Måste man ge vuxen styvdotter födelsedagspresent?

Du gör som du vill. 

Man kan välja att ge även om man inte får tillbaka. För att man vill ge. Eller så ger man bara det man får tillbaka, som ett slags byteshandel. 

Om du aldrig hade bra kontakt med henne när hon bodde hemma så är det väl troligt att hon inte ser dig som en nära person, utan bara mammas nya. 

Nej någon byteshandel är det inte, jag har alltid gett henne mycket för jag ville det. I julas fick hon bla en splitterny laptop då hon kommer börja studera på universitet och behöver dator. Mammas nya tror jag inte heller på då vi har varit tillsammans i 10 år? :) hon har lite speciell introvert personlighet, hon berättade hennes kille tyckte också det var svårt att prata med henne. Som styvpappa kommer man ju inte lika nära som en pojkvän. Som jag skrev tidigare har hon aldrig haft en pappa, jag är den enda pappa hon har.

Jag frågade chat gpt och fick följande svar, se nedan. Speciellt punkt 3, 4 och 7 får jag nog titta på. Tyvärr är jag pessimistisk och tror inte det kommer fungera men jag ska försöka.

Det kan vara en utmanande och känslomässigt påfrestande situation när din vuxna styvdotter inte vill träffa dig. Här är några steg du kan ta för att försöka förbättra relationen:

 

1. **Förstå orsaken**: Försök att förstå varför hon inte vill träffa dig. Det kan vara svårt att få ett direkt svar, men försök att tänka på möjliga orsaker, som tidigare konflikter, missförstånd eller hennes egna personliga problem.

 

2. **Öppen kommunikation**: Om det är möjligt, försök att ha en ärlig och öppen konversation med henne. Försök att inte vara defensiv och lyssna noga på vad hon har att säga. Förklara dina känslor utan att lägga skuld på henne.

 

3. **Respektera hennes gränser**: Om hon behöver tid och utrymme, respektera det. Pressa henne inte att träffas om hon inte är redo. Låt henne veta att du är där för henne när hon är redo att prata eller träffas.

 

4. **Bygg förtroende**: Försök att bygga upp förtroende genom små, positiva interaktioner. Visa att du bryr dig om henne och att du vill ha en positiv relation. Detta kan ta tid, men konsekventa, vänliga handlingar kan göra stor skillnad.

 

5. **Gemensamma intressen**: Om möjligt, försök att hitta gemensamma intressen eller aktiviteter som ni båda tycker om. Detta kan vara ett bra sätt att spendera tid tillsammans utan att det känns tvingat eller obekvämt.

 

6. **Få hjälp om det behövs**: Om situationen är mycket svår eller om du känner att du inte gör några framsteg, kan det vara till hjälp att söka professionell hjälp. Familjeterapi kan vara ett bra sätt att få stöd och vägledning för att hantera komplexa familjedynamiker.

 

7. **Var tålmodig**: Relationer tar tid att utveckla och reparera. Var tålmodig med processen och ge både henne och dig själv tid att anpassa er och bygga en starkare relation.

 

Kom ihåg att varje familjesituation är unik, så det som fungerar för en person kanske inte fungerar för en annan. Det viktigaste är att visa att du bryr dig och är villig att arbeta för att förbättra relationen.

Men TS, då är det ju där skon klämmer, att hon träffar hans familj mer ofta, du eller ni känner er ner eller bortprioriterade, och du är osäker på din roll hos henne. Kan vara att du också känner en beskyddande instinkt om din fru om du känner dottern ner- eller bortprioriterar henne och att de här känslorna tar över hos dig.

Du nämner principer nu.
Din princip att inte ge till din hustrus bekantkrets, som att du nu vill placera styvdottern med dem. Du är sårad. Det här handlar alltså inte ett endaste dugg om presenten.

Jag tror att gör du så här att du inget ger när hon fyller år så bidrar du inte till att förbättra relationen. Jag förstår att du ser dig själv som ett offer här och vill slicka dina sår, men du måste, tycker jag iaf, fortfarande vara den vuxna av er, det kommer du få igen senare, tro mig.

