Anonym (absolut) skrev 2024-05-07 09:49:26 följande:
Det handlar inte bara om att finnas närvarande. Det är väldigt låga krav på föräldraskap. Man ska orka med att vara en bra förälder också, och man ska orka det genom hela uppväxten. Inte minst tonåren, som man då ska hantera som 60+ åring om man får barn vid 47 års ålder.
Och att finnas i barnets liv i 25 år! Det är fan ingenting, att planera för att skaffa barnen så sent att man inte finns till hands under barnets vuxna liv bara för att man själv ville vänta med barn är helt sanslöst egoistiskt.
Och man kan orka det hur bra som helst. Åter igen har du extrema fördomar om folk över 50. Jag vet inte vilka människor i åldersspannet 40-60 du umgås med men de jag umgås med springer maraton, reser, jobbar ofta lite mindre än heltid och är fysiskt rätt starka. På dig låter det som människor som i princip går med käpp och är multisjuka. Din bild av folk mellan 40-60 är förlegad.
De som skaffar barn sent har också ofta en god plan för framtiden och hur man ska ta sig an den för barnets bästa.
Att planera för att vara i barnets hela vuxna liv är såklart en god tanke, men att skaffa barn vid 25 är inte alla förunnat. Många kvinnor studerar krävande utbildningar och etablerar sig sedan på arbetsmarknaden. Vips är du över 30. Många hittar inte en bra partner direkt. Livet är livet.
Att skaffa barn är egoistiskt oavsett. Skaffar man barnen tidigt och sen ska utbilda sig eller leva lite mer när de är små är det ju också egoistiskt för att man då räknar tex med far-och morföräldrar och att man är borta i högre grad än någon som kan jobba deltid hela barnens uppväxt och ändå ha råd att ge dem allt. Skaffar man dem sent är det ego för att de inte kanske är garanterade 50 år med en på jorden. Barn idag är en egoistisk handling.