Anonym (Exfrun) skrev 2024-05-23 21:08:14 följande:
Bipolär
Min Exmake utreds nu för bipolaritet. Han säger att han har en riktig svacka och mår riktigt dåligt. Under vårt korta äktenskap kunde jag inte se att han hade dalar och toppar. Han var elak. Fick missfall - han gick på fest, dottern föddes allvarligt sjuk och j behövde hans stöd. Jag bönade och bad, grät helt förtvivlat men han tyckte inte om sjukhus så han ville inte vara där med oss. Istället hade han affärer vid sidan om.
Han kunde lämna oss och åka iväg och vara onåbar i en-två nätter trots att vi hade ett spädbarn som nyss kommit hem från sjukhuset efter att svävat mellan liv och död. Plus massor av andra saker som till slut fick mig att krascha och bli sjukskriven under 1,5 år.
Min fråga är om detta är typiska symtom för hur det är att leva med någon som är bipolär?
Anonym (Nope) skrev 2024-05-24 08:14:10 följande:
Hej!
Usch vilken dålig behandling du och ert barn har fått.. Hoppas att du har vänner och familj runt dig som stöttar dig ich hjälper dig att komma vidare.
Nej, sin diagnos kan han absolut inte använda som ursäkt för ett sådant beteende.
Min man är bipolär och han är världens mest omtänksamma man. Innan han blev utredd, diagnosticerad och började på medicin var han impulsiv och mådde toppen (läs: trodde att han kunde lösa världsproblem), spenderade pengar och hoppade på galna idéer i vissa perioder för att sedan deppa ihop och må jättedåligt och knappt kunna ta sig ur sängen andra perioder.
Han var dock alltid snäll mot andra (men väldigt hård och elak mot sig själv när han mådde dåligt).
Bipoläritet är alltså inte direkt kopplat till behandling av andra personer även om det såklart kan det påverka relationer och man kan säkert uppleva en bipolär person som impulsiv, ombytlig och liknande men att betee sig elakt och behandla andra som skit är inte en del av symptombilden.
Ditt ex kan mycket väl vara bipolär men han kommer ändå att vara ett AS, med eller utan diagnos, och ingen du borde förlåta eller satsa på.
Vi blev oerhört illa behandlade.
Han tvingade mig och till sex för att ta hand om vårt barn som inte sov. Han satte mig i en jävligt illa sits och vägrade komma hem för att ta hand om barnet då jag skulle jobba. Det var helg eller kväll så barnet hade ingen förskola.
Efter en incident så valde jag att stoppa umgänget på inrådan av socialtjänsten. Han lyckades snärja familjerätten om sona fingrar och de gick helt på hans linje och jag blev the bad guy.
Som sagt, jättesvårt att ha empati för honom då han gjort mig och barnet så illa. Känner mig ändå taskig. Han vill uppdatera mig om sin sjukdom , sitt mående, att jag ska hälsa på honom osv. Jag vill hålla honom på så långt avstånd som möjligt. Låter barnet stanna hemma vid umgänge. Inte för exets skull, utan för barnet.
