• Bosseboss

    Dejt, har jag ännu någon chans?

    För att hålla allt ganska kort, jag var på dejt med en tjej och det kändes bra och vi bägge kände ganska snabbt att vi ville fortsätta att ses. 


    kort bakgrund, hon har tidigare blivit bränd 2 gånger via tidigare förhållanden där hon blivit lämnad utan att få någon anledning varför vilket tagit hårt på henne. 


    hon känner sig redo för att bygga familj men önskar att hitta den rätta. 

    vi fortsatte att dejta i ca 1 månad och vi klickade väldigt bra, samtalen flyter på, vi har det trevligt, skrattar och känner oss så bekväma i varandras sällskap. 
    hon berättade att hon har dejtat i några år men att ingen har tagit sig så långt som jag gjort, hon har helt enkelt inte klickat med de hon varit på dejt med.


    efter några dejter hamnade vi i sänghalmen och även där klickade det väldigt bra. 


    hon har nu känt att det går lite fort, jag är en sådan personlighet som kan få känslor ganska snabbt och hon har berättat att det tar längre tid för henne och önskar ta det lite långsammare. 


    jag vill skriva och umgås hela tiden men förstår såklart att jag behöver ge andrum så att hon får känna efter med sina känslor, hon har berättat att hon får lite pirr i magen när vi ses. 


    efter att ha fortsatt träffats ett tag så har det varit tufft för mig när jag varit ifrån henne, jag vill skriva hela tiden och det känns tufft när det ibland tar en halvdag att få svar, hjärnan går i högvarv och jag fick en känsla av att det gick utför trots att det fanns mycket saker som bevisade motsatsen. 

    när jag var barn så blev jag lämnad av en av mina föräldrar vilket har gjort att jag är rädd för att bli lämnad när jag närmar mig en nära relation och har så haft lite utmaningar, det fick mig att dra i handbromsen och jag sa till denna fina tjej att jag väljer att backa. 


    dagen efter hade jag ångest och ringde och bad om ursäkt, hon blev såklart ledsen och jag önskade en ny chans vilket hon sa att här och nu är det inget som hon kan ge. 


    Jag känner att jag verkligen gjorde bort mig men kan inte ändra det som hände utan endast leva i nuet och ta med mig denna erfarenhet. 


    trots detta så har vi fortsatt kontakt och någon dag efter så pratade vi i telefon några timmar och det flöt på som vanligt. 


    jag vill gärna ses igen och det kan hon tänka sig men som vänner, vilket jag får acceptera. Om jag har någon chans framöver så känner jag att jag verkligen behöver ta det lugnt, respektera det hon säger och spela lite efter hennes vilkor. 


    vad tror ni, är det helt kört eller finns någon möjlighet?
    hade intresset varit 0 borde hon slutat ha kontakt med mig?

  • Svar på tråden Dejt, har jag ännu någon chans?
  • Anonym (Släpp)

    Det är kört. Och ni låter inte kompatibla. Släpp det direkt istället för att dra ut på det.

  • AlbaC

    Dejta en som blev extremt osäker och betedde sig illa, han skulle säkerligen lägga fram det som du gjort. Känns som du utelämnar detaljer som gör att hon inte vill fortsätta. 

  • Bosseboss

    Problematiken som gjort att det blev såhär grundar sig i att hon upplevde att jag va lite för framåt och ville fortsätta ses ganska ofta samt att jag ringde henne vid ett senare tillfälle och sa att jag ville backa, detta pga att jag har haft panik i en vecka och inte kunnat hantera mina känslor. Det tog inte hon särskilt bra då hon blivit bränd tidigare så ingen superstart av att jag gjorde som jag gjorde, vilket jag ångrade. 


    har insett att jag är otrygg ambivalent och behöver lära mig att hantera mina känslor. 
    har bokat in för att prata med en psykolog och jobba med mitt anknytningsmönster, börjar lyssna på ljudböcker gällande detta och är endast jag själv som kan ansvara för min egna utveckling. 

