Vill träffa nån, men inte Tinder

Det funkar ju

BMI säger tyvärr inte allt om en persons kroppsform och nyckelbenen kan du glömma att titta på. Däremot kan du titta på kinder och runt/under hakpartiet, där brukar det främst visa sig. Generell ansiktsstruktur kan också ge en hint. Det är väl ett helhetsintryck. Det vore intressant att sitta och jämföra bilder och se om vi har samma uppfattning om vad som är smalt vs mulligt och om vi kan gissa rätt på ansiktet vilken kroppsform personen har!

Det hade varit intressant. Men det du säger stämmer när det gäller överviktiga.  Däremot går det inte att se på en som har trivselvikt.   Som sagt kan smala ha väldigt runda ansikten och hade du bara ser ansiktet hade du trott att hon var mullig eller tjock.
Är du man eller kvinna förresten?

Jag pratar inte om nakenbilder.  Tighta träningskläder eller slimfit jeans och en åtsittande t-shirt eller blus.  
Men tolkade det som du visade en bild ner till midjan iaf ?  Och är du så smal som du säger så syns det på armar axlar, osv.  Men ja annars är det vanligt att mulliga till tjocka döljer sig i vida svarta kläder eller helt enkelt inte har någon helkroppsbild.

Ah ok, synd. Det kanske är jag som är en fegis, eller har trauma av främmande män men jag gillar sådär kanske att man jobbat ihop i ett par år, känner varandra, jag känner mig trygg med honom. Jag tror mig ha sett eller har sett att han spanar in mig ibland. Då blir självförtroendet högt, så högt att jag själv vågar ta initiativ. Men främmande män är obehagligt.

Nu har ju min "metod" sina nackdelar med då sådant kan ställa till annan typ av drama, särskilt på en arbetsplats, men det känns tryggare ändå. Fördelar och nackdelar.

I din sits hade jag gymraggat :D (Män gör det, så då kan vi med) Börjat på gym, kollat in männen där, pratat lite med någon, bett om hjälp med kanske visa mig hur man skall göra en viss övning.

Förövrigt när jag har vart på Tinder och dylikt så har jag gjort tvärtom mot vad som diskuteras i tråden. Helkroppsbilder där inte ansiktet syns. Gärna så att stjärten är med för den är vältränad. Man visar ju det som är snyggt, är det ansiktet så är det ansiktet, är det kroppen så kroppen är de bägge så bägge. Mitt ansikte är helt ärrigt efter grov misshandel och jag ser ut som fan ärligt talat, men pallar inte alla operationer som skulle krävas för att få bort ärren. Så det blir ragga med röven och givetvis u-ringat på dejt och tittar han på ansiktet och det känns obekvämt "Brösten är här nere"  :D :D 

Kvinna. På män tycker jag att det syns ännu tydligare faktiskt.

Får jag fråga om du en dålig erfarenhet av nätdejting?Menar något obehagligt, eller bara oseriösa mån? Får också ibland en ?tänk om? känsla når jag är på dejtingsidan men som sagt tidigare finns ju inte möjlighet irl.

Jag trodde inte kvinnor brydde sig särskilt mycket om mäns fysik.  Om män är orolig för att kvinnan ska vara tjock. Verkar kvinnor vara mer orolig för att mannen ska vara kort.

Spelar ingen roll, jag är inte bekväm med detta. Är oerhört restriktiv med bilder överlag. Man ser överarmar och ner till bysten på mina bilder. Om mannen är så oroliga för att stöta på en tjock person när de väl träffas IRL att de väljer bort alla utan helkroppsbilder är det ju löjligt. Kan lova att de enda som blir missnöjda med min kropp IRL är de som gillar mulliga. 

Och varför denna rädsla för att dejta nån som man inte vet exakt hur den ser ut i alla vinklar? Det är väl bara att se till att ha en trevlig dejt och sen tacka för sig, man träffar en människa och kan väl prata iaf, precis om man gör med kollegor? Är det så hemskt att råka träffa nån som inte faller en i smaken? Det är ju en risk man tar. 

Dessutom finns det folk som är väldigt fotogeniska och ser fina ut på bild men alldagliga i verkligheten, eller motsatsen (de som inte alls gör sig på bild men snygga IRL). Så oavsett finns ju risken att bli besviken. Varför så rädd för besvikelse? 

Längden är inte så viktig, personlighet är mycket viktigare isf. Jag har haft flera kraftigt överviktiga män i mitt liv, jag är trött på att behöva kompromissa med utseendet när inte ens personligheten finns där så nu satsar jag på att bli nöjd på båda områdena istället. Kräver inga magrutor (en man ska inte ha för mycket muskler heller helst) men vill inte ha en kagge på framsidan, det är huvudsaken. Annars kan en kille vara rätt smal, så länge han inte är rent mager. Men igen, även där kan personlighet väga tyngre om han är smal.

TS, kör på Tinder tycker jag!

Om du väljer en prenumeration på Tinder, så kan du ställa in så att du är där inkognito. Då kan bara de män som du gillat se dina bilder, om de har Gold eller Platinum. Jag tror att om du har Platinum så kan du även skicka en Superlike med ett meddelande, så att även de män som inte har prenumeration kan se dig.

