Anonym (biologen) skrev 2024-06-04 20:32:05 följande:
Naturen är full av undantag. Allt som är good enough att föröka sig funkar, och en hel del blir inte ens så bra men det finns ändå. Det föds ibland barn utan lillhjärna, kvinnor utan livmoder eller med dubbla livmödrar, siamesiska tvillngar och allt möjligt. Ca en av 500 män har faktiskt en extra X-kromosom, det kallas Klinefelters syndrom, och är en avvikelse man kan leva rätt okej med. Men blir det fler könskromosomer än det blir resultatet ofta ingen vidare.
Att med alla de högst synliga bevisen framför sig vara så vetenskapsfientlig eller så inskränkt att man inte kan acceptera att också könshormonernas påverkan i olika stadier av vår utveckling kan avgöra vilket kön vi identifierar oss med, det är rätt märkligt.
Om man hindrar testosteronduschen som kommer i v 7 av ett pojkfosters utveckling så kommer det inte att bli en man i vanlig bemärkelse, oavsett vilka könskromosomer han har.
När en bekant i 20-årsåldern fick en hypofystumör som blockerade hans testosteronproduktion var han därför tvungen att få sprutor varje månad, för annars fick han mer kvinnliga drag både till kropp och personlighet, och för en man är det också farligt för hjärtat eftersom muskulaturen påverkas negativt.
Jag har studerat bland annat molekylär genetik och beteendevetenskap och jag håller inte alls med om ditt "facit".
Det finns väl ingen som förnekar att de här rent biologiska tillstånden finns? Även om de är ytterst ovanliga. Just i sådana fall kan det vara motiverat med juridiskt könsbyte, och även att personen får hjälp att se mer ut som det kön som han eller hon egentligen ÄR. Om det är det personen själv önskar, naturligtvis.
Det många protesterar emot nu, är att unga som ABSOLUT INTE lider av något av de tillstånden, utan bara fått för sig att ett könsbyte skulle vara lösningen på deras psykiska problem eller tillfälliga villfarelser, ska få dessa behandlingar och operationer på skattebetalarnas bekostnad. Bara för att - i många fall - ångra sig efter bara några år... men då är det för sent. Då får de gå genom livet som konstiga freaks, alltid vara annorlunda, inte höra hemma någonstans - varken i männens eller kvinnornas värld. Ofta kan de inte heller få barn längre, ens om de skulle lyckas hittta en partner av motsatt kön som kan leva med deras oåterkalleliga fysiska förändringar.
Jag har sett så många sådana dokumentärer nu om människor som ångrar sig, inte bara svenska utan även tyska, engelska och amerikanska, och jag blir så ledsen.
