• Solstjärna96

    Inget foster på VUL 8+3

    Hej Jag har mycket oro och vill veta om någon har varit i samma situation.
    jag har tidigare haft 1 utomkvedshavandeskap samt två MA. jag har testat positivt igen och min senaste mens var 17/3. Enligt beräkningar är jag i v 8+3 men vet dock inte när jag hade ÄL men brukar ha regelbunden mens med ca 33 dagars menscykel och hade idag 5/8 VUL. De kunde inte se något foster alls men där fanns en liten hinnsäck men inget foster eller hjärtslag kunde hon se men det kändes som att hon konstaterade det väldigt snabbt efter ca 1 min. Nu har jag fått en tid om 12 dagar och jag är mycket orolig för ytterligare ett till missfall. förövrigt Har jag inte haft några blödningar vilket jag haft mina tidigare graviditeter. jag tog dessutom ett nytt test igår och jag fick ett tydligt streck efter några sekunder. Läkaren sa att det kan va så att man har räknat fel på veckan eller att fostret slutat utveckla sig i tidigt skede och därav inga hjärtslag eller foster syntes på VUL.

  • Svar på tråden Inget foster på VUL 8+3
  • IamGabs

    Skönt ändå att du kan tänka så. Jag vet inte vad för positivt jag kan hitta med att det inte gått vägen. Typ att det iallafall tog sig och att vi kanske kan bli gravida igen om jag orkar gå igenom detta igen. Har mått pyton nu i snart 1,5 månad och det tär. 


    Äsh är det så? Jag är nog en sann optimist som söker och hänger upp mig på solskenshistorierna 🙊. Ja det enda men verkligen vill ha är svar. Jag var faktiskt på två ul tidigare i veckan. Efter det första, som gjordes på magen, trodde jag att det andra, vaginalt, skulle ge mig ett tydligare besked. Men icke. Känns lättare att ta ett negativt svar än att hållas i ovetskap flera dagar. 

  • Anonym4848
    IamGabs skrev 2024-06-08 21:45:48 följande:

    Skönt ändå att du kan tänka så. Jag vet inte vad för positivt jag kan hitta med att det inte gått vägen. Typ att det iallafall tog sig och att vi kanske kan bli gravida igen om jag orkar gå igenom detta igen. Har mått pyton nu i snart 1,5 månad och det tär. 


    Äsh är det så? Jag är nog en sann optimist som söker och hänger upp mig på solskenshistorierna 🙊. Ja det enda men verkligen vill ha är svar. Jag var faktiskt på två ul tidigare i veckan. Efter det första, som gjordes på magen, trodde jag att det andra, vaginalt, skulle ge mig ett tydligare besked. Men icke. Känns lättare att ta ett negativt svar än att hållas i ovetskap flera dagar. 


    Jo men så tänker jag med! Hellre också att det är nåt fel på fostret fast kroppen försöker bevara det än tvärtom, att kroppen gör sig av med ett friskt foster. Jobbigt att du också mår pyton, du mår illa alltså? Är det första barnet?

    Och jag är en sann pessimist 🙈 eller jag är lite varannan dag typ, ibland tänker jag "men det är klart att detta kommer gå bra?", och ibland "klart detta går åt skogen, det är ju givet". 

    Så är det sannerligen, varje dag känns som en vecka i denna jäkla limbo.
  • IamGabs

    Jag känner nog också olika varannan dag, men i grunden vill jag ha hopp även om jag idag vaknade och ba ?men gud varför inbillar jag mig?!?. 


    Det är min andra graviditet. Jag har ett barn på 6 år och när jag var gravid med honom väntade jag tvillingar, men förlorade den ena. Har alltså på sätt och vis gått igenom ma, men då ändå fortsatt graviditeten och kan därför inte jämföra detta med då. 


    Förstod det som att du har barn sedan innan ☺️. Hur många? Har du varit gravid många gånger? 

  • Anonym4848
    IamGabs skrev 2024-06-09 06:39:57 följande:

    Jag känner nog också olika varannan dag, men i grunden vill jag ha hopp även om jag idag vaknade och ba ?men gud varför inbillar jag mig?!?. 


    Det är min andra graviditet. Jag har ett barn på 6 år och när jag var gravid med honom väntade jag tvillingar, men förlorade den ena. Har alltså på sätt och vis gått igenom ma, men då ändå fortsatt graviditeten och kan därför inte jämföra detta med då. 


    Förstod det som att du har barn sedan innan ☺️. Hur många? Har du varit gravid många gånger? 


    Ja men precis så känner jag med, "hur kan jag inbilla mig?"

    Åh förstår, vilken tur att han kämpade sig kvar! Hjärta Hur kom det sig att du gjorde tidigt ultraljud nu?

    Precis, har ett barn 2,5 år och ett MA innan dess. Så inte så många gånger. Börjar bli lite till åren så man är ju lite orolig att det inte ska gå en gång till...
  • IamGabs

    Bara ren nyfikenhet och generell oro sådär. Kanske att förra graviditeten och det som hände då bidrog också. Hade dock ingen känsla för att det kunde vara något tokigt nu. Har mått fruktansvärt illa och daglig molvärk sedan plus. Varför gjorde du ett tidigt ul? ☺️


    Hur gammal är du? ☺️ Har du haft lätt att bli gravid eller har det tagit lite tid? 

