Mannen skriker/höjer rösten ofta. Skapar starkt obehag. Tips för att få han att förstå?

Vill verkligen inte att dottern ska kommunicera med att skrika. Tror inte hennes pappa skulle bli glad om han viste hur ofta han höjer rösten/skriker. Pappan är inte så känslig heller men tror han skulle säga ifrån om han viste att det sker varje dag. 

Jag har läst era svar nu. De yngsta barnen är våra gemensamma äldsta har jag sedan tidigare relation. 

Min man kan höja rösten för istort sett vad som hellst, att ett barn kissar på sig, för att jag säger något och han inte håller med tex.... Jag tycker det är okej att höja rösten i akuta situationer. Som tex när tvååringen slet sig loss och sprang bakom en buske på gångbanan. Samtidigt som jag ser en firmabil backa ut från innergården. Hade båda fortsatt i samma hastighet så hade hon blivit överbackad. Så jag skrek stopp för att slippa en tragisk olycka. Då är det ändå ett akut läge. Men att skrika/höja rösten för minsta lilla ständigt hela dagarna tycker i alla fall jag ger en känsla av obehag. 

Jag vet att jag är ljudkänslig, kan ha med min autismdiagnos att göra och för att vi aldrig kommunicerade med skrik/höjda röster i min barndom. Jag kan även känna starkt obehag av andra höga ljud.

Tack för era svar. Tyvärr är jag nog lite osmidig och väljer att diskutera om just detta när.det sker. Jag har i alla fall också sagt till honom att hans beteende får mina känslor att svalna för honom eftersom det är ett beteende jag tycker är väldigt oattraktivt. Har också sagt att vi borde prata ut om hur han och jag vill ha det för att vi ska må bra i relationen. Vi har diskuterat lite sedan sist jag kommenterade. Det vi kommit fram till är att vi ständigt prioriterar andra före oss själva. Som tex svärmor eller andra som vill ha hjälp. Det gör att vi blir trötta och aldrig hinner göra det vi vill och behöver. Svärmor ber ofta om hjälp och det resulterar i hungriga barn som blir missnöjda som får vänta på att vi ska serva på henne. Min man har börjat säga ifrån till henne också. Men då har svärmor börjat fråga mig istället och jag svarar artigt att vi kan inte nu för vi måste prioritera att barnen ska få mat, eller att vi inte hinner med det vi själva behöver. Sen på kvällarna när barnen sover så har vi inte ork och tid till varandra. Så en sak vi kommit fram till är att prioritera oss mer så att vi kan må bra och hoppas på att det blir mindre konflikter. Sen har jag föreslagit parterapi, det är mannen inte lika förtjust i. Men Vi får börja med.att prioritera oss och prata om vad som är viktigt för mig och min man. 

Annars gillade jag förslaget på den som skrev att ge direkta konsekvenser som att tex släppa allt och gå i 5 minuter. Tänkte kanske att jag kan säga ifrån med normal ton, att jag inte känner mig respekterad i det tonläget och att vi kan prata sen istället. Funkar inte det kan jag välja att gå ifrån. Visa att det inte är bra, att hans skrik inte aka löna sig över huvudctaget.c