Varför är många barn så ouppfostrade?
Och varför accepterar föräldrar att de inte säger tack? Var det bättre förr? Det var det. Om man fick "främmande" som det hette då, så var inte allt fokus på barnen, och de visste att man skulle uppföra sig. De fick vara med en liten stund, men sedan så var det föräldrarna som skulle umgås. Barnen satt vid ett eget bord så att föräldrarna kunde prata ifred. Blev vi skadade eller "kränkta" av detta? Nej. Men när jag har besökt familjer med barn så skriker de och tjatar för att få uppmärksamhet.
Barnen respekterade sina lärare, och det var tyst på lektionerna. De räckte upp handen om de ville något. Men så är det inte nu för tiden, och lärarna har det inte lätt.
Men nu för tiden verkar det vara barnen som bestämmer. Och då blir de diagnostiserade med ADHD och andra diagnoser. Föräldrarna skyller på denna diagnos när barnen bär sig illa åt. Barn är inte dumma, och de lär sig att de är lite "speciella" och kan göra som de vill. Tidigare så fanns inte dessa diagnoser, det är något nytt. Och det är samma sak med "selektiv ätstörning" -barnet vägrar att äta mat som de inte tycker om. Jag var väldigt pipplig med maten som barn, men det var bara att äta upp.
Sen så tycker jag att barn är mer ouppfostrade nu. Tror inte lösningen på det är att särskilja barn och vuxna utan lära dom respektera andra individer oavsett. Kände en förälder som var så rädd när barnet blev rasande för att hen inte fick det denne ville, så föräldern gav med sig. Lite som klickerträning för hundar. Belöna dåligt beteende.
Kan se det bland vuxna också. De verkar anse att alla ska serva dennes behov, annars blir dom arga och får ett utbrott på olika internetforum. Samma här. Omgivningen måste uppfostra dessa individer också i stället för att ge dom självutplånande empati och tyck-synd-om.