• Anonym (Hh)

    Minskar Tinder chansen att få tillbaka mitt ex?

    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-04 22:13:48 följande:

    Det är ju något som gör att man inte kan låta bli att trilla dit, tror både jag och många andra hade gjort som du. Tänker att man ändå innerst inne hoppas på att något ska hända som gör att man kan få ihop det igen. Det är lätt att säga till andra. Min ingång var ju just hur man får tillbaka sitt ex, eller störst chans då.. så jag vill ju hamna mer i ditt läge än mitt.. 


    Jag menar det verkligen när jag säger att gör inte som jag. En chans möjligen men du måste ha öppna ögon om möjligheten till försoning dyker upp. Att sitta fast i ett av- och påförhållande hindrar dig bara att gå vidare och jag önskar verkligen att jag inte hade fallit i fällan. Det hade besparat mig mycket tid och tårar. Försök att tänka att hoppet är ute, så länge hoppet är kvar är det omöjligt att få ro. 

    Förnedra dig inte, självaktning är mer värt än att få tillbaka ditt ex. 
  • Anonym (Hh)
    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-06 01:03:39 följande:

    Nej precis, det vill man ju inte .. ska bara anstränga mig med att stänga ner det sista hoppet, fatta att det är slut liksom. Eftersom jag inte fattat det ännu så hoppas jag felaktigt på att hon ska få rätt på sitt, och sen vilja tillbaka .. vet jag kan skratta åt detta om ett år eller så, det är något med tankarna jag har svårt att styra här. Normalt brukar jag ha en förmåga att kunna gå vidare och släppa men denna gången jobbigare än vanligt .. 
    Tack för era fina svar och att ni försöker hjälpa, det hjälper så ni vet.. fint skriver av dig oxå Hh. Jag lyssnar och försöker ta in 🙌


    Ja, hoppas du kan skratta åt det så småningom. Jag är i det stadiet nu när jag skäms och bara tycker det är pinsamt att jag kunde få/fortfarande har så starka känslor trots att jag var och är medveten om alla svårigheter. 
    Jag önskar dig verkligen all glädje och lycka framöver. 
  • Anonym (Hh)
    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-06 12:35:37 följande:

    Mm känner igen mig i det också att man nästan skäms över hur det blivit och hur man känner, känner väl sig lite misslyckad antar jag och kompisarna har ju hört och sagt samma ramsa flera gånger redan.. men vi vet ju alla att tiden löser det mesta, blir man kär igen så kommer man snabbt att glömma och gå vidare.. så sitter man väl med nya bekymmer istället 😂


    Tyvärr kan ju tiden inte börja göra sitt innan man faktiskt tar sig för att släppa taget. Visst, hoppet blir lite mindre för varje dag men det är en lång väg att vandra. 
    För mig är det värsta att inte veta om det var sista gången eller ej. Var det sista gången  hade jag velat göra annorlunda, säga andra saker, kramat hårdare. 
    För jag är verkligen helt okej med att det inte blir mer, det känns som att det inte är min sak att bestämma (om det blir mer alltså, jag borde sätta ner foten och faktiskt bestämma att det är sista gången). Det jobbigaste är att inte veta. Att inte med säkerhet veta gör att hoppet lever kvar. 
  • Anonym (Hh)
    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-06 19:59:33 följande:

    Tror du måste vara den som tvingar bort dig själv mot din vilja i ditt fall, sjukt jobbigt läge o hade knappt kunnat göra det själv. Han har ju det bästa av två världar nu och kan säkert leva med det i många år om det skulle vara så, bara det inte kommer fram något. Låter ju inte direkt som sista gången. Det sista lilla hoppet för dig är att han ska bryta med sin fru? Det kan ju ske om du vågar chansa och om du är uthållig.. risken är ju stor att du blir den stora förloraren bara 😏


    Det kommer 100% bli jag som förlorar eftersom han heller aldrig kommer att gå att lita på OM han nu skulle lämna frun. 

    Just nu hoppas jag att någon annan mer lämplig kandidat ska trilla i huvudet på mig (troligt scenario).
    Och lite hoppas jag att vi ska kunna fortsätta träffas och ha det fint tillsammans till denna ännu okända nya kärlek ska dyka upp och då kan vi bara gå vidare utan att göra någon annan ledsen. Vara ett fint minne liksom.
  • Anonym (Hh)
    Grabben76 skrev 2024-06-06 20:51:02 följande:

    Kan du genomföra det så låter det som en fin plan, lite vacker oxå på nåt vis. Sen kan man älska mer än en person, det svåra är kanske att bli kär i någon bara. Det problemet har ju jag oxå :) Hade en ganska bra dejt idag men märker svårt att ta in det, hon ville ses igen iaf så kanske kan ge det en chans till.. men gav ändå lite hopp på nåt vis, men åkte därifrån med tankarna på det vanliga:) 


    Se henne igen! Många gånger växer ju kärleken fram. Ge det en chans!
  • Anonym (Hh)

    Själv stirrar jag på telefonen och hoppas på ett meddelande. Varje gång det plingar tänds hoppet men det är aldrig han. Jag hade hoppats vi skulle ses i helgen, han antydde det, men än är det tyst.
    Jag kommer inte skriva, jag svarar bara på hans kontakt - bollen är hos han. Det gör för ont om han inte skulle svara eller avvisa mig.

