• Linasfamilj

    Skilja mig nu?

    Jag har levt med min man i 21 år och vi har två barn hemma, 15 och 17 år. Vi har det bra med varsitt jobb, stort nätverk med vänner o familj, vi tränar o umgås med varandra och har sex som är bra ibland. 

    men det senaste året har jag känt att jag vill inte leva i en relation. 


    jag känner mig inlåst och trött på att behöva kompromissa hela tiden med stora och små beslut. Jag skulle bara vilja bestämma och rå om mig själv. Jag känner inte heller att jag behöver vara ihop med någon. Det är skönt att vara själv, behöver jag någon så kan jag ringa en vän.

    Men jag vet ju oxå att det går upp och ned i ett förhållande, och just nu är jag i en svacka. 


    är det någon som känner som jag eller som kan ge mig en input ? 

  • Svar på tråden Skilja mig nu?
  • Linasfamilj
    Anonym (ML) skrev 2024-04-29 16:00:24 följande:
    Vi är i samma ålder, båda 45. Jag gillar också min man, han är en bra man som tar hand om sin familj och sitt hus. Dricker lite för mycket öl ibland men glömmer inte oss ändå. Men vi är liksom aldrig överens, tycker alltid olika och jagbtycker alltid att det är jag som behöver kompromissa mest för att det ska vara lugn och ro. 
    Men just nu har jag tröttnat på att alltid kompromissa bort vad jag vill! 

    Samma sak här, jag har försökt prata om detta helt fredligt men icke, han vägrar. 

    Har ni ett samliv? Njuter ni av livet i övrigt? 
    Ja, vi har ett fint sexliv, jag saknar ingenting i sex och samlevnad. Men jag tycker nog att det kostar mer än vad det smakar att leva i en relation. Jag känner inget behov av att ha nån hemma när jag kommer hem eller göra saker tillsammans hela tiden. Jag skulle gärna träffa honom o ha sex om vi gick isär. men han vill nog träffa en ny. Han gillar ju att var tillsammans med någon.
  • Anonym (Hjhj)
    Anonym (hän) skrev 2024-04-29 15:55:10 följande:
    Just det där - att prata tillsammans om vad man vill göra. Det blir ju ett slags kompromiss, eller diskussion, till skillnad från om jag bestämde själv vad jag vill göra, utan att ha nån som lägger sig i det. Bara det....
    Då har ni ju inte det bra. inte konstigt du inte trivs då
  • Anonym (ML)
    Linasfamilj skrev 2024-04-29 16:00:27 följande:

    Jag har både egna intressen och åker själv och gör saker. 


    men det är de små sakerna. Som att jag gillar inte korv, men ändå så äter vi det en gång i veckan. Och han gillar inte fisk , men det är vi en gång i veckan. Sådana saker.

    och tidigare gjorde det mig inget att man får kompromissa, för ingen får ju precis som man vill, men så har jag börjat tänka att varför ska jag ha det så. 


    jag har en sån stark känsla att jag vill vara själv, utan någon annan. Få stänga dörren om mig när jag kommer hem och inte träffa någon förrens nästa dag när jag går till jobbet. 


    Men shit, låter precis som jag/vi. Jag har också fått en längtan att vilja komma hem helt själv. Bara få pyssla med mitt och inte serva alla andra hela tiden. Om jag vill äta lax varje dag i veckan så ska jag kunna göra det.
    Givetvis räknar jag in barnen i mitt "ensamma" liv men de är liksom snart vuxna så har sina egna liv. 
  • Plupp73

    Ni som känner så, vad skulle hända om ni tog upp det här med era män? Finns det annan väg att gå?
    Jag kände i mitt tidigare äktenskap att jag kompromissade hela tiden, att fritiden inte innehöll det jag hade valt själv, likaså maten. Jag skilde mig, och det var helt rätt gjort även så här många år efter.
    Jag träffade en ny, och idag känner jag aldrig att jag kompromissar.
    Min exman och jag kommunicerade inte särskilt bra, av det skälet hade det inte kunnat lösa sig. Men om man är fina vänner, har ett bra sexliv och har någon som man egentligen kan prata med, så ge tankarna en chans inom relationen....
    Så tänker jag.

  • Anonym (Mmmm)

    Jag är kille 43

    Mitt X lämnade mig efter 20 år. 
    Hon hade inga kompisar ingen direkt hobby.

    Sen fick hon 300000 av mig för boendet. 
    Klart som fasiken hon kände sig levande när hon kunde ragga runt på tinder hur hon ville med dom pengarna på kontot. 

    Jag har alltid gjort vad jag velat.
    Och jag uppmanade henne att hitta på saker. Men det är ju inte lätt om man har noll umgänge 

    Jag tror problemet ligger i att många kvinnor är tråkiga och gärna kollar ( på spåret ) på fredagar och äter glass. 

    mmmm jäklar vilket varierande liv man har då. 
    Och då kommer tankarna att man borde lämna sin kille. 
    Från en blixt från klar himmel utan att man ens har nämnt det eller vågat prata om det. 

    kör på i stället!!!  ät vad fasiken du vill så får väl gubben ro ihop något eget. Hitta på något med kompisar.
    Men ge fan i att va otrogna.
    För då är ni ju rökta. (Enligt min mening)

    Trevlig valborg alla.

  • Anonym (Elsa)

    Åh känner så igen mig.

    Lever utåt sett det perfekta livet med fint hus, fin man och välartade barn. Min man är jättefin på alla vis, bra sex har vi också. 


    Men..

    Jag känner mig så låst. Så osjälvständig. Vill kunna ha en kvällar för mig själ utan att bli ifrågasatt, kunna styra mig själv och lära mig stå på egna ben igen.

    Men hur vågar man bryta? och hur kan man när man egentligen har det väldigt bra? Och man kommer förlora hans familj och vänner som man älskar?

    vilsen

  • Zamboni

    Om man har levt tillsammans i ett 20-tal år, har en hyfsat fungerande vardag och ett acceptabelt sexliv samt gemensamma barn. Då är det ju saker som man inte behöver dissa bort bara för att få vara självständig fortsättningsvis! Min kvinna och jag levde ihop i 11år, var sedan särbo i 12år och det fungerade ypperligt. Att vi bröt efter det berodde enbart på karriärval, hon fick ett heltidsjobb i Bryssel och ingen av oss ville försöka på distans. 

    Men särbolivet var vi båda nöjda med så länge det varade, vi fick en liten nytändning och det blev mer fokus på "oss" när vi träffades!

  • Anonym (Hjhj)
    Anonym (ML) skrev 2024-04-29 16:49:38 följande:
    Men shit, låter precis som jag/vi. Jag har också fått en längtan att vilja komma hem helt själv. Bara få pyssla med mitt och inte serva alla andra hela tiden. Om jag vill äta lax varje dag i veckan så ska jag kunna göra det.
    Givetvis räknar jag in barnen i mitt "ensamma" liv men de är liksom snart vuxna så har sina egna liv. 
     Men gör det då? Vad är problemet? Varför gör man inte  det man vill. vill du äta det så gör det och låt den andre äta vad den vill själv då. Det är liksom inte hela världen 
  • Anonym (Hjhj)

    Bor den sur så säg ifrån?!

  • Anonym (Hjhj)

    Säg typ jag gör väl vad jag vill, så.

Svar på tråden Skilja mig nu?