Är pappornas frånvarande den största orsaken till varför det går snett för unga män?

Kan vara en bidragande orsak, men behöver inte vara så. Många ensamstående mammor kämpar för att sönerna ska utbilda sig och lyckas också hålla dem borta från gäng och kriminalitet. Dessvärre lyckas inte alla, många lever i utanförskap i något av alla de parallella samhället som uppstått på grund av den misslyckade integrationen. Många unga män kommer aldrig in i arbetslivet och för den som står utanför alla sammanhang är steget in i kriminalitet inte långt.                                                                                                                   Utbildning är nyckeln till framgång; att hänga med och inte bli "hemmasittare". Halkar man efter är det svårt att ta igen förlorad kunskap. Trångboddhet utgör en stor risk I sammanhanget, att inte ha ett eget rum till förfogande för läxläsning ser jag som ett stort hinder för att klara skolan. Detta är fattigdomens yttersta konsekvens, trångboddhet kan även driva ungdomar hemifrån om det är stökigt hemma. Frågan gällde om frånvarande fäder utgör en risk för att det ska gå snett för unga män; i kombination med fattigdom i ett utsatt område ökar risken påtagligt.

Vad för krav?

Vilka krav är högre idag?

Jag tycker det är bra att vi kommit längre än att mannen ska försörja kvinnan och att kvinnan ska vara beroende av mannen. Att arbetsmarknaden har utvecklats, att många tunga jobb har försvunnit och att alla, både män och kvinnor, fritt kan välja partner. Folk var inte lyckligare förr, de hade bara färre valmöjligheter. 

Jag tycker inte att kraven på män har höjts, inte mer än för kvinnor. Idag kräver fler yrken utbildning, men det finns fortfarande många "manliga" yrken där det räcker med t ex yrkesgymnasium. 

När det gäller den sociala biten är den ett val. Förr fanns inte den digitala värld vi lever i idag, men det är ändå ett val om man väljer att fastna framför datorn än att umgås med kompisar på fritiden. Att engagera sig i föreningslivet, skaffa hobbys osv. Vill man träffa någon så kan man inte sitta hemma. 

Genom att träffa folk irl så får man social kompetens. Att tro att man ska lära sig umgås med folk genom att sitta hemma är en utopi. 

 

De flesta kvinnor vill ha en man med ett ordnat liv och åtminstone hyfsad social kompetens, men mer än så krävs inte nödvändigtvis. Det är alltså inga orimliga krav som ställs. Att klippa sig, skaffa ett jobb och öva på det sociala räcker långt. Men visst, män som inte ens klarar det, får det svårare.

Känslomässig mognad är minst lika viktigt som social kompetens, särskilt när det gäller att få en relation att vara. Återigen handlar det inte om att mannen måste vara proffs, men känslomässig omognad går bort.

När jag var yngre hade jag en relation som egentligen inte var dålig, men det var något som fattades. Länge trodde jag att det var mig det var fel på, att jag hade för höga krav, men så var det inte.

En dag insåg jag nämligen var som skavde. Min kille var egentligen inte så intresserad av mig som person, vem jag var. Han ville mest ha en tjej, samt sex och sällskap. Sen var han nöjd. Visst lärde vi känna varandra i början, men sen var det liksom stopp. Han var snäll och visade omtanke när jag behövde, men det räckte inte. Han hade svårt att visa känslor i övrigt, samt var inte intresserad av intellektuella samtal eller av att utvecklas i relationen. Det måste man inte vara, men vi var för olika. Han behövde en tjej som trivdes med att ha det så. Som det räckte för, det gjorde det inte för mig, inte i längden.

Jag har i efterhand ibland undrat hur många män det finns av denna kategori, som klagar på att de inte duger. Att kvinnor har så höga krav. Ofta förstår de inte själva var det brister. Och visst, i en tid när fler kvinnor behövde en familjeförsörjare, då ställdes inte dessa krav på männen. Men varför ska kvinnor nöja sig med mindre? Jag är hellre singel än lever med en man som inte förmår ge mer än mitt ex gav, och som inte heller är så intresserad av det.

Så behändigt. Ja, har man den inställningen förstår jag att man inte hittar någon. Man har liksom redan gett upp. 

Fast det stämmer inte alls. Social kompetens är i första hand något inlärt.

Barn behöver en stabil och trygg fadersgestalt. Men det heter väl numera att det inte är viktigt. Men påfallande många män som hamnat snett har haft en frånvarande pappa eller en pappa som inte varit någon bra pappa.