Is it too late?

Många kvinnor skulle behöva förstå hur många män rent generellt reagerar på kvinnans önskan att skaffa barn.

Vi män förstår att det i hög grad, eller i viss mån, för många kvinnor ofta handlar om att kärlek, tillgivenhet och närhet till mannen (och därmed sexuell attraktion) ska komma att ersättas helt eller delvis av att kvinnan i stället känner motsvarande eller liknande känslor till barnet/barnen.

Detta är sannolikt omedvetet eller undermedvetet hos många kvinnor.
Men det är nedärvt i generna och genom evolutionen.
I modern tid visar också erfarenheter, kunskap och historien att detta påfallande ofta blir följden i många relationer.
Det beskrivs ofta och mycket tydligt i alla dessa redogörelser som berättar att kvinnans sexuella attraktion till mannen minskar, ofta försvinner helt eller nästan helt, i samband med att hon får barn. 

Kvinnans kärlek eller varma känslor till mannen minskar ofta och ersätts helt, eller i olika hög utsträckning, av kärlek och varma känslor till barnet.

Ur kvinnligt perspektiv förekommer ofta förklaringar att detta skulle bero på mannen, eller generellt på männens alla brister i största allmänhet.
Men självfallet finns inga belägg för att det generellt skulle bero på mannen utan tvärtom är det självfallet mycket mera sannolikt att det mest beror på de förändringar som sker hos kvinnan.

Och det är väl egentligen lika självklart att det generellt finns behov hos många kvinnor att förneka det faktum att kärleken (och den sexuella attraktionen) till mannen minskar, eller försvinner helt, i samband med att hon får barn.

Många kvinnor skulle behöva förstå dessa saker.

Hos många kvinnor finns både kärlek och kåthet till mannen i början av relationen. Men genetiskt nedärvt finns också ofta en stark längtan, en typ av kärlek till själva fenomenet att skaffa barn, och att bygga bo och skaffa barn med den mannen. Sannolikt drivs och grundas en stor del av kärleken och kåtheten till mannen i att kvinnan, kanske undermedvetet, starkt har som mål att bli med barn, att bygga bo och skaffa barn. 
Rent generellt är alltså många kvinnors naturliga mål ett helt annat än mannens mål.

Många män rent generellt vill vara tillsammans med kvinnan av kärlek till kvinnan. I denna kärlek ingår oftast en mycket stark sexuell lust till kvinnan som man älskar.
Män önskar ofta och generellt att ligga, då primärt av sexuell lust, men inte för att han har en drivkraft att skaffa barn tillsammans med denna kvinnan.
I princip och rent generellt är ingen man tillsammans med en kvinna främst för att han önskar skaffa barn med henne. 
I princip ingen man känner någon betydande kärlek till själva fenomenet att skaffa barn tillsammans med kvinnan.
Mannen älskar kvinnan, har starkt sexuell lust till henne och han vill ligga med henne. Men drivkraften är generellt inte att bygga bo och skaffa barn med henne.
(Detta dock inte att blanda ihop med om mannen älskar sitt barn. Det är en helt annan sak.)

Denna fundamentala skillnad borde många kvinnor behöva ha förståelse för.

Med denna fundamentala skillnad följer att många män (undermedvetet?) känner en rädsla för att skaffa barn. 
Exempel bland släkt och vänner, historien, massor av beskrivningar i alla möjliga sammanhang, berättar för mannen att hans kärlek till kvinnan, hans starka sexuella lust till henne och hans möjligheter att få ligga i den omfattning han önskar kommer att påverkas mycket negativt när hon får barn.
Och det kanske allra allvarligaste för mannen, hans kvinnas kärlek, behov av närhet, tillgivenhet, kåthet och tacksamhet till mannen kommer att påverkas mycket negativt, eller helt och hållet upphöra med tiden, när hon får barn.
Kärleken och möjligheten att ligga riskerar försvinna för mannen när kvinnan får barn.

Detta borde många kvinnor behöva ha insikt i och ha förståelse för.