Känner mig ful, särskilt när jag är med min kompis.

När jag är ut med min kompis på olika evenemang, barer, konserter, klubbar osv så får hon komplimanger och bekräftelse av män och kvinnor. Det får inte jag, inte på samma sätt som hon får. Jag kan absolut hitta killar och jag har varit med många olika killar och det är inte direkt svårt men jag får inte direkt den där bekräftelsen och komplimangerna från okända människor när jag är ut. Alltså det är inte så att folk kommer fram till mig och säger Åhh vad snygg du är. Jag var nyligen på en konsert med min kompis och då var det en kvinna där som sa till min kompis att hon är den snyggaste där. 

Ibland tycker jag att det känns lite jobbigt att hamna i skuggan av min kompis. Hon är uppenbarligen mycket snyggare än vad jag är och det ser ju jag också. Alla ska alltid bekräfta henne.

Så jag har nu dragit slutsatsen att jag är ful eller i alla fall fulare än henne. För ni tror väl inte att de som kommer fram till henne och ger henne komplimanger (okända människor) ljuger? Det finns väl ingen anledning till det, tänker jag. Det måste väl vara det ultimata beviset på att man ser bra ut, tänker jag.. och om man aldrig råkar ut för det så är det för att man helt enkelt inte är så värst fin..

Eftersom detta aldrig händer mig och jag ser att killar spanar in min kompis mycket mer, så borde det ju betyda att jag inte alls ser lika bra ut. Och detta förstärks ännu mer när jag umgås med en person som många uppenbarligen dras till. Jag kanske inte hade brytt mig om jag redan var stark i mig själv, men det är jag inte. Visst är det så att utseendet inte är allt, man hör ju alltid den floskeln, men uppenbarligen är det väldigt viktigt och det spelar stor roll. Det finns ju studier som visar att människor som anses se väldigt bra ut blir bättre behandlade av andra och har flera fördelar i livet.

Jag förstår att allt det här kanske låter fjantigt men jag tycker att det är skitjobbigt att känna sig som den fula. Finns det någon här som kan känna igen sig i detta?