Minskar Tinder chansen att få tillbaka mitt ex?

Minskar Tinder chansen att få tillbaka mitt ex?

Jag blev dumpad av min tjej efter 2 års förhållande. Det har gått 4 veckor och det är jobbigt för oss båda, det finns känslor kvar och tror att mitt ex är lite tveksam om hon gjorde rätt eller fel.

Jag vill inget hellre än att få tillbaka henne. Kanske dum fråga detta men minskar chanserna om jag börjar med Tinder. (mitt ända syfte är att det gör det lättare att komma vidare, inte redo för nu relation och tro det eller ej inte heller intresserad av sex med annan tjej)

Min hörde av sig och vill ses. Och dum som jag är så har jag sagt ja till det. En viss risk finns fortfarande att han kommer ställa in - det har hänt förr. Som vanligt ligger han på och frågar varje eller varannan dag om jag fortfarande vill. Det är samma mönster som tidigare och sen ställer han in en timme efter att jag för 10e gången bekräftat att jag fortfarande är på. 
Tyvärr är ju det här bara ett sätt att förhala för mig att gå vidare och jag kommer känna mig på topp när vi ses men lika fort hamna i avgrunden igen. 
Det som är positivt är att ju mer van jag blir så gråter jag lite mindre för varje gång. 
Men det är ju ett helt sjukt beteende från min sida, snacka om självskadebeteende. Så det jag kan säga till dig, gör det inte om ditt ex hör av sig. Det är fasen inte värt det och det enda det leder till är förlorad tid och brist på självaktning.
Ibland tänker jag att det är tur att jag inte börjat med droger eller liknande eftersom jag har ett tydligt beroendebeteende. 

Men angående det här att spela oberörd, det är precis så jag har gjort hela mitt liv och så råkade jag träffa någon som jag vågade visa mig svag för och så blev det inte så bra. Jag kanske är en man egentligen?

Hur går tindrandet för dig?

Jodå, jag skulle alla gånger säga samma sak till mig själv. Jag vet ju att jag gör fel. Skäms när tänker på hur jag förnedrar mig men jag kan liksom inte sluta. 
Och ännu värre att jag egentligen inte har något som helst gemensamt med den här killen eller ens var ett par speciellt länge. 
Jag blev desperat, och det fattar till och med jag att det inte är attraktivt. 

Jo, det är det som har hänt. 
När vi började träffas var det på hans initiativ och mest jag som svarade på bla hans meddelanden. Med tiden så löstes det upp bättre och vi kan väl säga att fördelningen blev 60/40 att starta konversationen istället för 90/10. När han sen dumpade mig blev det åt andra hållet istället och jag har verkligen inte betett mig charmigt.
När vi sen fick kontakt igen (till och från i flera månader nu) försökte jag först vara lika delaktig men intresset från honom var svalt (jag vet varför och det har egentligen inte med mig att göra men påverkar mig ändå).
Sen tog jag beslutet att inte höra av mig mer, jag talade om för honom att vi inte kunde fortsätta om han inte var ärlig och sen hördes vi inte på ett par månader. Jag var helt säker på att that was it. Sen hörde HAN av sig och har fortsatt hålla kontakten. Det går en eller att par veckor mellan och sen hör han av sig igen. Så uppenbarligen funkar det bättre att göra så här. Saknar kon i båset osv. Av praktiska skäl är det svårt för oss att ses förutom nu då när han vill det och det passar resten av livet för oss båda. Och faktiskt så är det han som får göra en liten uppoffring den här gången, så det ska bli spännande att se hur det går. 

Jag har inte skickat ett enda inledande meddelande eller startat en konversation sen vi började höras igen. Jag svarar alltid när han hör av sig, tyvärr. Borde strunta i det, blocka honom men det passar liksom inte min person. 

Det är jättesvårt, jag vet ju att det inte kommer något bra av det här. Det är därför jag med största självförtroende kan säga till TS att fall inte i samma fälla som jag. Det är inte värt det. 

Jag vill absolut inte bara ha ett överläge, det handlar inte om det. Jag är faktiskt kär i honom trots alla brister och mot bättre vetande. 
Och att ställa ultimatum, jag vet inte om det funkar. Han har redan sitt på det torra, det är ju jag som blir utan.
Ibland fantiserar jag om att jag skulle berätta för hans fru, men för det första så har jag ingen lust att såra henne eller barnen och för det andra så är jag inte supercharmig om jag har sånna drag i mig. Visst, han kanske kommer till mig men inte "av egen maskin" utan för att någon annan valde åt honom. Och så kommer han så småningom på nytt tro att gräset är grönare någon annanstans och stoppa kuken i en annan kvinna.

Så vad jag vill, är egentligen orelevant eftersom jag har kärleksglasögon på mig och inte tänker klart. Jag VET ju vad som är rätt och riktigt, det är bara svårt att ta mig för det. Känns också bra att "bara rulla på", ses när det passar och låtsas som att frun inte finns. För JA, jag trivs i hans sällskap. Det gör jag verkligen. 
Och så kan jag dejta lite vid sidan om och hoppas att en mer passande man trillar i mitt huvud.

Ja, jag blir utnyttjad på så sätt att han blir bekräftad av mig och jag blir dränerad av att ge och ge av mig själv.
Jag tror inte han gör det medvetet - konsekvenstänket är inte där.  Han förstår inte hur mycket det tar på mig.

Jag tror verkligen att han tycker om mig men har lite problem med sitt eget psykiska mående och då är allt ibland så nattsvart att ingenting längre spelar någon roll. Och ibland får han ångest för att vår relation inte kommer leda någonstans och då väljer att bryta kontakten, när konsekvenserna går upp för honom.
Så många gånger som han sagt att nu blir det inte mer, försvinner ett par veckor och så hör han av sig igen när saknaden (om det är mig eller sex eller uppmärksamheten han saknar, det vet jag faktiskt inte. Vill tro att det är mig) blir för stor. Och jag finns alltid där. 

Han säger ibland att han önskar jag ska träffa någon som inte betyder en massa strul för mig men eftersom mitt hjärta är fäst vid honom får ingen annan plats där. 

Hur som helst så sågs vi förra veckan och vi hade det verkligen fint tillsammans. Jag känner mig så tillfreds att somna i hans armar och att ta på honom, prata med honom. Och vi hörs lite varje eller nästan varje dag fortfarande men jag är hela tiden så rädd att han igen ska säga att nu blir det inte mer. 
Den här gången kändes det dock lite annorlunda, nästan som förut igen och han försökte inte negligera det vi har mellan oss.

Nu vet jag inte hur det kommer fortsätta, visst vill jag ha honom för mig själv och det är verkligen destruktivt att fortsätta något jag vet och förstår inte har någon framtid. Men jag trivs så bra med honom, det gör jag verkligen.