• Anonym (Ältar)

    Finns det ett ord för detta?

    Jag upplever ofta att jag skruvar upp mig själv på ett sjukligt sätt och det är en tankekedja som jag helt ärligt inte kan bryta när den väl startat. Det kan vara att jag fått en negativ tanke om mig själv, till exempel att jag är äcklig/ful, eller misslyckats med något på jobbet, men också oro över yttre faktorer som att en släkting är sjuk eller jag inte lyckas hitta nytt jobb. Sedan kan jag inte sluta fixera vid det. Antingen "klår jag upp mig själv" över att jag inte duger eller så blir det att jag gör allt jag kan för att ta reda på så mycket fakta som möjligt, som att googla och läsa allt som finns om en specifik åkomma. Detta kan hålla på i timmar, dagar, ibland veckor. Ältar och ältar och kan inte, hur jag än försöker, stänga av tankarna. Ofta slutar det med att jag dricker eller skadar mig själv för att få respit från mina egna tankar en stund. Är detta något alla gör eller finns det liksom ett ord för detta? 

    Upplever att jag, när jag talat med exempelvis kurator på vårdcentralen har svårt att förmedla hur stor problem detta faktiskt utgör för mig så jag lyckas aldrig få någon direkt hjälp. Även om jag tror att jag kanske hade behövt hjälp med att ta mig ur beteendet.

  • Svar på tråden Finns det ett ord för detta?
  • Anonym (Ältar)

    Puff...?

  • Anonym (L)

    Ångest kanske?  Tvångstankar? 

    Det jag tror att du bör fokusera på när du söker hjälp är ditt självskadebeteende. Att tankarna är så jobbiga att du gång efter annan inte sett någon annan väg ur dem än att skada dig själv.

  • Anonym (Isa)

    Det låter väl som att det är ångest blandat med tvångstankar och tvångshandlingar.

    Var har du sökt hjälp? Tror att du behöver hjälp av psykiatrin för att få det du behöver för att kunna avbryta. KBT kan vara ett alternativ, kanske i kombination med läkemedel.

  • Anonym (Ältar)

    Fast de vänner jag har som lider av ångest och den information jag kan hitta om fenomenet menar att ångest är en fysisk reaktion. Ett slags beredskapstillstånd med hjärtklappning, klump i magen eller svårt att andas, och det tror jag inte att jag någonsin upplevt. Mitt sitter ju bara i huvudet. 

  • Tukt
    Anonym (Ältar) skrev 2024-05-30 11:19:16 följande:

    Fast de vänner jag har som lider av ångest och den information jag kan hitta om fenomenet menar att ångest är en fysisk reaktion. Ett slags beredskapstillstånd med hjärtklappning, klump i magen eller svårt att andas, och det tror jag inte att jag någonsin upplevt. Mitt sitter ju bara i huvudet. 


    Förr eller senare kommer det i regel sitta i kroppen också. Så det är inte "bara".
    Men på din fråga så kan jag inte komma på något bra ord eller benämning för det du beskriver. Tror också komplexiteten är viktig om man ska ställa diagnos också.
    Kämpa på! Byt vårdcentral! Fundera på om du har råd med att betala själv.
  • Anonym (Ältar)
    Anonym (Isa) skrev 2024-05-30 11:14:32 följande:

    Det låter väl som att det är ångest blandat med tvångstankar och tvångshandlingar.

    Var har du sökt hjälp? Tror att du behöver hjälp av psykiatrin för att få det du behöver för att kunna avbryta. KBT kan vara ett alternativ, kanske i kombination med läkemedel.


    Har endast sökt via vårdcentralen tidigare. Har självskadat tidigare i livet, gjorde det inte när jag sökte hjälp däremot. Men det är ju bara när jag mår lite bättre som jag orkar ta kontakt med vården... Flaggade då för att jag såg vart det barkade och jag var rädd att återuppta mitt självskadebeteende men läkaren tyckte nog att det var trams. Jag hade lite blodbrist däremot så fick hjälp med det, då läkaren menade att det måste vara därför jag är nedstämd och orkeslös, fick även ett kuratorsamtal. Men nu är mina värden normala och jag mår sämre än någonsin. Upplever att jag nästan blev föraktfullt bemött av läkaren och jag orkar inte bråka med det igen egentligen. Och som sagt jag upplever ju inga fysiska besvär, och jag är nog inte deprimerad. Jag sköter ju mitt jobb och mitt liv som jag ska. Så jag har svårt att pin-pointa var det skaver liksom.
  • Anonym (Isa)
    Anonym (Ältar) skrev 2024-05-30 11:35:59 följande:
    Har endast sökt via vårdcentralen tidigare. Har självskadat tidigare i livet, gjorde det inte när jag sökte hjälp däremot. Men det är ju bara när jag mår lite bättre som jag orkar ta kontakt med vården... Flaggade då för att jag såg vart det barkade och jag var rädd att återuppta mitt självskadebeteende men läkaren tyckte nog att det var trams. Jag hade lite blodbrist däremot så fick hjälp med det, då läkaren menade att det måste vara därför jag är nedstämd och orkeslös, fick även ett kuratorsamtal. Men nu är mina värden normala och jag mår sämre än någonsin. Upplever att jag nästan blev föraktfullt bemött av läkaren och jag orkar inte bråka med det igen egentligen. Och som sagt jag upplever ju inga fysiska besvär, och jag är nog inte deprimerad. Jag sköter ju mitt jobb och mitt liv som jag ska. Så jag har svårt att pin-pointa var det skaver liksom.
    Mitt råd är att kontakta psykiatrin. Inte vårdcentral. Du kanske måste ha remiss eller om du åker dit akut nästa gång du vill självskada.
  • Anonym (O)

    OCD. Med betoning på hälsoångest. Du har snöat inpå din egen eller någon annans hälsa och fastnar i det. Lösningen du använder är destruktiv (dricka alkohol till exempel), Det är det som lugnar ner dig. Du behöver få hjälp att bryta mönstret. Gå till någon som kan KBT eller OCD. Så du får lära dig att bryta tankemönstret i tid.

  • Anonym (1)

    Nej, det där är inget alla gör, det låter inte alls bra. Skulle som flera i tråden säga ångest. Kolla upp om du kan få hjälp via din arbetsgivare, vi har tex möjlighet till terapi och vi har även en sjukvårdsförsäkring som ger en annan ingång till vården. 

Svar på tråden Finns det ett ord för detta?