Ska vi berätta för barnen om skilsmässan på semestern?

Måste ju vara bäst att berätta på sommarlovet så barnen har en chans att bearbeta det hela när dom är lediga och ni är hemma än att dom både ska orka med er skilsmässa och skolan.

Grattis till en "lycklig" skilsmässa - det är verkligen inte alla förunnat! Mitt ex och jag hade en liknande situation för... herregud, det är redan elva år sen! Hursomhelst, vi hade då varit tillsammans sen stenåldern (långt innan ungarna kom), men barnen (tre stycken) var ff barn, dvs i åldrarna 10 till 14. Hur gamla är era barn? Hur många är de? Hur är de som personer (känsliga, tuffa, positiva, negativa...)? Allt sånt spelar ju in. Hursomhelst, det vi gjorde var att vänta tills exet hade boendet klart, eftersom vi tänkte att det skulle bli jättekonstigt för ungarna att vi först talar om att vi ska skiljas, och sen fortsätter allt precis som vanligt i flera månader. Det tror jag gäller även för era barn. Sen, när exet väl hade fått tag i boende satte vi oss ned med ungarna och sa typ att vi tycker ff jättemycket om varandra och är jättebra vänner, och att vi kommer att fortsätta att hitta på roliga saker ihop hela familjen, precis som vanligt, men vi kommer inte att bo ihop längre, för även om vi ff tycker jättemycket om varandra, så är det inte längre på det sättet som man "ska" tycka om sin man/fru. Vi förklarade även att det inte är nåt konstigt; att det är sånt som händer, och att det inte har någonting att göra med barnen, eller med att man är osams eller tycker att den andre är "dum". Vi jämförde även med 14-åringens dåvarande relation - han hade ett par månader tidigare gjort slut med sin dåvarande pojkvän, fast de var ff typ bästa vänner 😊. Sen gjorde vi hela separationen/flytten till en rolig familjegrej - vi åkte till exets nya lägenhet tillsammans hela familjen och alla kom med infall och idéer på hur exet kunde inreda osv, och sen var vi tillsammans och handlade grejer till lägenheten, vi hjälptes åt hela familjen att flytta osv. Det blev hur bra som helst, och faktum är att ungarna ifrågasatte inte öht något av det. Vi lyckades faktiskt att göra det till en helt naturlig grej, vilket vi nog inte riktigt hade vågat hoppas, trots att det ju hela tiden var vår intension. Idag är barnen ju vuxna, och vi har många ggr pratat om det där, och de har uttryckt att de upplevde hela skilsmässan som nåt till största delen roligt och lite spännande 😊

Mitt råd är alltså: gör det till en så positiv sak ni kan, och vänta med att prata med dem tills du har fått tag i nytt boende.

Lycka till!!!

Håller inte alls med om detta! Gör de det inte till en större sak än det faktiskt är så kommer barnen inte att lida och heller inte behöva en massa stöd och tid att bearbeta och orka med. Dessutom blir det ju sjukt förvirrande att allt är som vanligt/inget förändras under flera månader efter att de berättat... Detta tror jag är extra viktigt om barnen är väldigt små, eftersom ju yngre barnen är, dessto mer lever de i nuet, och saknar förmåga att förhålla sig till saker som sker om flera månader.

Låt barnen få en sista sommar i fred.

Berätta i slutet av sommarlovet.

Håller med! 

Så de ska istället lära barnen att man ska fejka? Och hur ska de klara skolan då? Med både och samtidigt. Skolan lär gå åt skogen iallafall just då. Det är ingen som säger att allt kommer bli skit, om de tar det nu. Det verkar ju inte finnas en förälder som hatar den andra där iallafall vad det verkar på ts, då kan de ju förklara i lugn och ro. Men de lär ju såklart ändå bli ledsna. bra om föräldrarna då är hemma och kan stötta! Vara i skolan och vara ledsen samridigt blir ju inte lätt men då hinner de bearbeta det lite.

Sista sommar? Det är ingen som kommer att dö, eller ens försvinna. 

Men i övrigt håller jag med - ts, dra inte ut på det längre än nödvändigt genom att berätta flera månader i förväg. När ni har hittat ett nytt boende kan ni berätta. Då kan ni dessutom ge svar på frågor som barner kommer att vara oroliga för, som var kommer de att bo, måste de byta skola, blir det långt till kompisarna osv. 

Vänta till du fått nytt boende.
Finns ingen anledning att ungarna ska marineras i skilsmässotankar längre än nödvändigt
Berätta när det blir konkret och verkligt

Jag och mannen berättade det när han hade fått en lägenhet, då berättade vi det för barnen. Det var efter jul och nyår, så ett sådant sätt spelade vi spelet med  trevliga högtider. Barnen blev så klart ledsna när vi sade det och började gråta (och det gjorde vi vuxna också). Efter det samtalet gick det fort. Jag hjälpte till att flytta mannen, vi körde möbler och prylar från villan till hans lägenhet. På ett sätt kändes det som om jag också skulle flytta in, för jag var där ifrån början. Nu har det gått några månader och i juli det ett halvår. Då kommer vi sända in de slutliga pappren. Under tiden har vi firar barnens och andra släktingars födelsedagar i hop, firat andra högtider (alla hjärtans dag och påsk tillsammans). Vi försöker att äta söndagsmiddag tillsammans när vi byter barnen. Jag bor kvar i villan så länge, den kommer att säljas då får mannen ut sina pengar. Och jag hoppas hitta ett mindre hus närmre hans lägenhet. Barnen går kvar på samma skolor och samma fritids. Skolorna ligger precis i mellan våra bostäder, så 10 min med promenad till mannens lägenhet åt ena håller och 10 min från skolan åt andra hållet.  Vår äldsta son han kan gå i mellan oss föräldrar när det är mamma eller pappa vecka. Så ibland går han i väg till pappan några timmar för att bli av med bröderna. De andra sönerna gör inte så riktigt ännu, men snart kanske.

Sedan så blir barnen ställda när vi säger att vi pratar, sms och skickar meddelanden på messenger till varandra. Så detta gör vi för att uppdatera oss vad som sker i deras liv, då brukar barnen fråga hur vi visste det (eller om de försöker hitta på något som inte alltid stämmer med händelser)...Likaså kan vi föräldrar springa på varandra på gymmet ibland och prata.