  • Anonym (Jag)

    Känner igen mig i din beskrivning, sitter i en liknande situation med en kille jag träffar. Man måste lära sig vila i ångesten på något sätt. Påstår inte att jag lyckats helt men ibland iaf.

    Jag tror att om du ger henne ett trevligt umgänge och massor med tid så kanske du kan få tillbaka henne. Men var beredd på att det kan ta bra lång tid. Månader minst, kanske ett halvår. Kan vara värt att vänta på om man verkligen är säker på att man vill satsa. När det gäller fysisk närhet så låt henne ta första steget, men visa dig öppen genom att sitta (lagom) nära och så. Föreslå gärna aktiviteter men inget för "dejtigt" på ett bra tag. Middag för två hemma hos någon av er får vänta en månad eller två.

  • Bosseboss

    Jag köpte ljudboken ?hemlighete samt ?känslor som kraft och hinder? efter mitt misstag, den har gett mig mycket insikter och massa tips hur jag ska tänka. 


    mitt problem när det blev denna ångest var att jag försökte trycka bort de känslorna samt tankarna istället för att lyssna på det lilla barnet inom mig ?känslor? och sedan på det stora barnet ?tanken? och försöka förstå dom bägge, oftast vill känslorna skydda mig pga min rädsla att bli lämnad igen, men jag överlever oavsett.

    nästa gång blir det andnings och avslappningsövning, skriva ned mina känslor på ett papper samt tankar och sedan läsa igenom det när jag fått lite distans och kan betrakta det nedskrivna i ett mer nyktert tillstånd för att inse att det inte är någon fara.


    Jag har känt att jag har behövt bekräftelse, då lugnar sig situationen och hon har gett mig bekräftelse på olika sett, men ändå kommer dessa tankar upp att det kanske skulle gå i diket, vilket det gjorde och jag känner verkligen att det var självförvållat. 


    jag vill tro samt hoppas som du skriver att det inte är kört men att det kommer att ta tid och att mycket måste få ske via henne själv gällande att ta kontakt och det gör hon mest dagligen.
    Men att jag behöver vara lite mer lugn och inte göra så att hon känner någon press eller någon kravbild av något.

    Har inte skrivit så mycket senaste dagarna, däremot har hon skickat massa bilder och skrivit en del, tänker att jag ger henne tid och ser om hon själv föreslår något, annars förslår jag efter en tid en enklare aktivitet för att ses.


     

  • Lynx123

    Det bästa du kan göra är att jobba på dig själv och odla dina intressen - det är framförallt för din egen skull men kommer också göra dig mer attraktiv för andra. Böcker som Hemligheten har jag inget till övers för, däremot mindfulness med betoning på kärlek till en själv tycker jag är fint. Jättebra att du söker hjälp.

  • Anonym (Trams)

    ibland tänker jag att det är ett under att unga människor överhuvudtaget lyckas bilda relationer. Ni är så ångestfyllda och överanalyserande. Hon har blivit bränd och du har dålig relation med dina föräldrar. Att fastna i det historiska och upprepa detta som ursäkt för att ni är i osynk förstärker ju bara svårigheterna och blir självuppfyllande.


    Känns det bra kör man på, känns det inte bra för båda får man backa lite eller leta vidare. Det är inte svårare
    än så. Det sista du behöver är mer navelskådande och självhjälpsljudböcker skrivna av någon cynisk person som vill tjäna pengar på människors osäkerhet. Ett rejält träningspass och en rolig kväll på stan med kompisar gör mer för din lycka än alla självhjälpsböcker i världen.

    Det är kanske inte konstigt att det föds allt färre barn när majoriteten av alla unga människor inbillar sig att de har så mycket bagage att de inte ens klarar av att dejta. Det har ni inte. Ni måste bara lyfta blicken lite och lita mer på er själva och mindre på psykologiskt trams från nätet.

  • Anonym (Äntligen)
    Anonym (Trams) skrev 2024-05-28 07:29:14 följande:

    ibland tänker jag att det är ett under att unga människor överhuvudtaget lyckas bilda relationer. Ni är så ångestfyllda och överanalyserande. Hon har blivit bränd och du har dålig relation med dina föräldrar. Att fastna i det historiska och upprepa detta som ursäkt för att ni är i osynk förstärker ju bara svårigheterna och blir självuppfyllande.


