Inlägg från: Anonym (Signe) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Signe)

    Borderline problem

    33 årig kvinna som lidit utav borderline sedan tidiga tonår.
    Går för närvarande i gruppbehandling och individuell terapi.

    Jag har länge gått och burit på en hemlighet som jag skäms så otroligt mycket över att lyfta med min behandlare.
    Innerst inne så vet jag att jag bör berätta, men är rädd att hon och hela teamet ska tycka att jag är helt galen.

    Jag blir så otroligt avundsjuk/svartsjuk när min behandlare ger någon annan i gruppen uppmärksamhet, då får jag känslan av att jag inte är tillräcklig.
    Jag har så otroligt svårt att släppa in andra och nu när jag hittat en behandlare jag verkligen litar på så gör jag också allt för att inte bli av med henne, vilket också håller mig kvar i min sjukdom. 


    För att bli ?bättre? ?frisk? innebär att jag inte längre kommer få gå kvar och träffa henne.

    jag har haft det tufft i livet, och haft få människor i vuxenvärlden som kunnat validera mina känslor under uppväxten, de få gånger jag varit med om det, har jag aldrig velat släppa taget. 
    och det har varje gång inneburit en stor kris och sorg.
    hur ska jag kunna berätta det här utan att framstå som en galning? 


    skulle Ändå beskriva mig själv som relativt smart, men skör som ett barn. 

  • Svar på tråden Borderline problem
  • Anonym (Signe)
    Evalenabena skrev 2024-05-19 21:16:07 följande:

     


    Stort av dig att erkänna det!

    Jag tänker att det är minst lika viktigt att du  ska kunna sätta ord på varför du är avundsjuk/svartsjuk. Grundar det sig i rädsla, missunnsamhet, rädsla över att bli övergiven osv. Reflektera över det först och lägg ingen värdering i om hur du kommer att framstå. Borderline är en del av din problematik och personalen är väl medveten om din problematik.


    Reflektera över anledningen först och sen kan du ta upp det med din behandlare. Din behandlare har sett och hört det mesta.  Personalen ska vara mån om att du har en behandlare som du trivs med. Har svårt att tro att det skulle vara en anledning till att du inte får ha kvar din behandlare, gör man det så kanske din behandling inte blir tillgodosedd.


    Tack snälla för att du tog dig tid till att svara. 
    Jag tror att min grundkänsla är rädslan över att bli övergiven. 
    Nu när jag har öppnat upp mig för någon jag litar på, så vet jag också svart på vitt att det kommer att tas ifrån mig på sikt och att jag är rädd för att inte ha någon annan i min närhet som kan fylla tomrummet. 

    Jag hoppas att jag den dagen jag blir ?friskare? kan tänka annorlunda och att ett avslut från min behandlare inte sker innan dess. 
    Försöker ha tillit till behandlingen.


     

  • Anonym (Signe)
    Anonym (Hänga upp dig på någon annan) skrev 2024-05-19 22:07:35 följande:

    Jag har samma diagnos. Jag känner såhär att jag behöver en person som jag litar på, som inte kommer utnyttja det eller inte svika mig. För mig är det min man. Nu när jag har honom är livet så mycket enklare. Jag hänger inte upp mig på andra, som tex. min psykiatriker. 

    Du kanske också behöver en person att hänga upp dig på, det kan inte vara din behandlare, en vän osv. det är människor du måste dela med andra, utan det måste vara en (bra och pålitlig) partner.

    Nu har min man barn men det är ju inte samma sak. Blir liksom inte svartsjuk på hans barn och deras relation. Förutom det är han liksom MIN och jag tror det är viktigt för oss att ha en person som man känner är sin.


    Jag har många gånger fantiserat om att ha en partner som fyller tomrummet inom mig, men har också insett att jag behöver bli ?friskare? för att vara mogen nog att både ta till mig av kärleken och också kunna ge. 


    I det läge jag är i nu så skulle förmodligen en kärleksrelation inte gynna mig, då jag måste lära mig att tycka om mig själv först och lära mig att hantera alla dessa känslostormar, det känns också mest rättvist mot en framtida partner.

    Jag förstår dock verkligen hur du tänker, vi alla är olika, och om du mår bra i den relationen du är i, så är det ju förmodligen helt och hållet rätt!! 

Svar på tråden Borderline problem