Hamnar alltid i samma situation med killar
Jag har nu vid flera tillfällen hamnat i samma situation med killar och jag börjar undra vad jag gör för fel.
Vi får kontakt via Tinder eller annat forum. Han är jättepå om att ses och vi får väldigt bra, nära kontakt. Känner att samtalen flyter på enormt bra. Går över till telefon och samma sak där. Träffas. Och då är de så öppna, transparenta om allt. Jag är en väldigt icke-dömande person och liknande själv, så jag bjuder väl in till det. Dessutom är jag bra på att lyssna och komma med råd, har mycket att bidra med sv egna erfarenheter. Men jag känner att jag helt plötsligt har blivit en psykolog som ska lyssna på honom prata om hela sitt liv helt obehindrat.
jättepositivt att jag får förtroendet, verkligen. Säger inget om det. Jag tycker om öppen kommunikation. Men samtidigt är det orsaken till vad som händer därefter.
Attraktionen finns där för båda, obviously, brukar leda till sex efter hand. De känner sig verkligen sedda av mig och att jag bryr mig. De hör av sig ofta, uppskattar verkligen mitt sällskap och i synnerhet att prata med mig per telefon då jag ger perspektiv på saker som de behöver och de känner att jag är fantastisk på att ge råd och bidra till personlighetsutveckling. Men jag känner mig allt eftersom mer som en terapeut än en dejt. Och det visar sig också genom att de har ett enormt behov av mig och kan älska mig som person, men samtidigt känner att jag vet allt om dem vid det laget så de kan inte gå vidare till något mer seriöst. Jag hamnar alltså i rollen god vän/älskarinna. hett sex och innerliga diskussioner, faktiskt även stark förälskelse ibland, men de vågar inte mer eftersom jag har alldeles för stor inblick i deras själsliga liv. De måste hålla mig på avstånd.
Detta är fullständigt utmattande! Vad är det som blir fel? Ska jag bara sluta inbjuda till samtal?