Rätt att separera för den andras skull?
Min första tanke var att det är bra att du tagit upp detta med henne och försökt prata om det. Likaså att du inte har hittat någon annan, det är ju annars det klassiska man iallafall läser om här på forumet. Du har ju verkligen försökt prata osv.
Det där med att separera, tja. Barnen kommer få en lika bruten familj nu som senare. Man blir ledsen när man är vuxen också. Att då veta att föräldrarna mest var tillsammans för barnens skull, känns inte så bra (min pappa gjorde så). Men tanken är god. Svårt.
Men jag funderar på ett par saker.
När gjorde du något ensam, utan henne? Umgås du med vänner? När gjorde ni saker tillsammans bara ni två? Skulle du kunna tänka dig att åka iväg med henne? Kan du ha tröttnat på henne pga den trista vardagen? Ser du henne som attraktiv än?