Diagnoser

Jag tänker att man kanske ser fullt fungerande ut utåt, men ändå har stora svårigheter att hantera vardagen, eller att man klarar av att hantera vardagen men att det är så krävande att det blir på bekostnad av allt annat. För man söker nog inte utredning om man inte upplever något slags svårigheter att hantera sitt liv.

Min mamma är en person som utåt sett ser helt välfungerande ut. Hon har en utbildning, ett bra jobb som hon sköter, hon har en bostadsrätt, fött och fostrat tre barn, varit gift. Men innanför hemmets dörrar var hennes (och vår) tillvaro ett fullständigt kaos.

Hon orkade bara med näppe med sitt jobb och att sköta ekonomin. Resten fixade hon inte, hon låg i sängen all sin lediga tid och tog inte hand om vare sig hemmet eller oss barn. Under perioderna när hon var gift så skötte männen den delen, men däremellan så fick vi ingen omvårdnad alls om inte vi själva gjorde det. 

Hon var ofta arg, fick utbrott av sånt som andra skulle tagit med en klackspark, hade liksom inga marginaler för att klara av små förtret eller oförutsedda händelser. 

Nu när jag är vuxen har jag funderat över om hon kanske har ADHD. Och hur hennes och vårt liv sett ut om hon fått rimlig hjälp så att vi barn också kunde fått en rimlig uppväxt.