Ditt sätt att kommunicera på när något inte sitter rätt med dig är det här "pysandet", det här att man inte säger det rakt ut vad problemet är, utan det ska istället visas på det sättet, genom att hon inte får någon present. Det är förödande för vilken relation som helst. Kan vara nyckeln varför du inte är så nära henne som du önskar. Att du inte är medveten om ditt eget sätt när du är missnöjd med något. 

Min man var också den "pysande" sorten och det förvärrade vår relation. Fått gå i terapi. Han fick det här "pysandet" från sina föräldrar. Det är inte rätt sätt att vårda en relation, att ta sig an konflikter på. Du kommer inte att tjäna på det här genom att fortsätta vara så. Du kommer bara till sist bli, om du inte redan är det, en "grumpy old man". 

Har du ett problem med henne så ta upp det, men ta upp det som hennes jämlike, inte som att du är nåt offer, för då blir den fortsatta kommunikationen kring det här svårt. Hur man går in i en kommunikation är A och O. Du måste lära om dig.

Det kan mycket väl vara så att det är något i hennes personlighet, osäkerhet kanske, som gör att hon låter pojkvännens familj ta så stor plats, eller så är det den här stelheten du pratar om där det egentligen döljer sig annat bakom. Hon kommer trots allt ändå varannan vecka till er och det visar ju på nåt. Det kan vara att hon har en svartsjuk pojkvän som bara tänker på sig själv och sin familj. Kan vara att hon kanske är rädd att ni inte kommer godkänna hennes pojkvän? Det kan vara mycket. Ni måste lära er att kommunicera bättre. 

Vad du än gör, ge henne present oavsett. Stäng inte den dörren. Hennes står på glänt (varannan vecka) även om du inte ser det. Bestäm dig för att du är den stora i detta, någon måste vara hjälten, låt det vara dig.

Nu hade jag en mest engelsktalande styvfar, och jag vet inte hur mycket engelska du känner dig hemma i, men jag har svårt ibland att inte glida över till det engelska (då jag tycker det hörs bättre, bättre punch i det). Jag vet det var en gång jag vägrade skaka hand med någon som varit dum, och tonen till mig var så här från styvfaderns sida sida: "Little Girl! (uppmanande). You will show your greatness, it is not about who you shake hands with, he has not won. You are already the winner. It is about who you are. I know who you are. It is time he and everyone else in the room will have the pleasure to see it too.". Nåt i den stilen var det. Det var det som fick mig att förstå. Så var den stora. Då är du den rakryggade. Den med de rätta principerna. Det kommer du aldrig ångra. 

Alltså.... Måste man fråga ChatGPT om sina relationsproblem har man större problem än sina relationsproblem...

Jag föreslår att du satsar all din energi på punkt 7. Kräv inget, men uppskatta när hon självmant söker upp er, oavsett hur ofta/sällan det är. 

Har du generellt svårt med relationer och socialt samspel? Hur var du själv när du var 20, umgicks du konstant med dina föräldrar?

folk tröttnat på tidigare trådar, nytt scenario,

Tack för ditt svar, du har 100% rätt. Detta handlar egentligen inte om present utan relationer. Hon är medveten om vi har dålig relation det är därför hon inte har introducerat honom för oss. Man skull kunna tro hon då gör något för att förbättra relationen men icke, drivet där ligger på mig och hon verkar inte vara så villig att släppa in mig. Till saken hör hennes numera sambo är 7 år äldre än henne och bodde tills nyligen hemma så de har setts i hans pojkrum och då förmodligen även hans föräldrar i princip 2 dagar i veckan så ja vi känner oss nog bortprioriterade. När hon flyttade blev mamma rejält deprimerad så jag köpte henne en iPhone 15 plus så hon skulle få tankarna på annat. Jag är ingen dålig människa jag har empati i överflöd men även jag har ju känslor. Du har rätt, jag ska vara den stora i detta. Det har aldrig lönat sig tidigare och jag tror inte det kommer göra det denna gång heller men då vet jag iallafall att jag gjorde allt jag kunde.

