Till vilken ålder bor vuxna barn hemma?
Jag tycker du är för vek. Mannen är bekväm. Han borde också fatta att det iten är läge att "driva gratishotell för vuxna" som någon så pikant skrev. Och dottern tjänar mer än honom, men hon betalar inte för sig? Jag baxnar!
Skriv ett brev. Lägg inte in några värderingssord BARA fakta han inte kommer kunna säga emot typ
- det har gått mer än 2 år sedan jag skaffade min 2:a, något som vi sa skulle vara en tillfällig lösning
- din dotter är myndig med eget fulltids-jobb, och tjänar xxx, vilket är mera än vad du tjänar.
- din dotter betalar inte hyra, mat, el eller något av gemensamma kostnader eller driftskostnader
- det finns lediga lägenheter i denna satd, både att köpa eller hyra
- Du tycker att kräva att en ung vuxen flyttar är samma som att "kasta ut" ett "barn", vilket inte är en värdering jag lägger till samma handling. För mig handlar föräldraskap om att förbereda barn för vuxenvärlden, och när man slutat studera och börjat jobba, då har vuxenlivet startat och man bör inte bo tillsammans med sina föräldrar mera utan vara självständig. Om detta påkallar ångest, så är något i relationen mellan barn och förälder som skapat hinder för vad som borde vara en normal utveckling.
Jag vill inte lägga mig i era relation, som jag hoppas ska fortsätta vara stark och fin men i form av "ung självständig vuxen-+förälder" istället för "barn +curlande förälder", men jag har ändå rätt att känna att allt det jag skrev ovan är för mycket för mig att acceptera och bara titta på.
Jag har tidigare satt tidsgräns men det har itne fått dig att ta några steg alls för att öka dotterns självständighet eller locka henne till vuxenlivet med självständigt boende. Istället göra hennes nuvarande livssituation oerhört attraktivt, och jag kan itne se att hon själv kommer vilja bryta detta nuvarande mönster, tyvärr, utan det kommer kräva handling från din sida.
Denna handling från din sida har jag hoppats på, länge, men hoppet har sinat. Kanske inte helt - kanske hoppas jag att du tar mig på allvar och ser till att vår situation ändras? Men jag tänker inte bara sitta och vänta och hoppas.
Från och mednästa månadsskifte räknar jag mig som singel. Vi kan träffas och gå på dejt om jag inte har något annat för mig, men jag komemr så smått börja träffa andra. I den sorgsna tron att jag måste försöka hitta någon som jag kan skapa det liv jag vill leva tillsammans med. Jag vill leva i två-samhet. Inte som tredje hjulet, som jag tyvärr är idag.
Med sorg,
Anna-Greta (eller vad du nu heter)
Inga tomma hot! Gå ut på nån dejt!