Ska man må såhär?

Till er som frågat om jag gjort mig av med moment i mitt liv så har jag absolut det. Jag har avsagt mig volontär-uppdrag, planerar mina måltider så att jag gör ett storkok istället för flera små, helt lagt av med renoveringen hemma. Innan studerade jag på deltid för både förkovran och vidareutbildning men det gör jag inte längre. Det är väl de största grejerna, men det är många små också. Men på något sätt sörjer jag att det känns som att mitt liv krympt till att bara omfatta det nödvändigaste. Jag skulle aldrig orka ta upp mina studier, eller bjuda mina vänner på middag nu. Men jag saknar att kunna.