Han hatar att hon inte tycker illa om mig
Han verkar ju rätt så skadad han med efter allt så är säkert misstänksam att du har något skumt på gång. Jag hade inte gått via barnen med något allts inte hälsat via barnen om han nu reagerar så här. Han är inte där du är. Hade han varit där du är hade han bara tyckt detta var en bra idé att säga till barnen att hälsa till er båda. Sen också för att inte göra det svårt för henne så hade jag legat lågt, inte byggt en relation med henne i detta nu då hon då kommer få skit för det från honom och blir dragen i mitten, och barnen också i mitten.
Nu har jag inget exempel själv, erfarenhet som du beskriver, men det jag varit igenom själv med ex är att bara ta in förståelsen att exet är inte där jag är, var inte där när jag lämnade, var inte där år senare, bearbetade inte slutet för oss, som jag hade gjort för länge sedan.
Där var också runt omkring oss andra människor som ville påverka särskilt mig att jag då skulle vara vän med honom efter uppbrottet, tidigt efter uppbrottet, för tidigt, och han skulle då vara vän med mig, men saken var ju den att han låtsades bara, han hade fortfarande känslor för mig, och ville inte släppa taget, hoppet, och blev då istället pga deras agerande, och då jag satte mig under deras agerande för jag ville vara sk samarbetsvillig, "fast i tiden" på nåt konstigt sätt. Jag märkte av att han inte kommit över mig och försökte sätta gränser till de här andra människorna i mitt liv men inte alla lyssnade. Jag ville ha till de gränserna för våran skull.
Så vad vill jag säga egentligen? Det är väl att Gud så bra att du nu mår bra i detta och kommit vidare i din process, men som det är nu så bara njut av det själv, i dig själv. Du kan inte påverka andras processer, ditt ex:s process.
Jag tror jag hade en fördel som kvinna i det här för jag hade människor att prata med på ett visst sätt som jag inte tror mitt ex hade eller lärt sig prata på, bearbeta på. Jag tror inte han var ensam man om det här, tyvärr.
Iaf det gick bra till slut men det var när han själv kom dit, år senare efter jag gjorde. Det enda jag kunde göra innan dess var att sätta upp gränser, inte låtsas eller pusha på bara för att andra tyckte det var mer lämpligt för dem, för alla inblandade om vi var vänner, i det här fallet var det vår sk vänskap som stjälpte honom i en tid då han mått som bäst av att ha så lite kontakt med mig som möjligt och landa i att det var slut, att jag inte skulle gå tillbaka till honom.
Det kan bli så att ditt ex aldrig kommer dit där du är idag, utan föräts av bitterhet, är fast i tiden, men det är hans val. Jag tror många inte vet hur de ska gå vidare. Vill men vet inte hur. Blir ett trauma för dem. Vårt uppbrott var ett trauma, det var hans fel också så han hade den extra tyngden av det att bearbeta, ångern.
Iaf blir det så laddat för ditt ex att barn hälsar från er båda så straffas barnen i det och därför hade jag i det här läget undvikit det. Skulle ni till att träffas under andra omständigheter så klart var artig och vänlig, säg hej osv, men inte mer eller mindre. Jag hade inte valt om han varit så där att bygga en relation med henne, först och främst borde relationen med honom förbättras, om, när, det går, när han är öppen för det.