    Känns det bra kör man på, känns det inte bra för båda får man backa lite eller leta vidare. Det är inte svårare
    än så. Det sista du behöver är mer navelskådande och självhjälpsljudböcker skrivna av någon cynisk person som vill tjäna pengar på människors osäkerhet. Ett rejält träningspass och en rolig kväll på stan med kompisar gör mer för din lycka än alla självhjälpsböcker i världen.

    Det är kanske inte konstigt att det föds allt färre barn när majoriteten av alla unga människor inbillar sig att de har så mycket bagage att de inte ens klarar av att dejta. Det har ni inte. Ni måste bara lyfta blicken lite och lita mer på er själva och mindre på psykologiskt trams från nätet.


    Men äntligen! Tack för att du satte ord på vad jag tänkt så många gånger 👍🙂
  • Anonym (Släpp)
    Anonym (Trams) skrev 2024-05-28 07:29:14 följande:

    ibland tänker jag att det är ett under att unga människor överhuvudtaget lyckas bilda relationer. Ni är så ångestfyllda och överanalyserande. Hon har blivit bränd och du har dålig relation med dina föräldrar. Att fastna i det historiska och upprepa detta som ursäkt för att ni är i osynk förstärker ju bara svårigheterna och blir självuppfyllande.


    Känns det bra kör man på, känns det inte bra för båda får man backa lite eller leta vidare. Det är inte svårare
    än så. Det sista du behöver är mer navelskådande och självhjälpsljudböcker skrivna av någon cynisk person som vill tjäna pengar på människors osäkerhet. Ett rejält träningspass och en rolig kväll på stan med kompisar gör mer för din lycka än alla självhjälpsböcker i världen.

    Det är kanske inte konstigt att det föds allt färre barn när majoriteten av alla unga människor inbillar sig att de har så mycket bagage att de inte ens klarar av att dejta. Det har ni inte. Ni måste bara lyfta blicken lite och lita mer på er själva och mindre på psykologiskt trams från nätet.


    Men verkligen!!!
  • Bosseboss
    Anonym (Trams) skrev 2024-05-28 07:29:14 följande:

    ibland tänker jag att det är ett under att unga människor överhuvudtaget lyckas bilda relationer. Ni är så ångestfyllda och överanalyserande. Hon har blivit bränd och du har dålig relation med dina föräldrar. Att fastna i det historiska och upprepa detta som ursäkt för att ni är i osynk förstärker ju bara svårigheterna och blir självuppfyllande.


    Känns det bra kör man på, känns det inte bra för båda får man backa lite eller leta vidare. Det är inte svårare
    än så. Det sista du behöver är mer navelskådande och självhjälpsljudböcker skrivna av någon cynisk person som vill tjäna pengar på människors osäkerhet. Ett rejält träningspass och en rolig kväll på stan med kompisar gör mer för din lycka än alla självhjälpsböcker i världen.

    Det är kanske inte konstigt att det föds allt färre barn när majoriteten av alla unga människor inbillar sig att de har så mycket bagage att de inte ens klarar av att dejta. Det har ni inte. Ni måste bara lyfta blicken lite och lita mer på er själva och mindre på psykologiskt trams från nätet.


    Intressant att du sätter en stämpel på människor när du inte har någon aning gällande vad man gått igenom. 


    i mitt fall lämnade jag ett förhållande för 3 år sedan som var destruktivt och har sedan dess arbetat med mig själv och nyligen känt mig redo för att börja dejta igen. 


    när det gäller anknytningsmönster och närma sig en nära relation så kan det få alarm i kroppen att gå igång och det är inget jag kunnat träna på innan då det endast sker just i nära relationer. 


    sedan absolut att sitta och lyssna på ljudböcker hjälper inte allt utan att man behöver fortsätta att leva sitt liv och sysselsättning hjälper när man känner såhär, men när hjärnan går i högvarv är det inte lätt när det gäller känslorna och att jobba vidare med sig själv för en ökad förståelse varför man reagerar som man gör kan enligt mig inte vara helt fel. 

