När vänder det med barn, snälla säg att det vänder.
Har 2 underbara barn på 2,5 år resp 10 mån. Planerade, önskade och så älskade.
Men.
Sömnbristen och intensiteten får mig att gå under.
Yngsta har inte sovit bra en natt och jag har sån ackumulerad sömnbrist nu att jag somnar så fort jag blundar var jag än befinner mig. Pappan sover med stora och jag med lilla då lilla ammat sig genom nätterna sen dagen han kom och vägrat flaska som att den vore fylld av gift.
Båda är intensiva barn på olika vis. Stora har mycket känslor (även mkt positiva) och är ett barn som inte vill leka själv utan man ska vara med i leken nonstop. Lilla är ett kardborrebarn som vill bo i ens knä. Sätter jag ned på golv så är det direkt kryp till en och försök att dra sig upp igen under gråt.
Det är med andra ord vansinnigt intensivt. Jag har börjat jobba igen och pappa är föräldraledig vilket givit mig andningshål i vardagen, men också ett litet barn som velat amma ännu mer nattetid med helt bedrövlig sömn som följd för mig.
Jag fattar ju att det inte kommer vara såhär för alltid. Men ni som haft två små såhär tätt, när vände det? Stora har alltid sovit rätt bra och tog flaska direkt utan problem så jag är helt ovan med ett barn som inte sover på nätterna alls.
Men, när kan jag hoppas på att det vänder? Har ingen annan som kan avlasta, annars hade jag tagit in någon ny eftersom jag är på en slags gräns av trötthet nu där jag som sagt somnar direkt jag blundar och gråter lätt.