Är det bara jag som tycker allt är komplicerat?

Jag tycker tvärtom människor och beteenden i filmer är lättare att förstå än i verkligheten.

Fast filmatiserar man en pusseldeckare med en massa misstänkta (typ Agatha Christie), så blir det svårare att förstå i en film. "Vem var det där nu, vad hade den för relation till offret?"

Däremot i en film/serie som inte bygger på en bok, då är det lättare.

I kväll såg jag ett avsnitt av Professor T. Men hade inte sett förra avsnitt. Plötsligt satt kriminologen prof T i fängelse. Vad hade hänt, hade han verkligen brutit mot lagen el hade någon satt dit honom och han var egentligen oskyldig? Den medelålders prof T som mest tänkte och inte var en handlingens man hade förstås ingen chans mot de råbarkade typer som omgav honom.

Hans rumskamrat kördes ut och ett råskinn började misshandla honom. Men då såg jag att rumskamraten liksom gjorde en särskild min åt en vakt. Denne förstod och gick in i cellen och avbröt misshandeln. (Visserligen grubblade jag på om de den fången hade en särskild överenskommelse med den vakten el om det var något som alla vakter förstod.) Hade cellkamraten gått direkt till vakten och berättat hade för många sett det, och då hade han råkat illa ut för att han skvallrat.

Senare så befallde en annan vakt prof T att arbeta i tvätten. Samtidigt gjorde vakten en min till ett rödhårigt råskinn, som kom in med kniv för att döda prof T (oklart varför). Varför vakten s a s visade "nu är det fritt fram" framgck inte, man fick väl gissa att han var mutad.

Men att jag nu förstår filmer/serier bättre beror förstås på att jag redan sett så många filmer/serier. Om man kollar på någon riktigt gammal film el serie, så är de mycket enklare.

Ibland kan man behöva se en film två gånger, eftersom man missat en del första gången. Alternativt tillsammans med någon annan som fattar redan första gången och kan förklara.

OT: Varför kan man inte lägga nåt inom spoilers på det här stället?