Är detta ett vanligt beteende hos söner?

Anonym (Ledsen)

Tue 2 Jul 2024 16:12
5 svar

Visa endast Anmäl

Är detta ett vanligt beteende hos söner?

Min 22-årige sin bor fortfarande hemma. Det är en ambitiös kille som lyckades bra i skolan och nu arbetar sedan studenten. Studier väntar i höst och då även flytt till annan ort.
Han är omtyckt på arbetet och har många vänner, mest killar, som han hållit ihop med sedan barndomen.

Jag har alltid stöttat honom och ställt upp, det gör jag fortfarande. Försökt att inte överbeskydda mm
Han har bra kontakt med sin pappa/min man. Säger inte emot honom utan lyssnar.

Mig däremot. Allt jag säger ifrågasätts, jag har fel i allt. Jag får inte ta i honom (inte ge en kram om han ska resa bort eller kommer hem från en resa, ingen kontakt alls). Ringer jag honom så får jag inget svar. Hälsar jag på honom så ignorerar han mig.
Det märkliga är att det är mig han vänder sig till när han vill berätta något som tynger honom eller glädjenr honom.
Hur tolkar man detta beteende?
Det har varit likadant sedan tonåren började.
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Är detta ett vanligt beteende hos söner?
Anonym (Axelsson)

Tue 2 Jul 2024 16:18
#1

Visa endast Anmäl

Du är den tryggaste personen han vet och därför får du också ta skiten - just för ATT han vet att du ändå finns där oavsett. Jämför med en trotsig 3-åring som är en ängel på förskolan men ett jävla rabiat monster hemma
... Han vet att det är där trygghet, kärlek och gränser finns och kan därför släppa ut ilska, besvikelse och allt han upplevt under dagen...

Ett vuxet barn kan ha samma beteende. Dock inte att förglömma att beteendet kan bli värre när dom inom sig också känner att dom är flygfärdig och vill vara vuxen på riktigt med eget boende etc.
Anonym (Ledsen) Trådstartaren

Tue 2 Jul 2024 16:24
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (Axelsson) skrev 2024-07-02 16:18:32 följande:
Du är den tryggaste personen han vet och därför får du också ta skiten - just för ATT han vet att du ändå finns där oavsett. Jämför med en trotsig 3-åring som är en ängel på förskolan men ett jävla rabiat monster hemma
... Han vet att det är där trygghet, kärlek och gränser finns och kan därför släppa ut ilska, besvikelse och allt han upplevt under dagen...

Ett vuxet barn kan ha samma beteende. Dock inte att förglömma att beteendet kan bli värre när dom inom sig också känner att dom är flygfärdig och vill vara vuxen på riktigt med eget boende etc.

Tack för ditt fina svar.
Tror du att vår relation kan bli bättre i framtiden, när han flyttar hemifrån?
Han har sagt så många gånger att när han flyttat så kommer jag inte få komma dit, inte hjälpa till med flytt osv. Det gör ont att höra.
Hans pappa kommer få hjälpa till och hälsa på men saken är den att det kommer nog inte ske. Det är jag som haft mest ansvar runt barnen. Får man säga att intresset runt barnen varit i huvudsak mitt.
Anonym (Ui)

Tue 2 Jul 2024 16:53
#3

Visa endast Anmäl

Han tar dig för given. Det blir inte kul för hans framtida partner om han ska hålla på såhär. Typiskt mansbebis, ta men inte ge. "Buhu, stackars mig."
Anonym (Tina)

Tue 2 Jul 2024 16:59
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (Ledsen) skrev 2024-07-02 16:24:05 följande:
Tack för ditt fina svar.
Tror du att vår relation kan bli bättre i framtiden, när han flyttar hemifrån?
Han har sagt så många gånger att när han flyttat så kommer jag inte få komma dit, inte hjälpa till med flytt osv. Det gör ont att höra.
Hans pappa kommer få hjälpa till och hälsa på men saken är den att det kommer nog inte ske. Det är jag som haft mest ansvar runt barnen. Får man säga att intresset runt barnen varit i huvudsak mitt.
Och där kom förklaringen till att han inte sätter sig upp mot pappan: han är rädd för att förstöra den lilla kontakt de ändå har. Han vet (eller upplever det som) att den relationen inte tål att testas.

Du finns där i vått och torrt hur sonen än beter sig, så mot dig vågar han visa all frustration han känner när han ömsom känner sig liten och behöver stöd, ömsom känner sig vuxen och vill vara självständig.
Anonym (Axelsson)

Tue 2 Jul 2024 17:02
#5

Visa endast Anmäl

Anonym (Ledsen) skrev 2024-07-02 16:24:05 följande:
Tack för ditt fina svar.
Tror du att vår relation kan bli bättre i framtiden, när han flyttar hemifrån?
Han har sagt så många gånger att när han flyttat så kommer jag inte få komma dit, inte hjälpa till med flytt osv. Det gör ont att höra.
Hans pappa kommer få hjälpa till och hälsa på men saken är den att det kommer nog inte ske. Det är jag som haft mest ansvar runt barnen. Får man säga att intresset runt barnen varit i huvudsak mitt.
Ja det kan bli bättre genom att ta honom på orden och backa undan. Han är vuxen . Då får han ta det ansvaret och ta konsekvenserna av att du backar undan. Släpp allt som har med honom att göra på den biten. Han vet att du finns där om han behöver dig. Det är hans ansvar att ta den kontakten . Det är möjligt att han känner din omsorg som överbeskyddande just nu och ju mer du försöker ju mer fastklistrad upplever han dig. Även om ni båda vet att det är av omtanke.

Låt honom själv uppleva besvikelse och bedrövelse den dagen han ska förlita sig på sin pappa om det nu är så verkligheten ser ut. Det är så det är att vara vuxen.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Är detta ett vanligt beteende hos söner?

Är detta ett vanligt beteende hos söner?

INNEHÅLL