Hur kan någon påstå annat än att om man är tjock så har man ätit mer än vad man gör av med?
Det är lika självklart som att om man gör av med mer pengar än man har/tjänar så går det också åt skogen.
Det handlar om input output. Dåliga ursäkter om övervikt eller pengaproblem grunder sig inte sällan i ett kortsiktigt, impulsstyrt och gränslöst synsätt.
Fel.
Det handlar om basal metabolism, muskelmassa, ålder, hormoner, glutenkänslighet & andra känsligheter som påverkar tarmen, tarmflora och genetik.
SEN kommer energi in och ut in i bilden.
Vill jag bli smal kan jag bara äta en halv tesked vetemjöl, så rasar jag till min 18-årsvikt på 5-6 veckor p.g.a. tarmen blir så skadad. Upp till 15 % av befolkningen (beroende på vilka studier man läser) är glutenkänsliga och "fuskar" således i vardagen utan att vara medvetna om det själva. Min mor levde så tills hon var 55. Smal som en räka oavsett att hon åt fikabröd och läsk med socker varje dag. Så det är inte alls säkert att vissa är så duktiga som de tror.
Om t.ex. din sköldkörtel inte funkar som den ska så lägger du på dig direkt.
4,6% av befolkningen medicinerar mot hypotyreos.
Den psykiska biten får heller inte glömmas bort.
Man blir lycklig av kalorier, de dämpar ångest om än tillfälligt, för så är vi skapta. Man SKA känna ångest över att inte vara mätt, för det gynnar vår överlevnad att då söka efter mer mat. Och en urtidsmänniska SKA bli lycklig av en god dos honung eller ett skrovmål kött, för då har man räddat sig för ett par dagar till.
Problemet är att det är alldeles för enkelt idag att hitta de där extra kalorierna, och vi har uppfunnit en mångfald snacks som gör oss tillfälligt lyckliga och marknadsförs stenhårt, men som tyvärr gör oss sjuka på sikt.
Att bortse från allt det är ingen framgångsrik strategi, tror jag.
Det handlar om vilka källor till DOPAMIN man har. De som är överviktiga använder alltså överätning som en källa till dopamin. TS, det är inte så att du brukar kolla på porr ofta som du runkar till? Det är DIN källa till dopamin. Men att du har porr som dopaminkälla är inget som syns på ditt utseende. De som inte kan hålla i pengar har shopping eller spelande som källa till dopamin. Dessvärre syns både shopping och spelande på bankkontot, Överätande syns på kroppen. Ett porrberoende syns inte utåt, men finns ändå. Var inte så dömande min vän.
Det handlar om vilka källor till DOPAMIN man har. De som är överviktiga använder alltså överätning som en källa till dopamin. TS, det är inte så att du brukar kolla på porr ofta som du runkar till? Det är DIN källa till dopamin. Men att du har porr som dopaminkälla är inget som syns på ditt utseende. De som inte kan hålla i pengar har shopping eller spelande som källa till dopamin. Dessvärre syns både shopping och spelande på bankkontot, Överätande syns på kroppen. Ett porrberoende syns inte utåt, men finns ändå. Var inte så dömande min vän.
Absolut. Men, sen kan det också handla om att man inte känner normal mättnadskänsla. Väldigt vanligt när det gäller kolhydrater ( pasta tex och bröd ). Då är det inte superlätt längre.
Den psykiska biten får heller inte glömmas bort.
Man blir lycklig av kalorier, de dämpar ångest om än tillfälligt, för så är vi skapta. Man SKA känna ångest över att inte vara mätt, för det gynnar vår överlevnad att då söka efter mer mat. Och en urtidsmänniska SKA bli lycklig av en god dos honung eller ett skrovmål kött, för då har man räddat sig för ett par dagar till.
Problemet är att det är alldeles för enkelt idag att hitta de där extra kalorierna, och vi har uppfunnit en mångfald snacks som gör oss tillfälligt lyckliga och marknadsförs stenhårt, men som tyvärr gör oss sjuka på sikt.
Att bortse från allt det är ingen framgångsrik strategi, tror jag.
Detta köper jag i princip rakt av. Det är därför impulskontroll, disciplin, vilja och att ha lite pannben blir viktigare än någonsin. Vi var skapta på detta sätt precis som du säger, men NU gynnar dessa gamla urdrifter oss inte längre.
Förutsättningarna har ändrats och dessa nedärvda strategier behöver tyglas eftersom vi annars riskerar att bli sjuka.
Vad vinner? Våra urdrifter eller vetskapen om att det inte är bra för oss?
Detta köper jag i princip rakt av. Det är därför impulskontroll, disciplin, vilja och att ha lite pannben blir viktigare än någonsin. Vi var skapta på detta sätt precis som du säger, men NU gynnar dessa gamla urdrifter oss inte längre.
Förutsättningarna har ändrats och dessa nedärvda strategier behöver tyglas eftersom vi annars riskerar att bli sjuka.
Vad vinner? Våra urdrifter eller vetskapen om att det inte är bra för oss?
Fel.
Det handlar om basal metabolism, muskelmassa, ålder, hormoner, glutenkänslighet & andra känsligheter som påverkar tarmen, tarmflora och genetik.
SEN kommer energi in och ut in i bilden.
Vill jag bli smal kan jag bara äta en halv tesked vetemjöl, så rasar jag till min 18-årsvikt på 5-6 veckor p.g.a. tarmen blir så skadad. Upp till 15 % av befolkningen (beroende på vilka studier man läser) är glutenkänsliga och "fuskar" således i vardagen utan att vara medvetna om det själva. Min mor levde så tills hon var 55. Smal som en räka oavsett att hon åt fikabröd och läsk med socker varje dag. Så det är inte alls säkert att vissa är så duktiga som de tror.
Om t.ex. din sköldkörtel inte funkar som den ska så lägger du på dig direkt.
4,6% av befolkningen medicinerar mot hypotyreos.
Den psykiska biten får heller inte glömmas bort.
Man blir lycklig av kalorier, de dämpar ångest om än tillfälligt, för så är vi skapta. Man SKA känna ångest över att inte vara mätt, för det gynnar vår överlevnad att då söka efter mer mat. Och en urtidsmänniska SKA bli lycklig av en god dos honung eller ett skrovmål kött, för då har man räddat sig för ett par dagar till.
Problemet är att det är alldeles för enkelt idag att hitta de där extra kalorierna, och vi har uppfunnit en mångfald snacks som gör oss tillfälligt lyckliga och marknadsförs stenhårt, men som tyvärr gör oss sjuka på sikt.
Att bortse från allt det är ingen framgångsrik strategi, tror jag.
Hur kan någon påstå annat än att om man är tjock så har man ätit mer än vad man gör av med?
Det är lika självklart som att om man gör av med mer pengar än man har/tjänar så går det också åt skogen.
Det handlar om input output. Dåliga ursäkter om övervikt eller pengaproblem grunder sig inte sällan i ett kortsiktigt, impulsstyrt och gränslöst synsätt.