Borderline problem
33 årig kvinna som lidit utav borderline sedan tidiga tonår.
Går för närvarande i gruppbehandling och individuell terapi.
Jag har länge gått och burit på en hemlighet som jag skäms så otroligt mycket över att lyfta med min behandlare.
Innerst inne så vet jag att jag bör berätta, men är rädd att hon och hela teamet ska tycka att jag är helt galen.
Jag blir så otroligt avundsjuk/svartsjuk när min behandlare ger någon annan i gruppen uppmärksamhet, då får jag känslan av att jag inte är tillräcklig.
Jag har så otroligt svårt att släppa in andra och nu när jag hittat en behandlare jag verkligen litar på så gör jag också allt för att inte bli av med henne, vilket också håller mig kvar i min sjukdom.
För att bli ?bättre? ?frisk? innebär att jag inte längre kommer få gå kvar och träffa henne.
jag har haft det tufft i livet, och haft få människor i vuxenvärlden som kunnat validera mina känslor under uppväxten, de få gånger jag varit med om det, har jag aldrig velat släppa taget.
och det har varje gång inneburit en stor kris och sorg.
hur ska jag kunna berätta det här utan att framstå som en galning?
skulle Ändå beskriva mig själv som relativt smart, men skör som ett barn.
Stort av dig att erkänna det!
Jag tänker att det är minst lika viktigt att du ska kunna sätta ord på varför du är avundsjuk/svartsjuk. Grundar det sig i rädsla, missunnsamhet, rädsla över att bli övergiven osv. Reflektera över det först och lägg ingen värdering i om hur du kommer att framstå. Borderline är en del av din problematik och personalen är väl medveten om din problematik.
Reflektera över anledningen först och sen kan du ta upp det med din behandlare. Din behandlare har sett och hört det mesta. Personalen ska vara mån om att du har en behandlare som du trivs med. Har svårt att tro att det skulle vara en anledning till att du inte får ha kvar din behandlare, gör man det så kanske din behandling inte blir tillgodosedd.