Anonym (tur) skrev 2024-05-30 09:24:50 följande:
Jag upplever detsamma med mitt barn som är i en liknande situation. Skolan verkar inte oroade över hennes frånvaro, de hör nästan inte alls av sig för att stämma av läget, alla möten och insatser är det vi föräldrar som fått initiera. Vi har fått be om att specialpedagog ska kopplas in, att skolläkaren ska kontaktas för påbörjan av en utredning.
Vi har haft två möten den här terminen, inget av dem har skolan planerat, utan vi har fått be om möten. Och vi har även drivit de anpassningar som skett, de har gått med på våra förslag, men inte kommit med egna. och det är juliote svårt, för vi vet ju egentligen inte vad skolan kan eller bör ordna, så det vore ju bättre om skolan berättade vad de kan göra och sen planerar vi utifrån vad vårt barn klarar.
Det är även vi som ordnat samtalskontakt (kuratorn i skolan jobbar bara halvtid och bara väldigt lite tid för vårt barn).
Jag vet inte om det är så att de litar på att vi tar hand om barnet, och därför inte känner oro. Men de vet ju inte! Eller så har de så många andra elever som mår dåligt så att de bara inte mäktar med allas behov.
Jag undrar hur det går för de barn som inte har engagerade och resursstarka föräldrar som tar tag i såna här saker. Eller föräldrar som inte kan sitta och maila och ringa runt under arbetstid för att ordna saker och möten med skolan.
Vi har även bett att skolan ska ha lite kontakt med barnet, inte bara genom oss föräldrar, så att hon känner sig lite inkluderad och att någon bryr sig om hon är där eller inte. Och då har en lärare mailat en gång, sen inget mer.
Det låter ju väldigt lika. Jag bad om särskilt stöd när mitt barn kom tillbaka efter sin sjukdom för att komma ikapp men det fick vi inte utan jag upplever att skolan ryckte på axlarna och tänker att de löser sig. Nu tror jag dock att en del av det som spökar psykiskt är att hen inte hänger med och känner sig utanför.
Barnets skola har problem med vissa stökiga elever och mitt barn ställer ju inte till det för någon annan än sig själv. Jag tror det är orsaken till skolans bristande engagemang men det fråntar dem ju inte ansvar.