    Det är helt och hållet en ohållbar situation som jag befinner mig i. Men jag hoppas ju fortfarande. 

    Lycka till med den här tjejen! 😀

  • Anonym (Hh)

    Det är ju bra att vi peppar varandra.  En blind leder en blind liksom 😂

    Läget jag sitter i är helt och hållet skapat av mig själv tyvärr. Kan knappast beskylla någon annan och det finns en enkel lösning i att jag bryter kontakten. Önskar jag kunde men det känns som att jag "förstör" om jag sätter en gräns. Då är det jag som pajjar allt trots att det egentligen skulle vara snällast mot oss alla, framför allt mig men också hans fru som så vitt jag vet inte förtjänar att bli bedragen. 

  • Anonym (Hh)
    Python skrev 2024-06-07 23:52:19 följande:
    Vad i din uppväxt/uppfostran har lett till att du som vuxen inte anser dig ha rätt att sätta gränser och ha självrespekt? Var du "jobbig" då och blev utan mat eller liknande?
    Nej, så här är det. 
    Uppväxten är präglad av bråk och negligerade känslor, vad jag än har känt har jag fått höra att det är fel och jag inte har rätt att känna så, ingen rätt att vara ledsen/arg osv. Det har gått så långt att jag inte heller vågar tala om när jag är glad eller känner något positivt. Jag försöker ge ett känslokallt intryck. Så träffade jag någon som fick mig att känna något positivt och som förmedlade att han kände samma. Så nu försöker jag med näbbar och klor hålla mig fast vid det trots att den här personen också är den som fått mig att gråta som allra mest. 
    Jag vill bara så fruktansvärt gärna få känna det positiva igen.

    Så att sätta gränser och ha självrespekt betyder att jag känner något och sätter ett värde på mig själv och det vill jag inte visa upp. 

    Hela den här historien är en soppa från början till slut och handlar mycket om min taskiga självkänsla. 
    Jag fattar mycket väl att vara kär i en gift snubbe inte leder någonstans men att bryta med honom betyder att jag behöver gå tillbaka till "att inte känna-stadiet" för det gör så förbaskat ont att våga tro att man betyder något och så var det inte sant. 
  • Anonym (Hh)

    Nu säger jag så här. Förnedra dig inte om hon kommer tillbaka. Du kommer alltid känna en oro, har hon lämnat dig en gång, varför skulle hon inte kunna göra det igen.

    Det är inte värt att åka den här känslomässiga berg- och dalbanan. Kliv inte på den. 

  • Anonym (Hh)
    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-11 23:44:10 följande:

    Jag sprang dumt nog på henne i affären igår och satt direkt igång massa tankar igen, höll mig ganska chill tror jag men hon undrade om jag börjat dejta någon. Ganska naturligt såklart men satt mest igång massa tankar bara det lilla .. Hon berättade oxå att hon drömde om mig, det är ju oxå naturligt såklart men sätter igång en massa som sagt.. inga sms eller försök till att ses från någon annars,  ska fortsätts det spåret .. kändes lite bättre annars så skit jag såg henne då. Hur har det gått för dig, sågs ni i helgen? 


    Jo, det gjorde vi och det började bra men sen föll han in i sin depression och sa kanske 10 ord totalt under ett dygn till vi skiljdes åt. Och sen har vi inte hörts. 
    Så jag är väl inte så hoppfull alls längre utan känner mer att nu ger jag upp - bättre sent än aldrig att komma till den insikten. Gäller bara att hålla i det om han hör av sig igen. 

