Behöver vi värnplikten?

Frågan är konstigt ställd eftersom du samtidigt ifrågasätter det moraliska i att väldigt få unga mönstrar och gör värnplikt. Det är två olika saker.

Men jag håller med dig om att fördelarna med värnplikt uteblir om för få utbildas inom systemet.
Detta är dock på väg att ändras. När Försvarsmakten återupprättat de nedlagda regementen de behöver samt att man kommit igång ordentligt med civilförsvar, så kommer fler att kallas till antingen militär eller civil försvargrundutbildning. Vi är inte tvungna att kriga mot ryssarna p.g.a. NATO, utan för att Ryssland ligger väldigt nära Sverige och utgör hotbilden i Östersjöregionen och Europa... men i slutändan hänger det på Ryssland.

Lönerna är för låga och förmånerna för hårt beskattade, då blir det svårt att rekrytera, hur duktig man än är. Så detta är en budgetfråga. Politiker vill inte ens betala kostnaden för det miniförsvar vi har idag.

Det där med vad som är billigast tål nog att granskas och utredas innan man kommer med ett så tvärsäkert svar som du här gör.

När man ger värnpliktiga en militär grundutbildning under 7-15 månader så nöts många av kunskaperna in för väldigt lång tid, i vissa fall för livet. En soldat behövs på sitt arbete för att göra sitt jobb först när kriget kommer, allt annat är utbildningstid. Med repetitionsutbildning är det inga problem att upprätthålla den kompetensen under 10 års tid och det med väldigt låg kostnad då ersättningsnivåerna är lägre än en lön och betalas bara ut under tiden soldaten är inkallad.
Lönekostnaderna för heltidsanställda soldater gör att de totala kostnaderna skulle bli abnorma om det skulle användas för en större organisation med fler soldater. Detta var själva skälet med att gå över från värnplikt till yrkessoldater; att det var så få som behövdes. På 60-talet kunde vi mobilisera 800 000 soldater med dåtidens befolkningsstorlek (i slutet av 60-talet är vi ca 7,8 miljoner). På 2010-talet räknar vi anställda soldater i några få tusen + ca 19 000 hemvärnssoldater.

Vad det gäller rekrytering så skulle jag tro att man faktiskt har tagit hjälp utifrån, men som tyvärr inte förstått vad det är i yrket som lockar de som trots allt väljer den banan. Länge så innehöll rekryteringskampanjerna en massa mjuka värden som var väldigt PK, men som lågt långt ifrån soldatens bild av yrket och varför denne valde det.

Jag håller inte riktigt med...
Jag har inte direkt insyn genom egen anställning, men jag har varit i annan form av "grön" tjänst där jag kommit i kontakt med yrkesofficerare och fått höra åsikter från flertalet...
Min uppfattning är att den fysiska statusen och motivation  i regel är bättre hos anställda soldater samt att de får tid att öva och utbilda sig mer och därmed bli duktigare jämfört med värnpliktiga. Som exempel kan jag ta utbildningen på kulspruta 58, som i sin helhet omfattar ungefär en hel kalendervecka, var under min grundutbildning som värnpliktig reducerad till 4 dagar och lika var det med granatgeväret.
Sedan finns det andra kvaliteter som man i hög grad har tappat genom övergången från värnplikt till yrkesförsvar.

"Din erfarenhet"?
Det låter mer som att du delar med dig av de begränsade delar du fått ta del av av andras erfarenhet.