här är mest för min skull. Han var tveksam hela tiden till ett till barn men sen jag sa att jag hade ändrat mig och inte ville, så insåg han att han kände en lättnad. Så han är inte där i det hela med mig på samma sätt, men han har sagt ja.
Och då kör vi tänker jag. Även om det skaver lite i samvetet men jag vet ju att det kommer att bli så bra 🥹
Det är svårt att inte vara ego i en sån här sak som barnlängtan. Kan inte se hur jag skulle kunna lyssna fyllt ut och släppa det? För jag har verkligen insett att jag bara ångrade mig för att det var enklast så, att jag hade för mycket oro och rädslor. Det här med att börja om vid 38. Med barn som blir 10 och 12 i år 😅💜💜

Hur som så är han klar i slutet av maj. Jag väntar och vääääntar otåligt och ber en stilla bön att han får jobb snabbt, helst direkt.

Medans så har jag hängt i era trådar i smyg för att hålla mig sysselsatt.

Jag förstår! Det är så svårt det där med vad man "borde" göra och det man vill göra. Jag har svårt att släppa tanken på att jag aldrig kommer att bära ett barn igen eller få träffa en helt ny liten avkomma, men samtidigt vet jag att det räcker nu 😅 Det var ändå skönt att under hela graviditeten veta att det här är sista gången jag gör allt det här - då fick jag ett tydligt closure. Sen att allt gick så bra till slut efter en helvetisk graviditet var ju bara det en stor lycka - att få avsluta på topp, liksom.

Svårt det där med att det är mest för den enas skull. Jag tror säkert att jag skulle kunna få min partner att ändra på sig, men jag tycker redan att han har offrat rätt mycket för att vi ska få två barn ihop (hans stora barn är 13 och 11, så han var ju nästan "klar", plus att han är 44 nu, så lite till åren kommen), så jag vill liksom inte be om mer. Också en rädsla för hur det skulle kännas för mig om barnet visade sig inte vara friskt på nåt sätt. Så nej, jag tänker inte begära mer. Men samtidigt vet jag hur det känns när kroppen bara skriiiiker efter att bli gravid, det går liksom inte att logiskt tänka bort det. Supersvårt! Men jag hoppas att det går snabbt för er när ni börjar försöka.

Jag är 36 nu (35 när jag blev gravid) och mina barn sen tidigare är 6 och 2. Det tog runt ett halvår att bli gravid, hade två tidiga mf under tiden. Aldrig haft mf förut, men ammade ff lite i början av försöken, vilket kanske gjorde att hormonerna var lite kajko.

DidoAeneis

Sun 23 Mar 18:33

#301

Idaho1989 skrev 2025-03-23 18:06:14 följande:

De tidigare graviditeterna har jag inte haft så mycket symptom förutom molvärk och ömma bröst. Nu mår jag illa av och till inte så jag behöver kräkas men mera som att vara ordentligt åksjuk, supertrött (lycka till att hålla sig vaken efter kl19.30), väldigt ömma bröst, och lite molvärk av och till, främst när jag stått och gått någon längre stund.

Det låter ju toppen! Symtom behöver ju inte betyda något, men när jag fick mitt mf i vecka 7 hade jag avtagande symtom där innan. Med denna graviditet slog illamåendet till rejält i vecka 5+ redan och lämnade mig sedan inte förrän i vecka 25...

DidoAeneis

Thu 3 Apr 08:36

#312

Alvedon83 skrev 2025-04-03 06:15:56 följande:

Godmorgon! Fick det här idag😭❤️❤️❤️

Wow Alvedon!!! Grattis!!! Äntligen, som du har kämpat! Hur känns det?

DidoAeneis

Thu 3 Apr 14:26

#314

Alvedon83 skrev 2025-04-03 08:48:30 följande:

Försök nr 29😅 känns fantastiskt! Så glad men livrädd att torka mig efter toabesök, hoppas så den lille stannar❤️

Sjukt att det tog sig på ett ligg fyra dagar innan äl.

