Vad gör vi åt den ökande anorexia I samhället?

Sociala medier, stress, press, barn som växer upp för fort och behandlas som vuxna eller tonåringar innan de är det är väl säkert del av orsakerna. 6-åringar ska inte ha mobiler, 8-åringar ska inte se på tiktok, 10-åringar ska inte veta vad för dyr hudkräm influencers använder för att släta ut rynkor osv. 

Jag ser småungar själva på stan i magtröjor, 11-12 åringar som åker runt på elsparkcyklar i stan och skjutsar varandra (hur får de ens igång dessa elsparkscyklar om inte en förälder/myndig hjälper till). Föräldrar som hävdar att deras barn slutat med leksaker i 7-9 årsåldern för det är barnsligt osv. Det är sjukt men ingen reagerar och föräldrar säger aldrig NEJ! Och de har noll vett kring vad som är lämpligt för barn och inte. Folk tror barn är mer vuxna än de är mogna till.

8-12 åringar som självskadar sig och lägger upp på tiktok i jakt på uppmärksamhet och desperation efter hjälp, åker till stan med kompisar och handlar smink och skönhetsprodukter för hundratals eller tusentalskronor och ber om mer via swish från sin iphone. Barn ska leka med leksaker, läsa böcker, gå ut och sparka fotboll, gå till lekplatser, klä sig i faktiska barnkläder, panta burkar för att samla ihop till en godisbit. Är det skärmtid så är det saker som en barnvänlig film liksom, inte mobiltelefon eller sociala medier.

Väldigt många föräldrar är kassa idag. Ja jag sa vad jag sa och menar det jag sa. De är veka, tillåtande och säger inte nej. Antagligen för att de dels faktiskt inte förstår att det barnen tillåts varken är normalt eller bra för dem och dels för att de är konflikträdda och även anser att barnen ska få bestämma själva. Det är liksom en röd tråd genom hela så kallade uppfostran som finns idag. Valet borde vara rosa tröja eller gul tröja, Askungen eller Skönheten och odjuret, läsa bok eller cykla - inte samsung eller iphone, magtröja eller rövshorts, inte ränna runt i lokala centrum eller ta bussen till grannstadens centrum och ränna runt där. 

Pressen och stressen över att behöva växa upp för tidigt för att passa in, pressen och stressen i skolan pga att kraven ökat där, press och stress med en massa organiserade fritidsaktiviteter, långa dagar iväg från familj och hem i miljöer där de o stort sett uppfostras av en stor grupp jämnåriga varje dag från 1 års ålder, mobiler och sociala medier där de kan bli cybermobbade eller se andra bli cybermobbade och då oroa sig över att bli nästa offer, blir matade med skit från influencers och kändisar och generellt vuxna och äldre tonåringar på sociala medier, även jämnåriga på sociala medier som sprider skit som tagit influenser från äldre de sett.

Är övertygad om att allt sånt spelar in. Dessutom fungerar inte bup eller psykvården generellt överhuvudtaget. Köerna är under all kritik och hjälpen många får är totalt värdelös eller helt enkelt ingen hjälp alls. 

Sen växer dessa barn upp till tonåringar och deras psykiska hälsa är redan sedan innan körd i botten. Vissa har redan som barn utvecklat ätstörningar eller så har de redan annan psykisk ohälsa och så smäller ätstörningen till när de kommer upp i tonåren och hormoner och insikt om livet slår till och de försöker skaffa sig någon sorts kontroll eller självskada sig via svält eller hetsätning osv.

I vuxen ålder fortsätter samma skit med sociala medier, jämföra sig med andra på alla plan, press i skola/universitet/jobb, folks ekonomi är i botten, finns inga jobb, finns inga bostäder, folk träffar inte folk och har inte hälsosamma sociala relationer eller förhållanden, det finner ingen djupare mening, har inte råd att köpa bostad, har inte råd att skaffa barn, folk känner sig maktlösa, de vill ha kontroll över något och det bli maten med ätstörning som självskadebeteende och letande efter kontroll. Det håller tankarna lite från annat elände.