Leva separata liv som gifta

Hur upplever barnen situationen? Jag skulle pratat med barnen om det om de är gamla nog. Självklart mest utifrån hur de upplever det, inte att de skulle leka terapeut vilket såklart inte alls är bra. Barn är inte dumma, de förstår och känner av mycket mer än man tror. För min del blev det en enorm lättnad när mina föräldrar äntligen fick ändan ur och separerade när jag var i tonåren. Jag hade vid det laget själv föreslagit det i flera år. Vi fick vara med och välja lägenhet och vi fick välja vem vi ville bo med (båda valde mamma eftersom pappa inte alls varit lika intresserade av oss sedan vi var små). Hade jag men av detta så var det alla år innan de separerade, inget alls av separationen i sig och tiden där efter. Det var en enorm börda som föll av axlarna. Jag förstår heller inte riktigt syftet med att stanna kvar för att man vill bo i hus, och att barnen ändå snart flyttar ut. Ska du bo ensam kvar i ett hus stort nog för en familj? Bättre i så fall att köpa en liten stuga, eller tillfälligt bo i en mysig lägenhet. Jag bor bra var som bara mina barn har det bra. De viktigaste är alltid barnen.