Sjukt! Tänk, plötsligt händer det bara. Förstår att du är nojig, men du ska se att det går vägen. Har kroppen väntat så länge på att ta in ett embryo är det säkert guldägget!

Väldigt sjukt, för min del har jag behövt ligga typ NÄR jag ägglossar för att det ska ta sig 😅 Kommer du att göra tidigt ul?

DidoAeneis

Mon 7 Apr 09:06

#326

Alvedon83 skrev 2025-04-07 04:32:34 följande:

Nu kom blodet😓😓😓 ingen bebis 2025 då, hade det på känn men såklart fanns ju hoppet ändå. Så sorgligt, tänk om det tar ett år till innan nästa plus😭

Fy fan, vilken skit! Det är så vidrigt när man knappt hinner vara glad innan det rycks ifrån en. Samtidigt som man så småningom blir tacksam över att man iaf inte behövde gå i veckor eller månader om det ändå inte skulle bli något. Väldigt tudelat.

Jag hoppas att ni snabbt får ett nytt plus som håller i sig. Du får gärna skriva här framöver om du känner att det är här stödet finns.

DidoAeneis

Tue 29 Apr 21:12

#340

Idaho1989 skrev 2025-04-29 15:55:20 följande:

Det gick åt pipsvängen den här gången också. Hade tidigt rutinultraljud idag, men fostret hade slutat utvecklas omkring 8+3. Säcken hade dock fortsatt växa så har fått en tablett idag och kommer bli inlagd på torsdag och få cytotec på plats.

Känner mig bara tom och frustrerad just nu. Som att min egen kropp bara jävlas med mig.

Nämen fyfan vad hemskt! Extremt jobbigt och påfrestande, särskilt när du kommit så långt den här gången. Inte för att missfall och MA nånsin är kul, men det är ju ännu värre när man hinner börja tänka att det faktiskt verkar gå vägen! Och för mig kändes det såååå frustrerande med all tid som gått till spillo också! Fy fy fy, hade inte unnat dig något annat än lycka, Idaho, med din historia. Jag är så ledsen för din skull.

DidoAeneis

Wed 14 May 13:12

#349

EFW skrev 2025-05-14 01:15:57 följande:

I vecka 38+1 kom lillebror ❤️ 50 cm och 3755 g.
Han jobba klart och fick en ledig dag 😂 Jar aldrig fött före bf innan så blev minst sagt förvånad 😅

Yeey! Grattis, EFW! Haha sa ju det, du fick jobba ända in i kaklet! Men skönt att föda lite före, jag kände stor frustration mot slutet denna gång, trots att jag födde före BF, men ändå senare än mina förra gravvar. Hoppas ni får njuta av bebisbubbla och en härlig, lite lagom långsam sommar nu.

DidoAeneis

Thu 5 Jun 21:50

#358

Anonym (Äntligen syskon) skrev 2025-06-05 19:25:39 följande:

Hej!

jag hängde en del i den andra gruppen under smeknamnet, ?längtan efter barn nummer 2?.

nu är jag i vecka 31. SÅ tacksam och glad för graviditeten som jag nu fått behålla efter 1 års försök och två missfall. Vi vände oss till IVF privat till sist. Jag ser fram emot att träffa lillasyster om två månader :)

nåväl, jag är som sagt väldigt tacksam. Men lik som förra graviditeten med min dotter så tycker jag inte jättemkt om att vara just gravid. Även om jag älskar resultatet av det.

jag har mått ok hela tiden, inget illamående etc men en grym migrän till och från och nu har jag fått rätt mkt problem med ryggen så att jag knappt kan sova om nätterna. jag längtar till den här graviditeten är över! Dessuom gillar jag inte direkt vad jag ser i spegeln. Har hittills gått upp ca 10 kg så det är väl helt ok så här långt, men att kroppen förändras så mkt, känna mig orörlig och orkeslös etc är jobbigt. Jag längtar efter min icke-gravida kropp och att kunna träna obehindrat igen.

