Hur vågar man ta steget att skiljas?

3-barnsmamma här som hade betydligt sämre förutsättningar än dig, alltså inget boende att sälja med vinst och på det ganska lågavlönad. Hyrde då och hyr nu och allt har gått bra. 

Känner igen mig jättemycket i din text, hur jag kände då. Det blev trots att det var vad jag ville en rejäl kris. Bo ensam, vara utan barnen deltid, inte ha min person att luta mig emot. Men det har varit värt det. Nu några år senare är jag otroligt stark och självständig. Allt löser sig oftast över tid.
Fick rådet då av en som gått igenom samma sak att skriva ner alla orsaker till varför, för det kommer komma stunder där man tvekar och om det gjorde, då var den listan guld att ta fram. Sen tar du en dag i taget, men du gör det hjärtat säger till dig. Det finns ett helt annat liv på andra sidan och det är värt att kämpa för.