  • Anonym4848
    IamGabs skrev 2024-06-09 08:35:01 följande:

    Bara ren nyfikenhet och generell oro sådär. Kanske att förra graviditeten och det som hände då bidrog också. Hade dock ingen känsla för att det kunde vara något tokigt nu. Har mått fruktansvärt illa och daglig molvärk sedan plus. Varför gjorde du ett tidigt ul? ☺️


    Hur gammal är du? ☺️ Har du haft lätt att bli gravid eller har det tagit lite tid? 


    Förstår, känns ju så galet länge att gå till KUB och inte ens veta om det finns något därinne. Jag är en orolig person i grunden men efter förra MA:t skulle jag absolut inte kunna strunta i tidigt UL. Jag hade bokat ett privat den här gången i v. 8+3 men sen fick jag ju blödning som gjorde att jag fick tid på sjukhuset där i v. 7+1.

    38 år. Varken eller tror jag, tog väl ca 6 månader innan MA:t, sen blev jag gravid med dottern direkt efter skrapningen. Och nu försökt sen i november typ när detta plusset kom. 
    Du då?
  • IamGabs

    Ja det är långa veckor fram till kub. Med sonen blev jag inte ens erbjuden kub eller något innan rul. Därav valde vi att göra ett tidigt ul. 

    31 år är jag. Jag har haft en sådan tur och blivit gravid på första försöket båda gångerna. Det är jag otroligt tacksam över och inget jag tar förgivet håller i sig om vi skulle behöva försöka igen. 

    Har ni berättat för graviditeten för någon? 

  • Anonym4848
    IamGabs skrev 2024-06-09 10:18:43 följande:

    Ja det är långa veckor fram till kub. Med sonen blev jag inte ens erbjuden kub eller något innan rul. Därav valde vi att göra ett tidigt ul. 

    31 år är jag. Jag har haft en sådan tur och blivit gravid på första försöket båda gångerna. Det är jag otroligt tacksam över och inget jag tar förgivet håller i sig om vi skulle behöva försöka igen. 

    Har ni berättat för graviditeten för någon? 


    Men oj, så imponerad av de som går och väntar ända till RUL! Läste min mammas journal från när hon var gravid med mig. Då fick hon ett ultraljud, i v. 31, för att utesluta tvillingar då hon själv är tvilling och SF-måttet växte så fort. Lite andra tider!! Och hennes mamma visste inte att det var tvillingar förrän under förlossningen. Vi är rätt bortskämda nuförtiden ändå.

    Åh va skönt ändå att veta att det förmodligen finns fler chanser ändå, oavsett hur detta går eller om ni vill ha fler barn sen?

    Jag har berättat för min syster, och några vänner då det blev oundvikligt då de var med när jag började blöda. Jag fick ju panik. Vi väntade rätt länge att berätta för någon förra gången också, men ett par stycken är skönt tycker jag så man har någon att ventilera med. 

    Har ni berättat för någon?
  • IamGabs

    Så häftigt att tänka på hur fosterdiagnostiken förändrats genom åren  Vilken överraskning att föda två när man väntat en! 


    Åh jag förstår. Skönt att ha det stödet kring sig också. Jag har berättat för mina närmsta vänner och familj. Även min chef eftersom jag mått riktigt risigt med kräkningar osv, vilket gjort det svårt för mig att jobba på plats och kräva en del anpassningar av arbetsuppgifter. 


    Imorgon är det dags för dig? Hur är tankarna och känslorna? 

  • Anonym4848
    IamGabs skrev 2024-06-13 10:17:38 följande:

    Så häftigt att tänka på hur fosterdiagnostiken förändrats genom åren  Vilken överraskning att föda två när man väntat en! 


    Åh jag förstår. Skönt att ha det stödet kring sig också. Jag har berättat för mina närmsta vänner och familj. Även min chef eftersom jag mått riktigt risigt med kräkningar osv, vilket gjort det svårt för mig att jobba på plats och kräva en del anpassningar av arbetsuppgifter. 


    Imorgon är det dags för dig? Hur är tankarna och känslorna? 


    Verkligen!

    Ja det kan ju vara skönt.. men helst hade jag inte berättat men det har liksom varit oundvikligt. Nu ska jag träffa många på fest på lördag så vette fasen hur det ska gå med allt. Nu har jag nämligen blödit i ett par dagar och det verkar inte sluta. Det är inte mycket men färskt blod hela tiden...är livrädd att det ska braka loss med smärtor och störtblödning osv i helgen när jag ska iväg. Typiskt min otur.

    Med tanke på blödningen är ju allt hopp ute men ska ändå gå dit för att få det bekräftat och planera in skrapning eller hur det nu blir.

    Hur går det för dig?
Svar på tråden Inget foster på VUL 8+3