Är det någon mer som kan känna igen sig i detta? Att det inte bara är rosa skimmer?

Vad skönt att allt har gått bra och kul att höra från dig! Minns dig från andra gruppen ☺️

Denna min tredje graviditet var rätt fruktansvärd. Först illamående i 25+ veckor, sen mykoplasma med lunginflammation och brutna revben och rätt kasst mående fram till förlossningen. Det var verkligen ingen barnlek denna gång. Gick också upp 30 kg. Jag, som inte ville annat än att vara gravid ett år tidigare, gick och längtade tills allt skulle vara över. Och det ÄR ju inte gravid man vill vara egentligen. Man vill ju ha barn. Jag har aldrig njutit särskilt mycket under mina graviditeter. Alla är olika - vissa är jättebra på att vara gravida och mår toppen, andra, som jag, ser det bara som ett sätt att nå sitt mål. Visst är det mysigt med bebissparkar, men för min del väger det inte upp för hur jag mådde mot slutet denna gång. Mkt psykiskt och fysiskt påfrestande.

Kämpa på! Snart är du i mål!

DidoAeneis

Wed 11 Jun 07:37

#361

Anonym (Äntligen syskon) skrev 2025-06-05 22:12:51 följande:

Tack För igenkänningen och icke-dömandet. Som du skriver så är det ju barnet man längtar efter. Inte själva graviditeten.

minns dig också :) grattis! När kom bebis?

ja alltså nu hör jag att du haft det sju resor värre än mig. Och ibland känner jag mig dum som klagar. Men det är verkligen inte kul stundtals 🤦🏻?♀️ de sura uppstötningarna dök upp igår som ett brev på posten också och det är liksom som att man aldrig bara kan få vara och så känns allt bra. Inte ont eller obekvämt någonstans etc?. Längtar. Min återhämtning sist var relativt snabb och jag hoppas på det den här gången också. Kommer likt den gången sätta igång med hallonbladste och nattljusolja i vecka 36 (har jag för mig). kanske placebo men värt ändå, haha

Bebisen kom den 11 mars, så han blir tre månader idag! Den här tiden går så extremt fort. Men jag har inte glömt alla plågor under graviditeten. Jag hade också halsbränna från dag ett till förlossning denna gång. Vi-drigt.

Jag kände också det där med att det aldrig fick vara bra. Var mycket frustrerad mot slutet, kände att den där veka klagaren hade blivit JAG. Tappat bort mig själv helt. Nu är det SÅ skönt att känna sig frisk igen, liksom! Sen har jag väl inte hittat mig själv helt, bebisen upptar mig ännu till mångt och mycket konstant, men nu mår jag iaf bra ❤️ Så det blir bättre snabbt. Just det - extrem nästäpps hade jag också, haha. Fyfan, nä, den där gravven glömmer jag aldrig.

DidoAeneis

Thu 24 Jul 12:30

#363

Idaho1989 skrev 2025-07-23 20:18:47 följande:

T

Tillbaka här inne igen tydligen. Plussade i fredags, tog sig på första "riktiga" försöket efter senaste missfallet. Är just nu i v5+5, försöker att inte noja för mycket utan bara ta en dag i taget. Har fått tid hos barnmorska imorgon för provtagning och lite rådgivning så det känns ändå bra 👍

Grattis, Idaho! Så roligt, även om jag förstår att det känns läskigt och osäkert också. Jag hoppas VERKLIGEN att guldembryot är här för att stanna nu. Minns det där, mitt tredje plus efter två mf, att jag tänkte "varför skulle det här bli nåt". Jag fick påminna mig om att man MÅSTE få ett plus för att det ska gå vägen. Och det gjorde det ju också till slut. Ska du på något tidigt ul?

För oss 35+ som försöker bli gravida - fortsättning

INNEHÅLL