Mm känner igen mig i det också att man nästan skäms över hur det blivit och hur man känner, känner väl sig lite misslyckad antar jag och kompisarna har ju hört och sagt samma ramsa flera gånger redan.. men vi vet ju alla att tiden löser det mesta, blir man kär igen så kommer man snabbt att glömma och gå vidare.. så sitter man väl med nya bekymmer istället 😂
Tror du måste vara den som tvingar bort dig själv mot din vilja i ditt fall, sjukt jobbigt läge o hade knappt kunnat göra det själv. Han har ju det bästa av två världar nu och kan säkert leva med det i många år om det skulle vara så, bara det inte kommer fram något. Låter ju inte direkt som sista gången. Det sista lilla hoppet för dig är att han ska bryta med sin fru? Det kan ju ske om du vågar chansa och om du är uthållig.. risken är ju stor att du blir den stora förloraren bara 😏
Jo men tänkte det oxå. Oavsett så avleder det lite så ändå bra, och hon vet läget oxå ganska skapligt iaf.
Japp känner igen det med telefonen oxå, och har samma läge. Frågades efter ett recept igår men annars helt tyst.. 
Skit vilket läge du sitter i, förmodar att han har svårt att komma loss oxå om han hade fru då. Du kan ju prova att vara lite svår annars om han hör av sig, försök ta över kontrollen lite kanske. Inte bra att du är i sånt underläge, ångest att vänta så ..
Funderade lite på det med prestige att man inte vill höra av sig pga diverse, det är kanske tvärt om man borde tänka.
Ja lite pepp behöver vi uppenbarligen, tycker du verkar sund och väldigt vettiga tankar så helt blind är du inte Tror vi båda vet vad göra eg, men vi gör ändå inte som vi borde så lite roligt ändå. Hade gjort som du gör i ditt läge men oxå med vetskapen att det inte är det bästa för dig på längre sikt. Det vet du ju redan men mår iaf tillfälligt bra när ni ses..
Jag borde eg bara satsa på mig själv och landa in i att vara singel ett tag så som många redan har sagt i tråden, inse att livet har sina upp och nedgångar. Får revidera mina livsplaner lite och inse att det inte alltid blir som man föreställer sig eller planerar sitt liv. Dra lärdomar och försöka att inte hamna i detta läget igen. Känns bara så himla sorgligt, var på väg att flytta tillsammans för inte så länge sen och mina barn var väldigt glada i det vi hade.. Så känner mig misslyckad både mot mig själv och mina barn, får liksom inte ordning på livet och vill bara ha lugn och ro och må bra. Orkar inte hålla på mer liksom, bygga upp ett nytt förhållande med allt vad det innebär men nu måste jag. Sen har jag den jobbiga känslan med att jag tror att hon kommer att inse detta också, det kommer en dag när hon reflekterar och kommer fram till att vi var rätt bra ändå.. Det fanns inga speciella skäl till att göra slut, hon fick lite mörka tankar ibland p.g.a. nedstämdhet/depression. Men det är ju mina spekulationer som förmodligen är helt felaktiga.
Inre min sak att svara men för mig är det svårt att följa min egna logik. jag kan sätt gränser men när hoppet och känslorna tar över ens egna förstånd så gör man saker man inte borde. Man tänker helt enkelt fel trots att man vet hur man borde tänka eller agera.
Jag sprang dumt nog på henne i affären igår och satt direkt igång massa tankar igen, höll mig ganska chill tror jag men hon undrade om jag börjat dejta någon. Ganska naturligt såklart men satt mest igång massa tankar bara det lilla .. Hon berättade oxå att hon drömde om mig, det är ju oxå naturligt såklart men sätter igång en massa som sagt.. inga sms eller försök till att ses från någon annars, ska fortsätts det spåret .. kändes lite bättre annars så skit jag såg henne då. Hur har det gått för dig, sågs ni i helgen?
Så jobbig sists du också sitter i, han är väl kluven på något vis kan man ju tänka sig om han har ett någorlunda samvete mot sitt andra liv.. Finns det barn med i bilden oxå eller? Om du backar undan nu är risken stor att han kommer vilja träffa dig ännu mer, så ska du bort från det måste du nog stålsätta dig ordentligt i längden och verkligen klippa banden tänker jag..
Ja tanken har slått mig att kolla om hon vill ses.. men kanske mest den som är lämnad som känner saknad, bygger väl eg på att den som lämnar ångrar sig lite och vill ta upp kontakten igen lite mer aktivt. Lite rädd att jag gör mig själv en dålig tjänst bara, vill inte hamna i ett läge där jag hamnar ännu mer "under" henne .. eller så borde jag chansa och prova, för att stänga och komma vidare. Får jag bara bekräftat lite till att det "aldrig kommer bli vi igen" så är det lättare att gå vidare..
Ja då har du nog missförstått hela tråden eller inte förstått frågan i rubriken :) Om du undrar om det var seriöst eller inte så var det det mest seriösa förhållande jag haft, förmodligen i mitt liv. Vi förberedde oss för både förlovning, giftemål och att flytta ihop för ca 3 månader sen. Därefter har hon tappat det, och då undrar ju jag om hon verkligen är säker på sin sak eller om det finns ett litet hopp kvar för oss att chansa på ..
Det har nog inte hänt så mycket sen sist, försöker bara vänja mig vid tanken och gå vidare. Det maler på hela dagarna liksom och kan inte styra bort tankarna. Undrar och hoppas helt enkelt för mycket fortfarande.
Skingrar mina tankar med en annan dejt men känner att jag inte kan släppa in henne riktigt, eg en rätt bra tjej men jämför med exet .. så hon känns som ett second choice tyvärr. Funderar på att höra av mig till mitt ex ändå, för att släcka mitt sista lilla hopp och kanske bara för att se och prata llte med henne. Är det en bra eller dålig ide om man ser det utifrån :)? Hur går det själv Hh?
Jsg har vänt och vridit på det där men tror inte jag ska kontakta henne på ett tag ändå. Vill liksom inte in i ett läge där man hamnar u underläge oavsett, både du och jag förtjänar bättre. Börjat landa mer och mer med att det bästs är att göra vad jsg kan för att bli kär på annat håll.
Börjar bli trött på mig själv, det finns andra och tror jag börjar förstå att det går att bli kär igen... Fått inspiration av dig Hh, du beskriver dina känslor väldigt fint och känner med dig. Hade så lätt kunnat hamna där själv men börjar inse mer att jag inte vill vara där.. Hoppas verkligen du och även jag bara kan komma bort från våra tankar och börja se livet igen.. Nu räcker det, vi bestämmer oss helt enkelt för att vi ska vidare. Vi är värda mer än såhär, fint att höra att du är på g oxå 💕
Jag är på något vis där oxå, jag vill bli kär men inte innerst inne.. men försöker bara tänka framåt nu och gör vad jag kan varje dag för att distrahera mig.. tränar och försöker umgås med vänner och familj så mycket det går men känner mig ändå så ensam. Provat gå ut några gånger men känner mig inte glad, utstrålar inte så mycket energi tror jag som jag annars kan göra. Det får gå sakta framåt, kommer ta sin tid detta..
Min hörde oxå av sig på midsommar, vi hade eg gemensamma planer och hade sett fram emot igår länge.. så just igår var ingen bra dag alls, ville bara den skulle ta slut och jobbigt att se alla glada bilder på sociala medier mm.