The one who got away - berätta din historia
Jag vill gärna höra era historier om the one who got away.
Här kommer min:
Jag var på besök hos en nära vän i Malmö och vi hade bestämt oss för att gå ut på en klubb den kvällen. Jag gå förbi en kille som är en riktig hunk, alltså precis i min smak utseendemässigt. Vältränad, lång, vackra drag, blond och snyggt klädd. Jag säger något till honom i förbifarten, men minns inte vad nu i efterhand. Ser honom senare stå i DJ-båset resten av kvällen. När han är klar där kommer han emot mig och söker kontakt. Vi pratar rätt länge, sen ska han iväg nån annanstans men vi byter nummer. Redan på vägen hem skickar han mig ett sms, vilket förvånar mig.
Det är så det inleds. Jag har honom på Facebook och vi skriver med varandra sporadiskt under ett helt år efter det. Han bor i Norge och jag i Sverige. Plötsligt får jag veta att han ska komma på samma musikfestival som jag och vi bestämmer oss för att sammanstråla där. Sagt och gjort.
Fyra dygn tillbringar vi vid varandras sida, totalt förälskade. När jag tittar tillbaka på gamla bilder därifrån kan jag konstatera att jag aldrig i hela mitt liv har sett så lycklig ut som så, och jävlar vad snygga vi var ihop. Vi är ett sånt där par som folk stannar bara för att säga att vi passar så bra ihop. Jag känner mig dessutom helt tagen av hela hans sätt att vara på och känner vi är en match även där.
Men tågresan hem därifrån tillbringar jag i tårar när det är dags att säga hejdå. Väl hemma beslutar vi oss för att jag ska åka till Norge två veckor senare och hälsa på honom.
Väl där sabbar jag dock allting. Jag hade en del ärr efter en tidigare relation vid den här händelsen och reagerar på saker hos honom som kanske egentligen inte var red flaga men som jag just där och då ändå blev orolig för. Så när jag åker hem känner jag att vi inte kommer att fortsätta vår romans. Vi håller kontakten, men jag är avståndstagande så det rinner ut i sanden. Jag börjar träffa en annan i samma veva som bor i samma stad och vi blir ett par. Även under den relationen har jag lite sporadisk kontakt med Daniel över nätet, på vänskapligt plan. Mer än så blev det aldrig mellan oss, men än idag 16 år senare är han ett vackert minne. Jag minns fortfarande doften av hans parfym och hur hans armar om mig kändes. Hade jag inte sabbat det så hade det nog kunnat bli något riktigt fint.