  • Anonym (Trams)
    Bosseboss skrev 2024-05-28 12:37:39 följande:

    Intressant att du sätter en stämpel på människor när du inte har någon aning gällande vad man gått igenom. 


    i mitt fall lämnade jag ett förhållande för 3 år sedan som var destruktivt och har sedan dess arbetat med mig själv och nyligen känt mig redo för att börja dejta igen. 


    när det gäller anknytningsmönster och närma sig en nära relation så kan det få alarm i kroppen att gå igång och det är inget jag kunnat träna på innan då det endast sker just i nära relationer. 


    sedan absolut att sitta och lyssna på ljudböcker hjälper inte allt utan att man behöver fortsätta att leva sitt liv och sysselsättning hjälper när man känner såhär, men när hjärnan går i högvarv är det inte lätt när det gäller känslorna och att jobba vidare med sig själv för en ökad förståelse varför man reagerar som man gör kan enligt mig inte vara helt fel. 


    Jag förstår att du upplever att du haft det jobbigt. De flesta liv innehåller perioder med olika former av svårigheter, ofta kopplat till relationer för relationer är svårt. Det är inget jag ifrågasätter. Jag ifrågasätter att återkommande dra upp saker i historien som förklaring till varför en relation går fel. Jag ifrågasätter också att instinktivt vända sig till allehanda psykologiska teorier som riskerar att enbart förstärka problemen. I stället för att ta klivet och öppna livet för en ny person, bära eller brista, kommer du med diverse förklaringar runt din anknytning och nu en relation som ligger tre år tillbaka i tiden.

    Det är klart som attan att du inte kommer kunna skapa en ny relation om du har en röst i huvudet som hela tiden ifrågasätter din förmåga att ha relationer. Det är destruktivt navelskåderi som verkar vara närmast smittsamt bland yngre. Jag gissar att det beror på att ni litar mer på så kallade experter och lever livet i andra hand, i stället för att ni bildar er en uppfattning om hur människor fungerar genom egna erfarenheter.
  • Anonym (perspektiv)
    Anonym (Trams) skrev 2024-05-28 12:51:31 följande:
    Jag förstår att du upplever att du haft det jobbigt. De flesta liv innehåller perioder med olika former av svårigheter, ofta kopplat till relationer för relationer är svårt. Det är inget jag ifrågasätter. Jag ifrågasätter att återkommande dra upp saker i historien som förklaring till varför en relation går fel. Jag ifrågasätter också att instinktivt vända sig till allehanda psykologiska teorier som riskerar att enbart förstärka problemen. I stället för att ta klivet och öppna livet för en ny person, bära eller brista, kommer du med diverse förklaringar runt din anknytning och nu en relation som ligger tre år tillbaka i tiden.

    Det är klart som attan att du inte kommer kunna skapa en ny relation om du har en röst i huvudet som hela tiden ifrågasätter din förmåga att ha relationer. Det är destruktivt navelskåderi som verkar vara närmast smittsamt bland yngre. Jag gissar att det beror på att ni litar mer på så kallade experter och lever livet i andra hand, i stället för att ni bildar er en uppfattning om hur människor fungerar genom egna erfarenheter.
    Det finns inget fel alls i att ta in andras perspektiv. Om du själv hade läst boken "Hemligheten" så kanske du hade lärt dig något. Trauma sitter kvar och det går att lära sig hantera väldigt mycket bättre än att enbart förlita sig på att samla "egna erfarenheter". 
  • Anonym (Trams)
    Anonym (perspektiv) skrev 2024-09-16 20:29:10 följande:
    Det finns inget fel alls i att ta in andras perspektiv. Om du själv hade läst boken "Hemligheten" så kanske du hade lärt dig något. Trauma sitter kvar och det går att lära sig hantera väldigt mycket bättre än att enbart förlita sig på att samla "egna erfarenheter". 
    Oj, nu var nån och dammade av en tråd jag helt glömt bort. Jag har faktiskt börjat läsa Hemligheten för länge sen. Ett ex hade den i bokhyllan och han tyckte den hade hjälpt honom. Men det jag med tiden insåg att den (och de andra självhjälpsböckerna han läst) gjort var främst att bekräfta för honom att han hade dålig anknytning (minns inte vilken variant) och det drog han sen upp i tid och otid som ursäkt för bristande engagemang i relationen (ja. jag lämnade honom). Själv tog jag mig nog bara 20 sidor in i boken innan jag la bort den för jag uppfattade att den var full av dravel.