Bara inte alltför många  fegisar kör inkognito, för då blir det inte många kvar att välja på! 

Absolut, bor man nära varandra så kanske man kan ta chansen.  Men jag har ibland åkt upp till 10 mil för en dejt och då kanske man inte vill chansa. 

Sen är det väldigt få tjejer som vill ses tidigt. Oftast snackar man i ett par veckor till flera månader innan de ens överväger att träffas. Så det blir en ganska stor investering man gör för något som kanske inte var intressant från början.

Därav tycker jag att bilderna är viktiga.

Det här är riktigt bra. Har inte lagt märke till den funktionen! Bra lösning om man inte vill vara offentlig men ändå lägga upp bilder.

Tråkigt att höra om mannen du träffade som ghostade dig. Det har hänt mig med en gång och det känns verkligen jobbigt när man redan utvecklat känslor. Jag känner som du att jag vill lära känna någon från insidan och ut, och inte tvärtom. För både insidan och utsidan handlar ju om attraktion, men för mig är det viktigare om insidan/personligheten är attraktiv än utsidan. När man är tillsammans med någon så är det ju ändå väldigt viktigt att man fungerar ihop, kan ha kul och kanske utvecklas tillsammans. Utsidan kan ju dessutom bli mer attraktiv om man tycker om personligheten.

Jag önskar det fanns nån dejtingsida som utgick från att lära känna personer utan bilder, men det finns nog inte. De dejtingsidor som finns tycker jag inte är mycket att ha. De med "bäst" foton kan få kontakt samtidigt som ett foto kan vara missvisande. De som vet hur man tar bra foton kanske inte ser likadana ut IRL (de kanske anställt en fotograf till och med), medan de som inte vet hur man tar bra foton kanske faktiskt ser bättre ut IRL. Så folk blir besvikna. Men jag håller med om det du skrev om rädslan att dejta någon man inte vet hur den ser ut, eller om det inte matchade helt. Har man väl hamnat på ett fik med någon så kan man ju bara ha trevligt, oavsett hur attraherad man är av utseendet, och kanske personen med tiden visar sig matcha en väldigt bra. Sen känner man att inga gnistor slår så kan man ju bli vänner.

Men vi har ju Familjeliv i alla fall som en plats att lära känna folk på ett ganska neutralt vis utan foton. 😉 Intressegrupper på t ex Facebook kan kanske också fungera? Sen ett annat tips om du bor nära en större stad är att träffa folk genom meetups och liknande, där man ses för något gemensamt event. Då finns inte fokuset på dejting men möjligheterna att lära känna folk finns ändå. Men det är ju IRL. Vernissager är en annan plats om du är intresserad av konst.

Tror knappast att det handlar om kvaliteten på bilder man lägger upp, utan det mesta bero på att flera är oseriösa, många vet inte vad de själv vill, få är seriösa. Dessutom kräver nätdejting mycket tid att gå igenom profilerna och ta kontakt.  Sedan får man överväga om det är värd att lägga tid på det och ändå inte får kontakt med någon som passar en.
Att vara anonym när man är seriös och  verkligen vill skapa relation med någon går inte ihop i min värld.

Bilderna är det första man ser på en dejtingsida, så självklart spelar kvaliteten på bilderna stor roll. Har man ett foto som inte faller en i smaken är det troligt att man söker vidare direkt (och kanske går miste om en person som hade matchat en bra). Hur ser du om någon är seriös då, innan du börjat skriva med någon?

Du är ju bara anonym till en början. Jag tror snarare att dejta utan foto (om det fanns en sådan sida) kan vara ett tecken på att man är mer seriös, för man vill veta någons personlighet om det är någon man matchar med innan man vet hur den ser ut. Och man brukar ju märka det ganska snart hur kommunikationen flyter på när man skriver till varann. För mig är det viktigare att personen har en attraktiv personlighet än ett attraktivt utseende. Båda behövs ju, men en fin personlighet kan göra någons utseende finare, och tvärtom.

Som ?Love is blind?? Fast ändå tycker jag att det är ett levande bevis på att även om man tycker om varandra innan man setts så spelar utseendet någon roll för att man ska blir attraherat fysiskt.
Jag förstår dock din tankegång, men folk som är anonyma brukar ofta vara upptagna därför lägger de upp bilden. Sedan tycker jag personligen att man måste få se en bild på den som man ska lägga tid och energi på. Att en bild inte har så hög kvalitet ändrar inte på ens utseende så mycket. Är man så besatt av det perfekta  utseendet då är det som är viktigaste för personen, personligheten kvittar isf.

Den har jag inte sett faktiskt. Jag håller helt med om att utseendet spelar roll. Men det är ju som två attraktionskrafter, personlighet och utseende, och för mig är personligheten den starkare och viktigare kraften när det handlar om att bli tillsammans med någon.

Ja man måste få se en bild på personen. Det var inte så jag menade att man ska skriva med varann i flera veckor utan att vet hur den ser ut. Utan man börjar med att lära känna någon genom vanlig vänskaplig konversation, och ser om man klickar. Kanske det finns chattrum för olika intressen och hobbys. Sen kommer kanske att man skickar bild på varann när man börjar bli nyfiken på en person man skrivit med.