    Om du springer på henne igen kan du väl föreslå en fika? Eller är det för risky med känslorna?
    Om hon frågar om dejtadet tycker jag gott du kan svara att du har försökt distrahera dina tankar och dejtat lite. Det skadar väl inte att berätta att man är ledsen och sårad,  tänker att man borde inte ha så mycket att förlora på det. 
  • Anonym (Hh)
    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-12 09:45:37 följande:

    Så jobbig sists du också sitter i, han är väl kluven på något vis kan man ju tänka sig om han har ett någorlunda samvete mot sitt andra liv.. Finns det barn med i bilden oxå eller? Om du backar undan nu är risken stor att han kommer vilja träffa dig ännu mer, så ska du bort från det måste du nog stålsätta dig ordentligt i längden och verkligen klippa banden tänker jag.. 
    Ja tanken har slått mig att kolla om hon vill ses.. men kanske mest den som är lämnad som känner saknad, bygger väl eg på att den som lämnar ångrar sig lite och vill ta upp kontakten igen lite mer aktivt. Lite rädd att jag gör mig själv en dålig tjänst bara, vill inte hamna i ett läge där jag hamnar ännu mer "under" henne .. eller så borde jag chansa och prova, för att stänga och komma vidare. Får jag bara bekräftat lite till att det "aldrig kommer bli vi igen" så är det lättare att gå vidare.. 


    Tror inte han har samvete, är för deprimerad och självupptagen. Ja han har barn men de är vuxna. 
    En del av mig vill ju så klart att han ska höra av sig, men den förnuftigare delen vill ju att det bara ska vara över nu. 

    Känner mig ganska tom på känslor, men det är nog för att jag är så mentalt trött bara. 

    Jag tänker att ses för att bara prata behöver ju inte leda till något mer. I bästa fall tänker hon att du agerar moget och blir lite intresserad igen, eller att du klarar att få ett bra avslut och stänga dörren. I sämsta fall blir hon inte intresserad men du hinner få upp hoppet för mycket. 
  • Anonym (Hh)
    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-18 21:21:39 följande:

    Det har nog inte hänt så mycket sen sist, försöker bara vänja mig vid tanken och gå vidare. Det maler på hela dagarna liksom och kan inte styra bort tankarna. Undrar och hoppas helt enkelt för mycket fortfarande. 
    Skingrar mina tankar med en annan dejt men känner att jag inte kan släppa in henne riktigt, eg en rätt bra tjej men jämför med exet .. så hon känns som ett second choice tyvärr. Funderar på att höra av mig till mitt ex ändå, för att släcka mitt sista lilla hopp och kanske bara för att se och prata llte med henne. Är det en bra eller dålig ide om man ser det utifrån :)? Hur går det själv Hh? 


    Kanske... Jag hade nog gjort det (eller jag gjorde ju det), men jag är inte säker på att det var rätt i slutändan. Men hade jag inte hade jag alltid ångrat mig. Ni verkar ju ändå kunna ha en dialog med varandra så även om minst en av er är ledsen så har ni kunnat kommunicera om uppbrottet. Det kunde ju inte vi, eller han försvann ju bara, och det var därför jag blev så otröstligt ledsen. Förstod inte vad jag gjort för fel. 

    Just nu går det inte så bra, eller det går bra på det sättet att vi inte har hörts av och kommer nog inte heller inom en nära framtid. Jag är ledsen men inte otröstlig som jag har varit tidigare. Känner mer att det är dags att ge upp.
    Ju längre det går till han hör av sig (om han kommer göra det, vi skiljdes ju inte så bra sist så han kanske också har gett upp) ju längre i min läkningsprocess kommer jag ha hunnit. Men visst sörjer jag, skulle ljuga om jag sa något annat. 
  • Anonym (Hh)
    Anonym (Trasan) skrev 2024-06-20 23:28:25 följande:

    Jsg har vänt och vridit på det där men tror inte jag ska kontakta henne på ett tag ändå. Vill liksom inte in i ett läge där man hamnar u underläge oavsett, både du och jag förtjänar bättre. Börjat landa mer och mer med att det bästs är att göra vad jsg kan för att bli kär på annat håll.

    Börjar bli trött på mig själv, det finns andra och tror jag börjar förstå att det går att bli kär igen... Fått inspiration av dig Hh, du beskriver dina känslor väldigt fint och känner med dig. Hade så lätt kunnat hamna där själv men börjar inse mer att jag inte vill vara där.. Hoppas verkligen du och även jag bara kan komma bort från våra tankar och börja se livet igen.. Nu räcker det, vi bestämmer oss helt enkelt för att vi ska vidare. Vi är värda mer än såhär, fint att höra att du är på g oxå 💕


    Klokt av dig. Det är svårt att gå vidare när man fortfarande har kontaktat. Och jag talar av erfarenhet när jag säger att det inte är värt det :)

    Jag är själv fortfarande i fasen då jag inte ens vill prova bli kär igen. Om risken att bli så här sårad finns vill jag inte försöka. Blandat med att när det är bra är det det bästa som finns så vem vill inte uppleva det?! 

    Min hörde av sig idag och önskade glad midsommar. Jag blev glad, men också ledsen över vad som inte längre känns som en möjlighet. 
    Ändå skönt att han hörde av sig, jag tycker ju om honom som person. Trots att det inte kommer bli vi. 
Svar på tråden Minskar Tinder chansen att få tillbaka mitt ex?