Behöver hjälp att stå ut

Min hund fyller snart 13 år gammal, det är en samojed så hon bör kanske inte ha så många år kvar men hon är väldigt energisk och pigg fortfarande så hon har nog några år kvar. Jag har förvisso vetat ända sedan jag skaffade hund att jag inte är en hundmänniska och aldrig mer vill ha hund. Jag tycker inte det är kul alls, och blev väl mer övertalad till det av sambon och tänkte ja hundar är ju söta. Jag älskar henne men jag absolut avskyr henne också, allt hår som kommer överallt, hennes lukt nu när jag är gravid..jag har varit illamående i många veckor och vill spy då jag känner hennes lukt i samma rum. Jag hatar att behöva ut och gå hela tiden, min sambo har tagit mer ansvar på sistone men jag har alltid varit den som gått ut med henne mest. Mest av allt hatar jag hennes flåsande vilket blivit mer nu på sommaren, men det är ju varmt och det är så hon svalkar sig. Jag har dåligt samvete men jag vill bara bli av med henne, helst innan bebisen kommer. Hon är mitt inne i en fällperiod nu så det ligger drivor av hår jag måste dammsuga varje dag. Står inte ut längre m..vad ska jag tänka för att härda ut, jag har inte hjärta till att göra mig av med henne.

Han tar mer ansvar men han har alltid varit lat och eftersom jag tjatade till mig katt och han nu gör kattlådan så tror jag han känner att ja men jag måste ju kunna gå ut med hunden iaf. Vilket som så kan han säkert gå ut med henne mest av gångerna men problemet är hur efterhängsen hon är på mig och hur van hon är att jag gör allt, hon flåsar i mitt ansikte hela tiden, hon går efter mig till varje rum. I överlag så rör jag mig mer hemma och hon följer då mig överallt. Jag blir less på att hon alltid är efter mig, jag känner mig jagad. Stänger jag in mig i ett rum öppnar hon dörren genom att hoppa på handtaget. Bygger jag ett fort så välter hon det eller skäller tills jag öppnar. Tror inte hon är smart nog att känna min motvilja, jag är ju inte elak mot henne jag försöker bara gå iväg. Dessutom är jag också snäll och glad i henne så tro inte att jag aldrig gosar med henne eller ger komplimanger. Men jag hade en diskussion med min sambo om henne nu och han är också less på hennes flåsande och krävande natur nu, men han älskar henne och vill absolut inte göra sig av med henne det finns inte på kartan. Så där står vi nu. Sonen är iaf inte less på henne, han tycker hon är toppen, men så gör han ju inget med henne förutom busar heller.

Behöver hjälp att stå ut

INNEHÅLL