Killen ”tar” min graviditet

Känner igen en del av det du skrivit och jag behöll barnet mot pappans ovilja.
Det som fick mig att bestämma att behålla var just den känslan du fick, jag blev euforisk och jag kände omedelbart att detta barn skulle få en stor positiv mening i mitt liv och att jag skulle klara det på egen hand.

Nu har det gått många år och jag fick en helt fantastiskt  barn som idag är en tonåring och mår exakt lika bra ( om inte bättre) som sina vänner.
Jag har aldrig ångrat mitt val utan tackar stjärnorna varje dag för denna vackra gåva.
Jag hade innan graviditeten upplevt svåra tider med mycket sorg och elände, men i och med graviditeten och det beslut jag tog växte jag i mig själv för varje dag som gick och jag blev allt mer beslutsam över att detta ska bli min bästa tid i mitt liv och så har det fortsatt att vara.

Man vet när det är rätt.