Jag behöver råd innan jag snart tappar det helt. Kortfattat har min sambo en dotter på 7 år där relationen till biomamman är väldigt infekterad. Han har fått träffa dottern kanske 10 ggr det senaste året. Mamman har alltid saboterat umgänget och bidrar inte till att förbättra relationen mellan min sambo och dottern. Hon har ringt polisen när han försökt hämta dottern på avtalad tid. (Inte för att han var våldsam, utan pga att dottern inte ville följa med och vi stod kvar och försökte vänta ut henne.) Jag kom in i bilden för två år sedan, då lämnade mamman dottern hos oss flera veckor i streck för att det passade henne. Jag har sett mönstret från dag 1, alla ska anpassa sig efter henne och gör man inte det slår hon bakut. Både socialtjänst och familjerätt är inblandade. De har gemensam vårdnad och de separerade när barnet var bebis. Det finns massa historik och skulle jag skriva allt blir inlägget väldigt långt. Jag och sambon väntar vårt första gemensamma barn som ska komma vilken vecka som helst. Nu till dagens problem. Dottern har extrem separationsångest. Varför kan jag inte svara på, men troligtvis pga hur det aldrig funnits regler kring hur umgänget ska se ut och därmed blivit lämnad hos oss veckor i stöten med enbart telefonkontakt med sin mamma. Förädlarna har aldrig kunnat samarbeta och säger olika saker till dottern när hon ska tillbaka till den andra, (alltid mamman som bryter överenskommelser.) Hon har fått välja själv vilken förälder hon vill vara hos sen hon var liten, de vuxna har inte kunnat samsas i frågan. Mamman gapar och skriker på min sambo framför dottern och drar upp saker som hänt flera år tillbaka i tiden. Jag blir stressad över detta då jag inte vill att dottern ska höra. Trots detta är dottern väldigt lojal mot mamman, troligtvis pga att hon bor där. (Mamman har sedan länge en ny man.) Sambon vill naturligtvis ha mer umgänge med dottern men varje gång det ska ske vägrar dottern. Hon får panik och blir helt hysterisk. Det enda umgänget som mamman gått med på är att hon, pappan och dottern ska umgås tillsammans något pappan (min sambo) vägrar. Nu ska dottern överlämnas till familjerätten och därefter ska pappan få umgänge med dottern några timmar. Sammanfattningsvis, hur ska jag förhålla mig till den här situationen? Jag mår jättedåligt i den och har ont i magen över om dottern kommer få trauman framöver. Jag vet att hon inte är mitt ansvar, men jag kan inte som vuxen bara stå och titta på när det här sker framför mig. Jag har haft svår separationsångest under hela mitt liv vilket påverkat mig enormt. Jag är livrädd över att dottern ska påverkas av hennes föräldrars bråk att hon får psykiska problem som äldre. Det har redan visat sig i hur hon uppför sig. Hon har otroligt dålig attityd både mot min sambo och mig, och mamman låter henne uppföra sig illa. Det är snarare att hon eldar på beteendet. Någon som har ett råd hur jag ska förhålla mig till det här?