Bra du tar det så, så du inte känner jag har förolämpat dig, gått för långt. Ville nå fram till dig. Inte konstigt du känner som du gör, bara mänskligt. Håller tummarna för att din fru kommer må bättre.  

När jag var i tonåren fick jag en ansträngd relation till min biologiska pappa och min reaktion på det här var att jag ville bli vuxen så fort jag bara kunde. Jag ville flytta hemifrån så fort jag kunde. Jag började jobba (och studera) så fort jag kunde, ville inte vara barn längre. Ville inte vara i hemmen (vare sig hos mamma eller pappa) längre. Mötte en äldre kille, min första kärlek, och blev seriös med honom, flyttade in. Alla de här stegen jag tog var för att skydda mig själv i en tid när jag var trött på mitt förflutna, mitt liv, och de s.k vuxna i det. Det var mitt sätt att hantera det på då. Min biologiska pappa, minns jag, steppade upp under den här tiden, kunde vänta i bilen på mig, ville visa mig han fanns där för mig när som helst, hur som helst. Jag var inte intresserad på så sätt. Jag var tvungen att gå igenom mitt eget först innan jag kunde möta dem på ett annat sätt, men även om jag då under denna tid betedde mig som om jag inte brydde mig registrerade jag allt gott de gjorde för mig, och min biologiska pappa gjorde för mig. Jag kom när jag var redo. Jag förstår det kan kännas ensidigt, förvirrande, som om man bara vill skaka ungen, men det kommer bara göra att ni skjuter henne längre ifrån er. Det här är något hon själv går igenom nu för att hon måste. Fortsätt vara gentila, fortsätt ha er dörr öppen. Hon kommer när hon är redo. Allt ni gör för henne innan dess kommer räknas, även om det inte räknas nu synligt för er (så ni känner ni kan lika gärna lägga av). Jag hade inte kunnat göra, vara på annat sätt än jag var då under denna tid, men det ledde mig till nästa steg i min utveckling. Det hade med mig själv att göra. Relationerna blev sedan när jag var klar med mitt hur bra som helst. 

Önskar er allt gott.

Nej, nej, nej.
Det är en otrolig skillnad på styvbarn och egna. 

Kan aldrig bli samma sak, speciellt när ungen var tio år redan när ts kom in i bilden!

Ja känner igen min dotter (styvdotter) i det du skriver. Hon sa uttryckligen hon ville börja vuxenlivet, därför hon funderade på flytta till Stockholm. Nu är jag glad hon valde universitetet på orten istället. 

För ett par veckor sedan åkte hon och kompisar till Taylor Swift konsert. Hon blev sur när hennes kompis fick 3000kr swishat av sin pappa men hon inte fick något av mig (Kompisen har bra relation med sin pappa). Mitt hjärta ville ge henne men hjärnan sa ifrån då vi hade så dålig relation. På kvällen blev jag lite onykter och mitt hjärta tog över, jag tyckte synd om henne så jag swishade 1000kr. Hon såg det 2 på natten när de kom tillbaka till hotellet och blev väldigt glad. Jag planerar att ge henne en slant i mitten av månaden fram till hon får studiemedel då kommer hon klara sig. Som sagt jag tror inte det kommer leda till förändring men jag blir gärna motbevisad.

Hur lång tid tog det innan du tog till dig din pappa efter du hade flyttat hemifrån?

Chat GPT och AI är på tapeten nu så jag var nyfiken vad den skulle svara på en så komplex fråga och jag tycker jag ändå fick ett seriöst svar :)

Jag förstår och har full respekt för att hon är upptagen med sitt liv och inte hinner träffas så ofta, därför har jag föreslagit vi kan hålla kontakt via chatt men hon avskyr den kommunikationsmetoden. Hon tycker det känns stelt. Skriver jag något till henne svarar hon men hon tar inte själv initiativ till kommunikation. Återstår då att träffas IRL. När vi väl ses tycker jag det känns stelt då jag inte hört ett pip på två veckor, det är svårt vara social och trevlig då som om inget hade hänt.