    Jag håller helt med om att man bör ta in andras perspektiv, men välj då att prata med goda vänner eller andra kloka personer i din omgivning. Inte självutnämnda experter som tjänar pengar på att förstärka ditt dåliga mående så du köper ytterligare en bok, eller tittar på ytterligare en youtubefilm.
  • Anonym (perspektiv)
    Anonym (Trams) skrev 2024-09-17 07:25:01 följande:
    Oj, nu var nån och dammade av en tråd jag helt glömt bort. Jag har faktiskt börjat läsa Hemligheten för länge sen. Ett ex hade den i bokhyllan och han tyckte den hade hjälpt honom. Men det jag med tiden insåg att den (och de andra självhjälpsböckerna han läst) gjort var främst att bekräfta för honom att han hade dålig anknytning (minns inte vilken variant) och det drog han sen upp i tid och otid som ursäkt för bristande engagemang i relationen (ja. jag lämnade honom). Själv tog jag mig nog bara 20 sidor in i boken innan jag la bort den för jag uppfattade att den var full av dravel.

    Jag håller helt med om att man bör ta in andras perspektiv, men välj då att prata med goda vänner eller andra kloka personer i din omgivning. Inte självutnämnda experter som tjänar pengar på att förstärka ditt dåliga mående så du köper ytterligare en bok, eller tittar på ytterligare en youtubefilm.
    Jag hade inte bläddrat särskilt långt i forumet och hade ingen aning om hur låg aktivitet det var, hade jag sett datumet så hade jag nog skippat detta.

    Hur som helst. Det gagnar förstås ingen om man reagerar som ditt ex gör, utan man behöver också jobba med sig själv. Själv läste jag den boken, å nästa i serien, sen var det bra så. Jag vet varför jag reagerar som jag gör kring vissa saker och kan jobba på det. Ansvaret är mitt, inte mina medmänniskors.

    Sen är det ju absolut så att självhjälpen i sig kan dels bli ett slags beroende, och dels att det blir skevt när författaren eller youtube-nissen eller vem det nu kan vara har ett ekonomiskt intresse i att pusha content. Det är jag helt överens om.
  • Anonym (bestämma sig)

    Jag tänker att det kanske vore bättre att inte ha så bråttom, att man inte blir ihop så snabbt, och inte hoppar i säng bara efter några dejter. 
    Utan att man istället väntar och lär känna varandra bättre och ser vilka förutsättningar som finns och sen att man bestämmer sig för om man vill satsa på förhållandet....och då gör man inte slut och drar sig undan bara för att man får ångest eller för att allt gått för snabbt fram... utan då säger man väl till sin partner att nu har jag ångest och känner mig orolig, kanske partnern kan bekräfta, samtidigt som man kan inte kräva bekräftelse hela tiden... man får stanna kvar ändå och jobba på sig själv.
    Jag tycker inte att ett förhållande ska bygga bara på förälskelse och känslor utan att det är ett beslut och då måste man bestämma sig och tro på att den andre också gjort samma val..... det ska ändå vara förutsättningen tycker jag sen finns ju inga garantier här i livet..... men om man har dom värderingarna och pratar om att man väljer att vara tillsammans inte bara när det känns bra utan när det är jobbigt, att man vill kämpa för relationen, då kan man ju vara mera trygg i sin relation tänker jag...

Svar på tråden Dejt, har jag ännu någon chans?